Lyckliga debutanter
Jag minns fortfarande lyckokänslan när jag höll min första bok i handen. Det var en ofattbar känsla. Sedan jag var åtta år hade jag drömt om att bli författare, först när jag var 43 höll jag min bok i handen,
Tillbaka till Pompeji, som sedan gjorde dundersuccé.
Den känslan ville jag att mina skrivkursdeltagare skulle få erfara. Därför gav jag dem erbjudandet att ge ut sina noveller i en novellsamling tillsammans med mina noveller. De tackade ja. Till slut, ett år senare fick dem äntligen hålla sina böcker i handen. Några av dem har skickat in foton till mig för att beskriva hur det kändes första gången de höll
Färgargårdens andar i handen. Jag är imponerad över skrivkursdeltagarna.
Här är det författarna Titti och Ulla som skämtar till det lite med fotot.
Jenny njuter verkligen av boken. Känner igen glädjen.
Christina är deckarförfattare och gör foto lite mystiskt.
Det går inte att ta miste på glädjen i Emmas ansikte och ögon.
Annie njuter för fullt och kastar sig över böckerna.
Ännu en bild på lyckliga Titti.
Eva är så lycklig att jag fortfarande kan känna hennes glädje.
Idel frossar bland böckerna och tar en av dem med på en åktur.
"Det är ju en riktig bok", var kommentaren från en av kursdeltagarna när personen fick boken i sin hand första gången. Självklart är det en riktig bok. Den är till och med större än mina historiska äventyrsböcker. Ett vuxet format.
Att gå en
skrivarkurs kan vara givande, men kännas tomt när man är klar med kursen och lämnar alla man lärt känna.
Därför var min plan att jag skulle erbjuda kursdeltagarna något mer än bara en helgkurs i skrivandet. Vi skulle skriva en novellsamling tillsammans. Mitt förslag mottogs entusiastiskt och kursdeltagarna började skriva. I en hemlig Facebookgrupp har deltagarna lagt ut berättelser, korrekturläst och peppat varandra.
När jag läst "tänk på vad Kim sa om..." har leendet blivit bredare och jag har känt att de verkligen har tagit till sig det jag talade om på kursen.
Du hittar många olika typer av berättelser i
Färgargårdens andar. Det de har gemensamt är att de handlar om Färgargården i Eringsboda. Den 1700-talsgård där
skrivarkurserna hålls.
Varsågod, här är ett smakprov ur Färgargårdens andar:
Spöklik förändring av Kim M Kimselius
Jag kände hur täcket stramade åt och sängen sjönk ned något. Någon hade satt sig bredvid mig.
"Blunda!" sa en röst.
Trots att jag inget hellre ville än att öppna ögonlocken förblev de stängda.
"Lyssna! Jag ska berätta min historia."
Jag undrade vem av kursdeltagarna det var, samtidigt som jag ångrade att jag hade tagit det enda enkelrummet. Om jag hade delat rum med någon kanske jag hade fått vara ifred.
Nu var det inget att göra åt det.
"När jag var tolv kom jag hit för att tjäna på gården. Det här var mitt rum. Först var jag evigt tacksam över att få sova enskilt, medan de andra tjänstejonen både fick dela rum och säng. Precis som jag alltid hade fått göra hemma. Snart förstod jag varför jag hade inhysts här."
Jag blev alldeles kall.
Vem var det som satt bredvid mig? Var det någon som drev med mig, eller hade blivit så inspirerad av dagens skrivövningar att personen berättade vad hon hade skrivit?
Ögonlocken for upp. Det var dunkelt i rummet. Rullgardinen var neddragen för att stänga ute sommarnattens ljus.
Någonstans tickade en väggklocka taktfast, snarkningar från stora salen tog sig in i rummet. En uggla hoade från lindens grenverk strax utanför.
Rullgardinen gjorde att rummet badade i ett mjölkgrått dis. Jag kunde bara ana konturerna av kvinnan som satt på sängkanten.
