Min snart 90-årige far debuterar som författare! Det är aldrig för sent!

Den här veckan kommer min käre far, Harry Erikssons, bok Harrys äventyrliga liv från tryckeriet. Min far är på sitt 90:e år och började skriva när han var 88 år.

I fredags var min far på radio för första gången i sitt liv, men anledning av debuten. Han gav intervjun per telefon och jag satt i studion.

Här kan du lyssna på programmet i P4 Sveriges Radio Blekinge.  http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=105&artikel=5429132.

Det verkar aldrig vara för sent för att skriva en bok. Åtminstone inte för 89-årige Harry Eriksson, som nästa vecka debuterar med sin bok "Harrys äventyrliga liv".

Harry Eriksson: "Jag har upplevt mitt liv igen"

På fredag kommer boken från tryckeriet. 
--Det känns spännande. Man har upplevt sitt liv en gång till, säger han. 
Det är Blekingeförfattaren Kim Kimselius som hjälpt sin pappa att skriva boken. Hon ville få reda på hur hennes föräldrar hade det i början av sitt förhållande och när deras barn var små. 
– Jag försökte först övertala mamma, men hon hann inte. Så jag piskade pappa kan, man säga, säger hon och skrattar. 
Harry Eriksson har skrivit boken på vanligt kollegiepapper. Sedan har Kim hjälpt till med korrektur och annat. Han har inte haft några problem med att minnas något ur sitt liv. 
– Jag har gott minne. Men visst finns det saker jag inte minns, men det märker jag ju inte, säger han.

Bokens baksidestext:
Harry Eriksson föddes den 11 augusti 1923. Hans liv var fyllt med minnen när han 88 år gammal
satte sig ned för att skriva sin självbiografi, uppmuntrad av sin dotter Kim M. Kimselius.
Harry berättar öppenhjärtigt om sitt liv från tidiga barndomsminnen, hur han upplevde andra världskriget, mötte kärleken, fick fyra barn och fostrade desto fler hos både scouterna och hemvärnet där han var aktiv ledare. Han ger en levande bild av hur samhället har förändrats under de nittio år han har levt.

Harry Eriksson är grundare till Göteborgs Allmekano som gjorde allt från kuvöser till flygplanshuvar, men även en hel del arbeten för uppfinnare. Något Harry ofta återkommer till i sina tankar är: ”Det
var bättre förr”. Efter att ha tagit del av Harrys minnen är det inte utan att läsaren kan hålla med om det, i många av de ämnen Harry pratar om.

En berättelse skriven med kärlek till livet, vänner, föräldrar, syskon, släktingar, fru och barn. En  berättelse fylld av bilder som visar livets skede från vaggan till graven. En bok att ta till sitt hjärta!


Boken trycks endast upp i ett fåtal exemplar. Om du gärna vill köpa boken kan du maila Roslagstext förlag för mer information. Först till kvarn...

Här kan du läsa fler av mina inlägg om min pappa.

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Är du nyfiken på mina böcker finns de att köpa här.
Jag med några av mina 23 böcker.
Foto Bertil Knoester.

Helt otroligt!

Tror inte att jag verkligen har förstått hur unikt det är att sälja 11.000 exemplar första veckan, som jag gjorde med min debutbok Tillbaka till Pompeji, förrän jag bloggade om Camilla Läckberg och upptäckte att hennes debutbok sålde i enbart 1.500 exemplar… Det får mig faktiskt att känna mig stolt över vad jag har åstadkommit.

Att min bok sålde så oerhört bra första veckan berodde på att den kom ut i Wahlströms bokklubb, där fanns ett utdrag ur boken som fångade läsarna och jag hade skrivit en presentation om mig och min bok. De där textsnuttarna fick läsarna att vilja läsa mer och boken sålde, och säljer fortfarande, oerhört bra!

Här står jag vid mina böcker när jag är
och signerar hos Akademibokhandeln
Gleerups i Lund 2010
Många böcker är det...

Jag debuterade julen 1997 och har alltsedan dess arbetat enbart som författare, något som är få förunnat. Jag är mycket tacksam för det och gläds över varenda såld bok, varenda positiv reaktion från läsarna och är glad över att jag kan leva på det som jag älskar mest av allt här i livet: Att skriva!

Att det har gått så bra för mig beror på att jag hittade ett unikt sätt att skriva: Att väva ihop en riktig historisk händelse med fantasi och låta huvudpersonerna resa i tiden och ta del av de historiska händelserna. Det som också är roligt med mina böcker är att de har läsare i nästan alla åldrar. Den yngsta som läst mina böcker är sex år och den äldsta som hört av sig och berömt mina böcker är 98 år.

