Debut!

Många bär en dröm inom sig om att bli författare, att få debutera, få uppmärksamhet och erkännande för allt arbete man har lagt ned på sin bok. Alla lyckas inte slå igenom. Jag hade turen med mig och fick min bok utgiven.

Julen 1997 debuterade jag med min bok Tillbaka till Pompeji. Boken sålde i 11.000 ex första veckan och debuten fick stor uppmärksamhet i media. Enligt förlaget sålde en debutant vid den tiden 200-300 ex första året...

Minns fortfarande den overkliga känslan när redaktören från Wahlströms förlag ringde och berättade att de tänkte ge ut mitt manus. Det tog faktiskt tio minuter innan jag hade förstått vad hon menade, så overkligt kändes det. Men när väl orden hade gått in ville jag bara skrika av glädje, jubla, hoppa, ringa hela världen och berätta den stora nyheten.
Med debuten följde så mycket som jag inte hade tänkt på, jag ville ju bara ha boken i min bokhylla. Men det blev också intervjuer i radio, tidningar och direktsändning i tv, hu så hemskt det var. Bara det tillfället kan bli ett helt blogginlägg.

Dessutom blev det många föreläsningar och jag kände mig som en riktig författare när jag fick motta blommor och applåder och signera mina böcker.

Men sedan, hemma igen, då var jag bara jag, rädd, osäker och tyckte inte att jag räckte till.

Minns fortfarande en av mina första föreläsningar i Örkelljunga skola. Jag var där i flera dagar, fick låna en gäststuga hos en familj som tog väl hand om mig och visade mig runt i området.
Bibliotekarien Christina, hade gjort en fantastiskt fin utställning i biblioteket om Pompeji och vulkanutbrott. Hon hade till och med tagit med hunden Pluto som låg och tuggade på ett ben. Jag värmdes av hennes arbete och omtanke och alltsedan den dagen är Christina och jag vänner och håller kontakten så ofta vi hinner.
Så här såg första utgåvan av Tillbaka till Pompeji ut när den kom ut på B. Wahlströms förlag, julen 1997, med tryckår 1998 inuti boken...

Allt kändes som en dröm det första året. Jag var tvungen att sluta arbeta för att ägna mig helt och hållet åt mitt författarskap.

Jag fick vara med på Bokmässan i Göteborg 1998 och där sålde böckerna slut redan efter de två första dagarna. Förlaget fick lägga undan tjugo ex av varje titel (för då hade även min bok Jag är ingen häxa kommit ut), för att fansen skulle kunna köpa böcker på helgen. Tio ex till lördagen och tio ex till söndagen. Minns fortfarande den flicka som brast i gråt framför mig när boken var slutsåld och hon inte fick något signerat exemplar av min bok.

Men ett av mina starkaste minnen är när jag träffade Terry Pratchett, eftersom jag vid den tiden slukade hans böcker och var ett stort fan. Att sedan få ägaren till förlaget: Bertil Wahlström till bordskavaljer och Terry Pratchett mitt emot vid middagen på kvällen, var bara det en upplevelse i sig. Att därefter få åka till hotellet i limousin med Terry Pratchett, ja då fick jag nypa mig i smyg för att inse att detta verkligen var sant.
Så här ser omslaget till Tillbaka till Pompeji ut nu när boken kommer ut på Roslagstext förlag.

Minns att jag inte kunde sova på natten, efter allt jag hade upplevt. Och mer skulle det bli.

Jag fick föreläsa i en sal för hundra personer och jag var så nervös att jag kräktes. Har aldrig tyckt om att tala inför folk, men det var inte därför jag var rädd. Jag var rädd för att ingen skulle komma och lyssna på mig...

När jag kom till salen satt det flera rader med folk där och jag trodde att de ännu inte hade lämnat lokalen efter förra föreläsaren. Men de väntade på mig! Det var fansen. Lokalen fylldes snabbt och folk stod i dörröppningen och trängdes för att lyssna. Jag var inte nervös längre och föreläsningen gick jättebra.

Nästa dag blev jag dock nervös igen när jag skulle föreläsa, eftersom jag upptäckte både min syster Birgitta och ägaren till Wahlströms förlag, Bertil Wahlströms, sitta där i lokalen bredvid varandra, för att lyssna på mig.

Det var lite pirrigt att prata då, speciellt som jag berättade om min syster och mitt mottagande på förlaget, (som bara var positivt), under föreläsningen.

Det var en förvirrande, snurrig bokmässa med väldigt många intryck och möten. Ett minns jag fortfarande så starkt att det känns som om jag kunde kliva in i händelsen och vara där igen.

Jag stod och pratade med en kvinna om mina böcker och sa: "De är jättebra, men jag är förstås jävig, eftersom jag är författaren, så du kanske inte tror mig." Min mamma hade stått lite på avstånd, sprickfärdig av stolthet, lyssnat på vår konversation och strosade nu långsamt fram mot oss och sa: "Men jag kan intyga att de är mycket bra", sa hon med lugn röst, för att i nästa stund ropa i glädje: "Och hon MIN DOTTER!!!"

Ändå är det allra starkaste intrycket när Bertil Wahlströms åker med mig i taxin till Centralstationen, klappar mig på axeln och säger: "Flicka lilla, du kommer att bli mycket stor!" De orden värmde rejält!

Nu längtar jag till Bokmässan nästa vecka för att se vad den kan föra med sig för spännande saker, för en sak är säker, det händer alltid något nytt och spännande där. Hoppas vi ses!

Kramisar Kim