"Du förstår, bonden hade det här rummet för sina speciella gunstlingar. Här fick de sova som han hade fattat tycke för. Senare fick jag veta att han hade sett mig på Holmsjö marknad när far och jag var där. Veckan efter vara det min bror som fick följa med till marknaden. Bonden hade då hört sig för om mig och frågat om han fick städsla mig som kökspiga. Far hade skrattat och sagt att jag inte dög mycket till hjälp i köket. Bonden hade svarat att han nog skulle finna ut ett sätt där jag kunde göra nytta. Som om han inte redan visste vad han ville med mig."
Rösten tystnade. Kvinnan lade handen på min axel. Jag rös till av köld, trots värmen i rummet. Handen var isande kall.
"Jag bara värmer mig lite. Jag har frusit så länge. Gör det något?"
"Nej, inte alls", fick jag fram med pipig röst.
Trots att jag ville skrika TA BORT HANDEN, UT UR MITT RUM!
Men jag sa inget. Låg stilla och kände kylan sprida sig i kroppen.
Ögonen verkade börja vänja sig vid det konstiga ljuset, för kvinnan tycktes framträda något skarpare. Ännu var det för dåligt ljus för att jag skulle se henne tillräckligt, för att kunna känna igen henne nästa dag när jag träffade kursdeltagarna.
Förmodligen skulle det vara den person, som likt mig, skulle vara mycket trött.
Jag ville säga:
"Vad bra att du har blivit så inspirerad under dagens skrivövningar att orden flödar. Kan du inte skriva ned alla ord, istället för att berätta dem för mig?
Vi har en kursdag imorgon också."
Jag hann bara tänka orden, för personen fortsatte sin berättelse i nästa andetag.
"Bonden kom smygande andra natten. Jag hörde hur de oroligt rörde sig i sovsalen när trappan knarrade av mannens tyngd. Han hade ätit alltför mycket mat, hade för många pengar, som han inte visste vad han skulle göra med. Han åt. Han åt gott och rikligt. Om detta hade jag fått viskat till mig dagen innan. Men ingen hade sagt vad jag hade att vänta mig under natten. Kanske var de rädda för att jag skulle vägra att sova ensam? Kanske alla hade gått igenom samma sak som jag var på väg att göra. Ligger du bra?"
Jag nickade. Orkade inte svara. En spindel sprang över ansiktet, men handen ville inte lyda, utan låg kvar på täcket. Det blev allt kallare i rummet, samtidigt som ljuset verkade förbättras, för nu kunde jag faktiskt se kvinnan.
Hon hade en höghalsad svart klänning, som var knäppt ända upp till sista knappen. Det cendréfärgade håret hade strimmor av grått och var stramt tillbakadraget i en hård knut.
Hennes ena hand låg fortfarande på min axel. Jag önskade innerligt att hon ville ta bort den, för trots att hon tog min kroppsvärme verkade hon bli allt kallare.
Den andra handen låg i hennes knä. Fingrarna rörde sig rastlöst över det tjocka, svarta tyget. Jag försökte se hennes ansikte, men det såg suddigt och utslätat ut. Inga ansiktsdrag alls.
Ljuset som spelar ett spratt, tänkte jag.
Jag ville resa mig upp och gå därifrån, men kroppen lyssnade inte på de signaler jag sände. Inte ens fingrarna lydde. De bara låg där som små korta korvar, nej vänta! Mina knubbiga fingrar hade smalnat.
Blicken flyttade till magtrakten, där jag var van att se den runda uppbuktningen under täcket. Den fanns inte där. Täcket låg slätt mot min kropp. Liksom formade sig runt mina smala armar och ben och platta mage.
Nej, vänta nu! Jag är inte smal, jag är rund och rejält överviktig, med tjocka armar och kraftiga lår. Det här var önsketänkande. Så här hade jag sett ut i tonåren.
Jag ville skratta av lättnad. Jag drömde. Men inget skratt kom ut ur munnen. Jag lyckades inte vakna.
Allteftersom kvinnan fortsatte berättelsen, blev jag kallare och smalare. Hennes drag framträdde tydligare, medan jag tycktes blekna bort.
