Oavsett hur länge jag varit författare, eller hur många böcker jag har skrivit, kan jag aldrig få nog av att höra hur bra någon tycker mina böcker är.
Den här veckan har jag känt mig som en riktig stjärna. Jag har varit och föreläst för 3:or, 4:or, 5:or och 6:or på Nordalsskolan i Mellerud. Varje klass har läst olika böcker, alla älskar böckerna de har fått lyssna till och arbeta med.
Spänd förväntan när jag stiger in i klassrummet, dödstyst under de 50-55 minuter som jag pratar. När det är dags för frågestund viftar ivrigt händer i luften. Alla har flera frågor, men många av de uppskrivna frågorna har de fått svar på under mitt föredrag.
Att stå framför klass efter klass, som sitter trollbundna framför mig, utan en tillstymmelse till ljud, eller vilja till att avbryta mig, det är underbart. Ögonen som fixeras vid mig, munnar som ler, glittret som skymtar till i ögonvrån med jämna mellanrum och tystnaden som är talande.
Kön av elever som vill kramas efteråt. Glädjen när jag delar ut autograf och häfte på mina böcker. Översvallande beröm från lärarna på väg tillbaka till lärarrummet där jag överlämnas till någon ny lärare som för mig vidare till nästa klass.
Så mycket kärlek jag har mött i Mellerud.
Igår hade jag fyra lektioner. Jag var trött efter tredje lektionen, men den fjärde lektionen lyfte mig och jag blev pigg igen. På vägen tillbaka till hotellet i uppförsbacke hör jag någon säga mitt namn och en flicka kommer upp vid min sida. Hon lyssnade på mig dagen innan och berättar hur mycket hon älskade föreläsningen och att hon hade bokat mina böcker på biblioteket. Vi hade sällskap hela vägen till hotellet, jag med andan i halsen eftersom farten ökade något i backen när jag fick sällskap, samtidigt som vi pratade. Mest hon, jag lyssnade och sög åt mig alla härliga ord.
"Varför har jag aldrig hört talas om dina böcker tidigare?" frågade en lärare. Ja, varför? Vad kan jag göra för att synas mer för lärarna. Något förslag?
En lärare berättade hur inspirerad han hade blivit av min föreläsning, han som hade haft skrivkramp i veckor hade åter fått skrivlusten tillbaka efter att ha lyssnat på mina ord. Sådant gör mig glad.
Idag är sista dagen i Mellerud. Det är med sorg i hjärtat som jag lämnar alla underbara elever och lärare. Kanske får jag komma tillbaka igen om några år, för det gör jag gärna.
Jag vänder hemåt igen, men det är lång väg och ännu en övernattning väntar på vägen innan jag är tillbaka i mitt älskade Paradis hos Jan, Kiara och Kotten.
Snart väntar en ny resa. Men den som jag är på väg att avsluta kommer att stanna i mitt hjärta för lång tid framöver.
Tack alla lärare och elever för att ni är så underbara!
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Kanske vill du gå en skrivarkurs för mig, Kim M Kimselius?
Du kanske vill gå min skrivarkurs på distans?
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!
Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.
Inlägg