Nu har jag kommit ut med 17 böcker och ytterligare två kommer ut i augusti. Det känns ofattbart, för jag bär fortfarande den där lilla åttaåringen inom mig, hon som drömde om att bli författare, en dröm som hon trodde var ouppnåelig. Men nu är jag där, jag ÄR författare.

Ryser varje gång en bokhandlare
har skyltat upp med mina böcker i fönstret.
Här Akademibokhandeln Gleerups
i Lund inför min signering 2010

Det som hela tiden driver mig att fortsätta skriva, är att jag vill sätta en ny bok i min bokhylla. När jag fick min allra första bok, Tillbaka till Pompeji, från förlaget, röjde jag en hel hylla för mina böcker, ställde in den första av mina egenhändigt skrivna böcker, sedan tänkte jag: ”Tänk när det står en till där!”

Inom ett par månader stod det ännu en bok i hyllan och nu är hyllraden full och det är dags att röja ännu en hylla. Det känns mäktigt!

Dessutom ställer jag upp alla böckerna på mitt skrivbord, varenda utgåva av varje titel, alla utländska titlar och alla nya böcker. Har insett att det bara går in några få böcker till, sedan kan jag inte längre ha böckerna på skrivbordet, mitt STORA skrivbord…

När jag ser alla de där böckerna stå i bokhyllan, eller på skrivbordet tänker jag alltid: ”Tänk när det står en till där!” Det är det som hela tiden får mig att skriva fler böcker, att jobba sju dagar i veckan, att alltid leva i fantasins och vår riktiga historias värld. Jag älskar att skriva och jag är tacksam för varje dag som jag har möjlighet att fortsätta göra det!

Om du själv går omkring med författardrömmar inom dig vill jag bara säga att du inte ska ge upp! Jag bestämde mig för att bli författare när jag var åtta år, men skickade inte in till ett förlag förrän jag var betydligt mycket äldre. Fick min första bok antagen när jag var 41 år och debuterade när jag var 43… Under alla dessa år skrev jag böcker och lade i byrålådorna. Böcker som jag nu plockar fram allt eftersom och ger ut.

Ge inte upp! Håll drömmen levande inom dig och SKRIV! Då ska du se att du också gör en hejdundrande debut när din första bok kommer ut!

Vill du veta vad som fick mig att skriva Tillbaka till Pompeji kan du läsa här.

Vill du veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida 

Vill du läsa det där blogginlägget om Camilla Läckberg som jag pratade om, ska du kika här.

Lycka till med ditt skrivande!

Det här var mitt Gästblogginlägg hos Maria Engelwing som skrev så här i sin blogg:  

I dag har jag äran att få ha författarinnan Kim M. Kimselius som gästbloggerska. Jag hittade Kims blogg när hon berättade att hennes debutroman sålde 11 000 exemplar första veckan. Det är helt fantastiskt och nu var min nyfikenhet väckt naturligtvis.

Hennes ord är ännu en anledning för mig att bli glad!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.

Tillbaka till Pompeji

Tänk att det kunde bli en sådan uppståndelse bara för att jag ville rädda livet på en hund...

Så här såg bokomslaget ut när jag debuterade på B. Wahlströms

Det var nämligen därför jag skrev berättelsen om Ramona som reser på skolresa till ruinstaden Pompeji: jag ville rädda en hund som jag hade sett på bild. I berättelsen går Ramona runt bland ruinerna och ser gipsavgjutningarna av människor och djur som dött under vulkanutbrottet, som förintade staden Pompeji och dödade alla invånarna. Ramona ser gipsavtrycket av hunden. Hon mår dåligt av alla avgjutningarna, sätter sig ned för att vila och somnar. När Ramona vaknar har hon förflyttats i tiden, till Pompeji före vulkanutbrottet...

Här ser du gipsavgjutningen på hunden
som fick mig att skriva boken Tillbaka till Pompeji

För att rädda hunden var jag tvungen att resa tillbaka i tiden, därför uppfann jag huvudpersonen Ramona. Hon får göra allt det jag inte har möjlighet att göra = förändra historien och rädda livet på hunden så att han slipper lida när aska och giftiga gaser faller över staden.

Det här är hur bokomslaget se ut idag.
Sedan 2002 ger jag ut mina böcker på eget förlag.

Det var så idén till boken Tillbaka till Pompeji föddes, även om min titel på boken var "Resa i tiden". Det var förlaget som ändrade titeln, något som jag är mycket glad för, eftersom den talar om vad boken handlar om.

Att det blev sådan uppståndelse runt boken berodde på att den sålde i 11.000 exemplar första veckan, vilket uppmärksammades av massmedia och jag blev totalt nedringd. Minns hur jag grät och inte ville heta Kim M. Kimselius längre, för jag ville ju inte bli kändis. Jag skrev bara böcker för att sätta i  min egen bokhylla...

