Inatt jag drömde...

...något som jag aldrig drömt förut...

Så låter sången som snurrar i mitt huvud nu. För det är så att jag har drömt fram en ny berättelse, som tillsammans med sången surrar i mitt huvud och kräver att få komma ut genom mina fingrar, ned på tangenterna och slutligen stå svart på vitt i sin fulla längd.

Men inte nu! Har inte tid. Nu är det förberedelserna för bokmässan som gäller, material, föreläsningar, se över kläder... Ja du vet allt det där som det innebär med att resa bort och så lite till, eftersom jag ska se till att allt är tipp-topp här hemma för hundvakterna som ska bo här tillsammans med hundarna, att det finns mat, att... ja, du förstår säkert.

Ändå klänger sig berättelsen fast vid mig med sina ivriga, lätt giriga fingrar, den drar mig i håret, petar mig i hårbotten och det känns som om den försöker peta ut mina ögon om jag inte snabbt får orden på pränt.

Har inte tid säger jag, ändå tränger berättelsen sig in överallt inom mig. Den genomsyrar varenda del av min kropp och lägger helt och hållet beslag på mina tankar, för den vill inget annat än att få leva. Berättelsen vägrar att dö och falla i glömska. Jag förstår dess kamp och jag kapitulerar till slut, om inte annat så för att få en liten stunds ro i huvudet från alla pockande ord.

Dags att skriva början på en ny berättelse nu...

Kramisar Kim