Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med närmare 50 böcker.
Arbetar som författare, skrivkurslärare, föreläsare och låtskrivare.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg

söndag 12 september 2010

Signering med Jan Guillou och Leif G W Persson...

Har aldrig fantiserat om att signera tillsammans med Jan Guillou och Leif G W Persson, ändå var det precis vad jag drömde om att jag gjorde inatt.

Det var en mycket egendomlig dröm, för signeringen var i min farbrors affär i Helgered utanför Göteborg, så som den såg ut när jag var 8-10 år. Det var en liten affär med en enda lång hyllrad i mitten, en frysdisk till vänster om dörren när man kom in (vilket ändrades med tiden). När man gick runt hyllan var det hyllor på långsidan av väggen. Här fanns två olika sorters bröd, vitt och mörkt, några enstaka märken konserver etc. I frysdisken fanns sex olika sorters GB-glass, riktigt god glass och inte bara söt sliskig Magnum i alla olika utförande som det är idag. Här fanns vanilj och jordgubsspuckstång, ljuvligt goda, enkla och inte så söta.

I den manuella köttdisken stod min farbror och skar upp kött. På disken stod en skål med tomater med en skylt "rör mig ej förrän jag är din", eftersom de äldre tanterna alltid klämde sönder tomaterna. På kortsidan fanns en grönsaksdisk, med grönsaker efter säsongen.

Nu har vi gått runt hela affären och kommit till kassan. Där fanns en riktigt antik kassaapparat, den var inte antik då, men är det nu. Den såg inte riktigt ut som den du ser på bilden ifrån min monter på Bokmässan. Bakom kassadisken stod min 82-åriga farmor och räknade i huvudet, för det tyckte hon var lättast. En riktig krutgumma, precis som min nu 87-åriga pappa är en krutgubbe.

Som du förstår var det en mycket liten affär, men det var där alla handlade, för det var det enda som fanns i början, innan stormarknaderna kom.

Där satt vi alltså, Jan Guillou, Leif G W Persson och jag, inklämda bakom ett litet bord, i min farbrors affär (som tidigare varit farmors). Jan Guillou sträckte fram ett biblioteksexemplar av min bok Tillbaka till Pompeji och bad mig signera boken. Det var ett slitet, välläst exemplar i biblioteksbindning. Jag frågade om han inte hellre ville ha en ny bok, men nej, han skulle ha den gamla boken signerad till sin son... Lledwlelyn... (Vet inte ens om Jan Guillou har några barn...) Ett svårt namn att stava, även i en dröm och jag försökte slå i lexikon för att se hur det stavades och hittade den "svenska" stavningen av namnet, som då blev Justin. Där stod även hur man skrev namnet på romerska och eftersom jag hade min bok Boudicas strid mot Romarna på disken för signering så tänkte jag att jag skulle skriva med romersk text istället, men det ville inte Jan Guillou veta av, han skulle ha det skrivit med vanliga hederliga bokstäver och jag kämpade för att stava namnet.

Den lilla affären var proppfull med folk. Alla ville se de välkända författarna. Jag såg inte alla människor för jag slet med stavningen av namnet. Ingen köpte några böcker, alla bara stod och stirrade och fotograferade och när jag till slut lyckats signera boken var butiken tom.

Jan Guillou tackade artigt för boken och Leif G W Persson fräste irriterat för att han inte fått signera någon bok...

Skrattar när jag tänker på min knäppa dröm, men återkommer i tankarna till min farmors/farbrors affär, för min beskrivning av affären var inte någon dröm, det var så den verkligen såg ut på den tiden.

I källaren fanns ett stort tråg för potatis, med en öppning i väggen där potatisen levererades av en lastbil. Vi barn stod där nere i mörkret och kylan och öste potatis i bruna påsar, riktigt skönt varma heta dagar.

En lagerlokal full av tomma och fyllda kartonger, fanns också i källaren. Där fanns en STOR kartong med blandade kolor, gräddkola, hallonkola och lakritskola. JÄTTEGODA!!! Kolakartongen gick oss ända till midjan. Min kusin Yvonne och jag byggde ett gömställe bland alla kartongerna, plockade på oss massor av kolor och smög undan till vårt gömställe och frossade i kolor. Min favorit var hallonkola, som snabbt försvann ur lådan. Det var Yvonnes pappa som ägde affären, så det kändes liksom tillåtet. Fast egentligen fick vi nog inte.

Minns också hur vi satt på kontoret innanför affären och frossade i munkar (som det heter på göteborgska, gräddbullar på skånska och kokosbollar på stockholmska). Vi fick äta hur många sega munkar vi ville, för när de var för gamla gick de inte längre att sälja. Tror det var där jag fick min passion för munkar/gräddbullar/kokosbollar, speciellt sega sådana.

Min mamma arbetade i affären på fredagarna, eftersom det då var fullt med folk i affären. Det gjorde inte så mycket, för jag kunde springa från affären, genom farmor och farfars stora herrgårdsliknande tomt, med gigantiskt stora päronträd, alltid dignande av frukt på hösten. Farfar skötte trädgården exemplariskt och jag minns grusgången som gick i en fyrkant runt trädgården. Ett perfekt ställe att lära sig cykla på. På höger sida var en hög stenmur och ovanför där låg det fina herrgårdsliknande huset insprängt i berget. Om jag gick till slutet av muren ledde en stentrappa upp till terrassen och huset, ytterligare en stentrappa ledde ovanför huset. Här var mitt favoritställe, för här odlade farfar dahlior i alla färger och jag älskade lukten och färgerna, humlesurret och fjärilarna.

Tillbaka ned i trädgården igen. Passerade den stora stenmuren och här kom en björkhage på vänster sida, där det alltid hängde en stor hängmatta för oss barn att ligga och berätta sagor, gunga och leka. På höger sida fanns husmodersäpplen, plommonträd och utedasset. Runt utedasset växte det brännässlor och höga blommor med tjocka stickiga blad och blå blommor. (På den tiden hade vi inga vattentoaletter. Vi hade vårt "utedass" i källaren.)

Här slutade tomten och en grind ledde in till vår trädgård som var full av fruktträd, vinbärsbuskar och grönsaksland.

Till farmor och farfar kom alltid våra kusiner för att tillbringa somrarna. Vilket innebar att vi alltid var många barn som kunde leka, eller bråka med varandra...

Och mitt i allt detta placerades min dröm om Jan Guillou och Leif G W Persson... Visst är det knäppt? Förstår inte varifrån de dök upp, har inte hört om dem nyligen, inte sett dem på tv, ändå fanns de där i drömmen i natt. Kanske är det den stundande Bokmässan som fick dem att dyka upp i drömmen.

Vaknade med en rofylld själ efter ett besök i min barndoms vardag, även om jag denna gång i drömmen varit där som en vuxen person.

Medger att det var en konstig dröm, men jag tror att alla har konstiga drömmar. Har du drömt något konstigt den senaste tiden?

Kramisar Kim