Mitt liv förändrades totalt vid debuten. Jag fick sluta jobba, för det fanns inte tid till det, jag reste runt och föreläste, signerade, intervjuades, medverkade i tv-program, hade besök av tidningar som gjorde "Hemma-hos"-reportage och så skulle jag skriva en ny bok... Ja, det var sannerligen ett nytt liv som tog sin början. Ett liv som jag är mycket glad över att ha fått upplevt och fortfarande får uppleva.

Baksidestext till Tillbaka till Pompeji:
Förskräckt stirrar Ramona på Theo, plötsligt är allt en mardröm.
Ramona är på skolresa till ruinstaden Pompeji. Hon mår dåligt av gipsavgjutningar av dem som dött i vulkanutbrottet som utplånade staden. Hon sätter sig ner för att vila och somnar.
När Ramona plötsligt vaknar ser hon ett levande Pompeji. Ramona inser att hon blivit förflyttad i tiden till Pompeji, före vulkanutbrottet! Hon blir jätterädd. Hon vet att staden kommer att utplånas, alla människor kommer att dö, även hon och Theo, om de inte tar sig därifrån i tid. Men hon vet inte när vulkanen kommer att förinta staden, om hundra år, om tio år eller om tio minuter… 

Ramona möter Theo, som bor i staden Pompeji. Hon försöker få honom och hans familj att inse att berget är en vulkan som snart kommer att förinta staden, men ingen tror henne. Inte förrän Ramona berättar om Pluto, gipsavgjutningen hon har sett på museet. Theo känner hunden och kan inte tänka sig att hans älskade Pluto ska få ett sådant grymt slut. Theo bestämmer sig för att tro på Ramona, men då är det redan för sent...

Älskade att skriva den här boken, ja jag tyckte så mycket om att "leva i" Pompeji, att jag skrev ytterligare en bok som utkom 2010: Theos Pompeji.

Tillbaka till Pompeji är den bok som har sålt allra bäst av samtliga mina böcker. Varje år när jag utkommer med en ny bok, säljer min debutbok nästan lika mycket som den nya titeln. Dessutom är det för det mesta alltid Tillbaka till Pompeji som köps upp som första bok av andra länder. På Island blev Tillbaka till Pompeji utsedd som en av 2009 års bästa utländska ungdomsböcker. Något jag är väldigt glad och stolt över.

Tack vare den fantastiska debuten fick jag smeknamnet "Blekinges Astrid Lindgren" av massmedia. Både läskigt och roligt att få ett sådant smeknamn.

Några recensioner av Tillbaka till Pompeji:

"Jag har läst ut Tillbaka till Pompeji på 1 dag!! Det är nog rekord för min del. En välskriven och mycket spännande bok som inte går att sluta när man väl börjat.Ruskigt bra bok." Cissigrip.blogg.se

"Kims böcker väver samman historiska fakta med en riktigt riktigt spännande berättelse! ... Just den här boken har en glöd som fångar känslan i Pompeji. Den tar dock slut alldeles för fort!"
TI

"Har Blekinge fått sin egen Astrid Lindgren? Efter Kim M. Kimselius debut kan man börja undra."
Blekinge Läns Tidning.

"Levandegör historisk miljö... Beskrivningen av personer och omgivning är mycket levande..."
Bohuslänningen, Alva Strånge.

"Bok som gör dig klok... Ett kul sätt att lära sig..." Mitt Livs Novell

"Vilken succé! Kim M. Kimselius debutbok 'Tillbaka till Pompeji' har sålt i många tusen exemplar." Hemmets Journal, Kristina Olsson.

"Den här boken är jättebra! Spännande, rolig, sorglig och lite hemsk - precis som en riktigt bra bok ska vara!" Allers

"Spänningen växer genom oväntade vändningar..." Åbo Underrättelse, Finland, Siv Illman.

"Årets mest framgångsrika svenska ungdomsbok 'Tillbaka till Pompeji'." Smålandsposten, Ann Cathrin Bloom.

"Det jag gillar med Kimselius böcker är just det att jag vet att hon lägger ner otroligt mycket tid på att forska i ämnet, att allting i boken är baserat på fakta, på händelser som faktiskt utspelat sig på riktigt." Helena på Citronodlingen

"Detta är debutboken som Kim M. Kimselius gjorde dundersuccé med julen 1997 och gav henne smeknamnet 'Blekinges Astrid Lindgren'."

"Hon läser så lava sprutar!" skriver Böcker etc

"Tillbaka till Pompeji av Kim M. Kimselius är en riktig höjdarbok att läsa en regnig dag, för då spelar vädret noll roll", säger Världens Bästa Bok om Tillbaka till Pompeji

"Jag tycker att de här böckerna är jättespännande och de är intressanta, därför att man får veta väldigt mycket om tiden Ramona förflyttas till", skriver Matildas Läshörna om Tillbaka till Pompeji

"Jag gillar ju alltid historiska böcker och den här är faktiskt inget undantag, jag tycker om hur det faktiskt känns som om det kunde vara på riktigt", skriver Bookhousegirl om Tillbaka till Pompeji

"Lättläst och spännande bok där du får lära dig mycket om staden Pompeji", skriver Biblioteket Emmaboda Kommun om Tillbaka till Pompeji

"När man läser boken lär man sig mycket, samtidigt som boken är väldigt spännnde, rolig, sorglig, lite läskig och mycket bra. Jag ger den betyget 5 av 5", skriver Backaboken om Tillbaka till Pompeji

"Jag gillade den här boken jättemycket, men så är jag ju också svag för historiska romaner i vanliga fall. Sätt böckerna i händerna på era elever eller barn, de kommer att lära sig massa!" skriver Fröken Nina om Tillbaka till Pompeji

"Tillbaka till Pompeji är en jättespännande bok, jag älskar den!" skriver 60 mil år 6 om Tillbaka till Pompeji

"Boken var spännande och jag rekommenderar den till alla unga läsare" skriver Eskilstunas ungdomsblogg om Tillbaka till Pompeji

"Superbra bok som jag verkligen rekommenderar. Betyg 5" skriver kimseliusfan. "Jättebra och spännande, man levde sig verkligen in i boken. Betyg 5" skriver Twilightfan på Boksidan.net om Tillbaka till Pompeji

"Poltia är en karaktär som jag tyckte om..." skriver Kimseliusbooks om Tillbaka till Pompeji

"Jag måste bara börja med att säga, att denna var livräddaren när jag var sjuk... En dag när jag var sjuk började jag läsa den. Och jag var HELT fast! Jag ville ha mer! Den är så beroendeframkallande!" skriver Kimseliusfan om Tillbaka till Pompeji

"Den här boken var bra och spännande även fast jag redan visste vad som skulle hända i den" skriver Alfredshällsskolans Bokblogg om Tillbaka till Pompeji

"Jag tyckte att boken var jättebra!" skriver Jennys Barnboksblogg om Tillbaka till Pompeji

"Boken är spännande, sorglig och rolig, så den täcker in många känslor och upplevelser, samtidigt som man lär sig en hel del", skriver Franz i England om Tillbaka till Pompeji

"Det jag gillar med Kimselius böcker är just det att jag vet att hon lägger ned otroligt mycket tid på att forska i ämnet, att allting i boken är baserat på fakta, på händelser som faktiskt utspelat sig på riktigt" skriver Helena på bloggen Livet på Citronodlingen om Tillbaka till Pompeji

"Denna bokserie är helt underbar..."skriver Julia Hjalmarsson

"Tillbaka till Pompeji är intressant, rolig och spännande. Lärorikt, men inte på ett tråkigt sätt, snarare tvärtom! Det är roligt! Det känns att boken är välgjord och att den är genomtänkt." Bokclara

"Som alltid är Kim M Kimselius böcker otroligt välskrivna och intressanta. De är mycket lärorika och jag tror att många ungdomar lär sig historiska händelser på ett lättsamt och givande sätt, genom att läsa Kims böcker. Egentligen vore de perfekta som undervisningslitteratur i historia för mellstadiet. Jag tror barn lär sig bättre om texten är spännande skriven. ... Alla böcker som jag läst av Kim M. Kimselius håller samma höga klass och denna är inget undantag.Som vuxen har man nog precis lika mycket glädje av att läsa hennes böcker som ungdomarna har. Den värdefulla faktadelen i slutet av boken är mycket läsvärd. Det kan inte annat än bli full pott igen" skriver Kristina Simars Bokblogg

Förstår du hur mycket jag tycker om den här boken och hur glad jag blir över alla fina ord om den. Även om Tillbaka till Pompeji inte var den första historiska äventyrsboken, så var det just boken om Pompeji jag debuterade med, eftersom det var den jag plockade upp ur byrålådorna och skickade in till förlaget. Sedan dess har både Snapphanar och Jag är ingen häxa utkommit, böcker som skrevs före Tillbaka till Pompeji.

Här kan du läsa några kapitel ur Tillbaka till Pompeji


Kika gärna in på min hemsida för att läsa lite mer om Tillbaka till Pompeji, se några av de utländska bokomslagen och se fler bilder på gipsavgjutningar av de som dog under vulkanutbrottet som förintade staden Pompeji.

Hoppas att du tyckte det var roligt att få veta lite om bakgrunden till min debutbok!

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här


Jag med några av mina 29 böcker. Foto Bertil Knoester.

Det är så många ord...

Långt innan jag hade slagit igenom som författare, då när jag fortfarande gick omkring och bar drömmen inom mig, lät jag en av mina vänner läsa ett manus.

Hon arbetade på ett stort svenskt förlag, och hon om någon borde väl veta om det jag skrev var bra. Vad jag inte berättade för henne var att jag faktiskt hade skickat in ett manus som låg hos ett annat förlag. Manus hade just gått iväg och du som själv går och väntar på ett svar, vet precis hur det känns. Varje dag tror man att telefonen ska ringa, att ett brev ska dimpa ner i brevlådan, men ingenting händer...

Ja, i alla fall läste hon mitt manus av en helt annan bok än den som jag skickat iväg. Hennes kommentar var: "Det är så många ord!"

Jaha, tänkte jag, men det är väl bra, eller?

"Jovisst, berättelsen är mycket bra, men som sagt, det är så många ord!"

Då förstod jag inte vad hon menade, men jag har kommit att göra det. Önskar att hon hade lyckats förklara redan då vad hon menade.

Långt senare sa en annan väninna till mig "Kill your darlings"... Ungefär lika underförstått som min första väns kommentar. Men nu förstod jag vad det innebar.

Det är nämligen så lätt när man skriver att man blir ÖVERTYDLIG, man lämnar ingenting åt läsaren att själv fantisera om. Utan man berättar och förklarar allt, med så många ord som möjligt.

Nästa gång du har skrivit din berättelse, läs igenom den noga, titta på den med en utomståendes ögon, läs gärna högt, för då hör du lättare vad som är fel, och STRYK! Du hittar lätt många meningar och ord du kan ta bort.

Fortfarande händer det att jag skriver för många ord, men jag är inte rädd för att ta bort dem, hela meningar, hela stycken, ibland ett helt kapitel. För det är ju inte mängden ord som är viktiga, det är vad orden berättar som är det viktiga, eller hur?

När så en av mina korrekturläsare strök ett helt stycke i ett av kapitlen i min senaste bok och skrev: "Vad tror du om att ta bort det här?" Då kände jag att det var helt okej att ta bort det där stycket, för det tillförde liksom ingenting till berättelsen.

Det finns också många utfyllnadsord man kan ta bort: ju, så, och...

Testa! Skriv en text rakt upp och ned. Läs igenom den för att se hur mycket du kan ta bort och ändå klara av att behålla själva kärnan i berättelsen. Du kommer att upptäcka att berättelsen blir betydligt bättre. Lycka till!

Hur gick det då med manuset jag hade skickat in? Jo, jag fick manus antaget, efter två års väntan, och gjorde dunderdebut med min bok Tillbaka till Pompeji genom att sälja 11.000 ex första veckan!  Läs mer här!

Kramisar Kim


Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.

En gång...

Åh, dit vill jag resa, tänkte jag och insåg att jag för att kunna resa till den platsen var tvungen att hitta en historisk händelse som utspelat sig där.

Precis så är det nuförtiden. Men det började inte alls på det sättet, utan det började just så här:

Mamma och pappa läste sagor och berättade för oss barn. Glädjen för berättandet växte inom mig. När jag väl hade fått lära mig de mystiska krumelurerna som kallades för bokstäver, insåg jag hur många ord och berättelser jag själv bar inom mig. Därför började jag skriva.

Den första glädjen när min allra första bok ”Röda slottets hemlighet” var färdig, en underbar känsla. Även om det bara var ett skrivhäfte, där jag, en åttaåring, hade textat det finaste jag kunde, starkt påhejad av min storasyster som hjälpte mig med att stava så rätt som möjligt. Ibland hade hon det inte så lätt, för när jag hade plitat ned en extra fin bokstav och hon sa att den var fel, då vägrade jag att ändra på den, för bokstaven var så vacker…

Jag började skriva kasperdockspjäser som mina kusiner och syskon spelade upp så fort vi träffades på helgerna. Pjäserna fick många applåder, vilket uppmuntrade mig att skriva ännu mer, längre texter.

Det var inga problem att hitta ord, för de fanns där inom mig, överförda till mig genom alla berättelser jag hade hört, alla böcker jag hade läst. Ju äldre jag blev desto fler ord samlades inom mig.

Kanske att jag alltid har känt en sådan glädje för skrivandet, för att jag redan från början har skrivit direkt ur hjärtat till mig själv. En berättelse som passar perfekt till mig, något jag själv tycker om att läsa. Jag har aldrig skrivit för att det ska passa in i en speciell mall, jag har skrivit för att det har varit roligt och för att just den berättelsen har pockat på att få komma ut.

Sådär är det fortfarande. Jag skriver inte till 9-12-åringar, eller 12-15, eller till vuxna. Jag skriver till MIG, något JAG vill läsa, något jag vill berätta för mig själv. Det är kanske just därför som jag har läsare från 7 år och ända upp till 98 år, som är den äldste som har skrivit till mig. Jag får brev från personer i alla åldrar som berättar hur mycket de tycker om mina böcker. Något som gör mig otroligt glad.

Nu är vi tillbaka i början av det här blogginlägget, när jag hittar en plats jag väldigt gärna vill resa till och inser att jag måste skriva en berättelse om det. Precis så har många av mina historiska äventyrsberättelser blivit till: Svarta Döden, Faraos förbannelse, Kinesiska Draken… Ja, nästan varenda en av mina böcker har kommit till bara för att jag har velat se och uppleva en plats jag har läst om.

Det finns fortfarande många platser att utforska, och det gömmer sig oändligt många ord i mig, tillsammans med mängder av berättelser. Min största rädsla är att jag aldrig ska hinna skriva allt jag har inom mig innan min tid på jorden är över. För hur länge vi än lever, känns livet alldeles för kort för att hinna med allt det där roliga som vi bär inom oss som en dröm.

Jag har i alla fall uppnått en dröm: Att bli författare! Det är helt otroligt, nästan ofattbart, men det är sant! Jag är en författare som har fötts med gåvan att skriva, och jag tänker förvalta orden väl, det lovar jag dig!

Nyfiken på mina böcker? Kika in på www.kimselius.se eller på min blogg http://kim-m-kimselius.blogspot.com/ . På bloggen hittar du skrivtips och kan läsa om själva skrivprocessen och mycket mer.


Det här var mitt gästblogginlägg hos Anitha på Novellbloggen. Kika gärna in hos Anitha, där finns mycket trevligt att läsa om.

Kramisar från Kim
 
Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.

Hjälp på vägen

Tänk vad underbart det är att kunna hjälpa andra att uppnå sin dröm. Min hemsida och blogg är ett bra sätt att förmedla mina författarkunskaper och livserfarenheter inom bok och förlagsbranschen, till alla de som ännu inte har nått dit: till sin första utgivna bok.

Genom alla de mail och förfrågningar jag får om hur man ska skriva sin bok, ge ut på eget förlag, skicka in till förlag och så vidare, hämtar jag inspiration till mina blogginlägg om skrivprocessen.

Jag brukar för det mesta avsluta mina svar med att be dem höra av sig till mig när de får sin första bok antagen/utgiven, eftersom jag gärna vill veta hur det går för dem som jag har gett råd och tips.

Blir extra glad för sådana här mail:

"Du har ju faktiskt en del i att jag lyckades bli utgiven. Jag har fått många bra tips och fina råd av dig."

 

"Jag ville tacka dig för att du tog dig tid och skrev ett långt mail till mig. Du delade generöst med dig av din erfarenhet och gav råd och tips. Det är så härligt att möta människor som vill ge av sig själva och vill hjälpa andra att lyckas."

 

Igår kom ännu ett mail om framgång:

Vet att du skrivit förut att jag ska höra av mig när jag blivit publicerad. Men, är det inte riktigt där än men nästan.
Jag blev antagen till ett dramatikerprojekt och får nu betalt för att skriva ett barnpjäsmanus under coaching.

Är det närmast publicering jag kommit. Manuset kommer sedan läsas upp och förhoppningsvis säljas, är en liten chans men ändå.
I alla fall är det en oerhörd chans att utveckla mina dialoger och ett bevis på att jag faktiskt kan skriva.

Men, skulle aldrig vågat skriva och söka om det inte varit för att jag hittade din sida för länge sedan och läste om hur unga blivit publicerade. Det motiverade mig till tusen!

Du kan läsa om min process  om du har tid någon gång på dromavglas.blogspot.com Mvh Annelie (eldtunga)

Blir oerhört glad när jag läser sådana här mail. Alla tacksamma mail är ett bevis på att mitt tankesätt "skicka vidare" fungerar. Jag delar med mig av min livserfarenhet, och förhoppningsvis kommer de jag har hjälpt, att i sin tur föra sin erfarenhet vidare.

För det finns ingenting som känns så bra som lite hjälp på vägen!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.

Från början...

Plötsligt en dag hände det: Jag var författare! Från en dag till en annan förändrades mitt liv. Min telefon gick varm när massmedia ringde och ville intervjua mig efter min debut: Min bok Tillbaka till Pompeji hade sålt i 11.000 exemplar första veckan. Då var det skrämmande att heta Kimselius, jag grät och ville inte vara jag längre.

Jag förstår att du tycker det låter konstigt, men då ska du veta att jag aldrig har drivits att skriva för att bli kändis. Jag skriver för att orden finns där, för att de bubblar inom mig och kräver att få komma ut. Dessutom har min dröm alltid varit att få sätta alla de där orden inom hårda pärmar, med mitt namn på, som jag kunde ställa i min bokhylla som en riktig bok.

När drömmen blev sann var den först skrämmande, eftersom det kom så mycket mer med debuten att än bara få ställa in min alldeles egna bok i min bokhylla. Det var intervjuer, tv-framträdande, ”hemma-hos”-reportage och så vidare.

Minns fortfarande mitt första direktsända tv-framträdande, jag var så nervös att jag inte visste vad jag skulle ta mig till. Som tur var träffade jag Jojje Jönsson och Siv, du vet de som spelade i komediprogrammet ”Stefan och Krister” för en hel del år sedan. De var riktiga kändisar och jag gjorde bort mig totalt när jag mötte dem, eller kanske inte… För de var helt fantastiska och gav mig goda råd om hur jag skulle bete mig inför kameran. Det viktigaste rådet av allt, som jag har följt allt sedan dess var: ”Var dig själv! Om du försöker vara någon du inte är har du svårt att minnas det till nästa gång du blir intervjuad. Då blir du nervös och blir någon helt annan. Var dig själv!”

Det har jag alltid varit. Kanske var det inte så svårt för mig att ”vara mig själv” eftersom jag är den typ av person som tycker att ingen människa är mer värd än någon annan.

Hade lite svårt att ta till mig hur stor min debut verkligen var, men framförallt tog det många böcker innan jag kände att jag verkligen var en riktig författare. Böckerna stod där i min bokhylla, jag njöt av dem och kände mig lycklig, men ändå… Ibland var jag tvungen att nypa mig för att förstå att jag verkligen var en riktig etablerad författare och inte bara den där lilla åttaåringen som drömde om att bli författare och bestämde sig i så unga år för att bli det. Det var då jag skrev min allra första bok.

Alltsedan dess har jag skrivit och fyllt byrålådorna med berättelser. Nu är flera av dem tryckta och har kommit ut som riktiga böcker, men många ligger fortfarande kvar i lådorna. För jag skriver ju hela tiden nya böcker, eftersom orden pockar på att få komma ut.

Nu har jag kommit ut med sjutton böcker och känner mig som en riktig författare och vågar presentera mig som en. Dessutom ligger bok arton och nitton i manusform och håller på att bearbetas för att lämnas till tryck i juni.

Ja, jag vågar nog påstå att jag är en riktig författare nu!

Nyfiken på mina böcker?
Kika in på www.kimselius.se eller på min blogg
http://kim-m-kimselius.blogspot.com/ . På bloggen hittar du skrivtips och kan läsa om själva skrivprocessen och mycket mer.

Ovanstående text är mitt gästblogginlägg från igår hos författaren Sanna Juhlin

Här är några kommentarer om gårdagens blogginlägg:

Milliare

Var in på Kims blogg här om dagen och vilken tjej!!!
En "att vilja vara som", liksom. Ett föredöme för oss som tvivar ibland. När jag såg bilderna på långtradarna skrattade jag högt och la planerna på en ev. framtid som förläggare på hyllan. Blir nog plattläggare istället.
Det här att du har gästbloggare som skriver är helt underbart. Det känns så personligt.

Barbarmamma

Vilket spännande inlägg! jag var inne på hennes blogg och kommenterade och gratulerade och jag ska definitivt låna hennes böcker och läsa för pojkarna. Tack för detta roliga inlägg, kram!

Kramisar från Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.

Debut!

Många bär en dröm inom sig om att bli författare, att få debutera, få uppmärksamhet och erkännande för allt arbete man har lagt ned på sin bok. Alla lyckas inte slå igenom. Jag hade turen med mig och fick min bok utgiven.

Julen 1997 debuterade jag med min bok Tillbaka till Pompeji. Boken sålde i 11.000 ex första veckan och debuten fick stor uppmärksamhet i media. Enligt förlaget sålde en debutant vid den tiden 200-300 ex första året...

Minns fortfarande den overkliga känslan när redaktören från Wahlströms förlag ringde och berättade att de tänkte ge ut mitt manus. Det tog faktiskt tio minuter innan jag hade förstått vad hon menade, så overkligt kändes det. Men när väl orden hade gått in ville jag bara skrika av glädje, jubla, hoppa, ringa hela världen och berätta den stora nyheten.
Med debuten följde så mycket som jag inte hade tänkt på, jag ville ju bara ha boken i min bokhylla. Men det blev också intervjuer i radio, tidningar och direktsändning i tv, hu så hemskt det var. Bara det tillfället kan bli ett helt blogginlägg.

Dessutom blev det många föreläsningar och jag kände mig som en riktig författare när jag fick motta blommor och applåder och signera mina böcker.

Men sedan, hemma igen, då var jag bara jag, rädd, osäker och tyckte inte att jag räckte till.

Minns fortfarande en av mina första föreläsningar i Örkelljunga skola. Jag var där i flera dagar, fick låna en gäststuga hos en familj som tog väl hand om mig och visade mig runt i området.
Bibliotekarien Christina, hade gjort en fantastiskt fin utställning i biblioteket om Pompeji och vulkanutbrott. Hon hade till och med tagit med hunden Pluto som låg och tuggade på ett ben. Jag värmdes av hennes arbete och omtanke och alltsedan den dagen är Christina och jag vänner och håller kontakten så ofta vi hinner.
Så här såg första utgåvan av Tillbaka till Pompeji ut när den kom ut på B. Wahlströms förlag, julen 1997, med tryckår 1998 inuti boken...

Allt kändes som en dröm det första året. Jag var tvungen att sluta arbeta för att ägna mig helt och hållet åt mitt författarskap.

Jag fick vara med på Bokmässan i Göteborg 1998 och där sålde böckerna slut redan efter de två första dagarna. Förlaget fick lägga undan tjugo ex av varje titel (för då hade även min bok Jag är ingen häxa kommit ut), för att fansen skulle kunna köpa böcker på helgen. Tio ex till lördagen och tio ex till söndagen. Minns fortfarande den flicka som brast i gråt framför mig när boken var slutsåld och hon inte fick något signerat exemplar av min bok.

Men ett av mina starkaste minnen är när jag träffade Terry Pratchett, eftersom jag vid den tiden slukade hans böcker och var ett stort fan. Att sedan få ägaren till förlaget: Bertil Wahlström till bordskavaljer och Terry Pratchett mitt emot vid middagen på kvällen, var bara det en upplevelse i sig. Att därefter få åka till hotellet i limousin med Terry Pratchett, ja då fick jag nypa mig i smyg för att inse att detta verkligen var sant.
Så här ser omslaget till Tillbaka till Pompeji ut nu när boken kommer ut på Roslagstext förlag.

Minns att jag inte kunde sova på natten, efter allt jag hade upplevt. Och mer skulle det bli.

Jag fick föreläsa i en sal för hundra personer och jag var så nervös att jag kräktes. Har aldrig tyckt om att tala inför folk, men det var inte därför jag var rädd. Jag var rädd för att ingen skulle komma och lyssna på mig...

När jag kom till salen satt det flera rader med folk där och jag trodde att de ännu inte hade lämnat lokalen efter förra föreläsaren. Men de väntade på mig! Det var fansen. Lokalen fylldes snabbt och folk stod i dörröppningen och trängdes för att lyssna. Jag var inte nervös längre och föreläsningen gick jättebra.

Nästa dag blev jag dock nervös igen när jag skulle föreläsa, eftersom jag upptäckte både min syster Birgitta och ägaren till Wahlströms förlag, Bertil Wahlströms, sitta där i lokalen bredvid varandra, för att lyssna på mig.

Det var lite pirrigt att prata då, speciellt som jag berättade om min syster och mitt mottagande på förlaget, (som bara var positivt), under föreläsningen.

Det var en förvirrande, snurrig bokmässa med väldigt många intryck och möten. Ett minns jag fortfarande så starkt att det känns som om jag kunde kliva in i händelsen och vara där igen.

Jag stod och pratade med en kvinna om mina böcker och sa: "De är jättebra, men jag är förstås jävig, eftersom jag är författaren, så du kanske inte tror mig." Min mamma hade stått lite på avstånd, sprickfärdig av stolthet, lyssnat på vår konversation och strosade nu långsamt fram mot oss och sa: "Men jag kan intyga att de är mycket bra", sa hon med lugn röst, för att i nästa stund ropa i glädje: "Och hon MIN DOTTER!!!"

Ändå är det allra starkaste intrycket när Bertil Wahlströms åker med mig i taxin till Centralstationen, klappar mig på axeln och säger: "Flicka lilla, du kommer att bli mycket stor!" De orden värmde rejält!

Nu längtar jag till Bokmässan nästa vecka för att se vad den kan föra med sig för spännande saker, för en sak är säker, det händer alltid något nytt och spännande där. Hoppas vi ses!

Kramisar Kim