"Bonden kom in i rummet. Med ett ryck slet han av den tunna filten och i nästa sekund även det trådslitna nattlinnet jag ärvt av mor. Det jag varit så glad över att få med när jag flyttade till Färgargården. På ett ögonblick hade mannen förstört något som gått i arv. Tårarna steg i ögonen. Jag kved till, men inte för att jag var arg, utan för att skräcken hade gripit tag i mig. Jag hade inte en aning om vad mannen ville."
Jag förstod vad bonden hade varit ute efter. Varför drömde jag så här konstigt? Kunde det vara alla spöken vi hade talat om under dagen? Jag blundade och hoppades att kvinnan skulle försvinna ur min åsyn, att drömmen skulle upphöra, att det var morgon och dags för nya skrivuppgifter. Men ingenting hände. Rösten fortsatte enträget pumpa in orden i mig, medan kylan blev förlamande. Jag kunde inte röra mig.
"Som du säkert förstår lärde jag mig snabbt. När jag hörde hans steg natten därpå var jag beredd. Jag hade tagit med en av knivarna från köket. Det hade varit mycket tal om självdödare hemma på gården och jag visste att det bästa snittet var att dra utmed armen, inte tvärs över. I god tid drog jag kniven från armvecken ned till handleden, på båda armarna. Blodet vällde ut över sängen, över den tunna filten, över det trådslitna nattlinnet jag hade lagat under dagen. När bonden kom in i rummet skrek han av besvikelse. Han blev så arg över att hitta mig badande i mitt eget blod, livlös och kall, att han slängde ut mig genom fönstret."
Jag svalde och kämpade med klumpen i halsen. Jag öppnade ögonen och såg på kvinnan. Nu såg jag henne klart och tydligt. Det var en ung flicka, med en mogen kvinnas röst. Någon som hade genomlevt helvetet på jorden och åldrats i rasande takt. Allteftersom flickan talade blev hon yngre, kläderna blev ljusare och mer flickaktigare. Gestalten tycktes skina som av en inre glöd. Kinderna hade fått röda rosor, ögonen glittrade okynnigt mot mig och läpparna särades i ett leende.
"Som du förstår kunde jag inte låta honom fortsätta med det han höll på med. Därför hade jag lovat min själ till djävulen, i utbyte mot att jag trots min döda kropp skulle få leva vidare i all evig tid för att hämnas på alla som gjorde samma sak som bonden. Men det har ett pris. Min själ behöver ständigt näring för att hämta styrka. Tack för att du kom! Jag har väntat länge på att återvända till de levandes värld för att bekämpa ondskan. Krafterna hade sinat, men du har gett mig den näring jag behövde. Sov nu sött och tänk på den goda gärning du genom din död har gjort."
Flickan reste sig upp från sängkanten.
Ja, det var en ung flicka som stod där, med sitt blonda hår i två långa flätor som räckte ned till ryggslutet. Hon var barfota och kläderna var slitna, men hon såg mycket lycklig ut. En rund och välbyggd kropp som utstrålade hälsa och liv.
Mitt liv!
Det var endast mina ögon som kunde röra sig. Jag såg på kroppen under täcket, min kropp. Min runda, stora kropp. Den fanns inte längre där. Täckte låg nästan platt på sängen. Det var som om jag smälte och försvann. Jag såg på armen som låg över täcket. Konturerna tunnades ut. Till slut fanns det inget där.
Det var då jag insåg att jag svävade upp från sängen. Flickan vinkade mot mig, såg på täcket som lågt stramt och välbäddat, utan någon som sov i sängen. Jag var borta. För alltid.
Precis innan flickan försvann ur synhåll såg jag hur hon ändrade gestalt. Hon tog min kropp, mina kläder och när hon talade var det med min röst.
"God morgon! Dags att försvinna bort i fantasin igen!" sa hon, när hon gick ut i sovsalen till de andra kursdeltagarna, sedan var hon borta.
Min sista medvetna tanke var ett skrik, ett rungande NEJ! För jag insåg att det inte skulle dröja länge innan någon annan drabbades av samma öde som jag. Flickan behövde näring. Den hämtade hon genom att suga i sig andra människor. Precis som hon hade sugit i sig mig genom att lägga handen på min kropp. Hon var hämndens ängel, en djävul med evigt liv.
Hade jag kunnat gråta, hade jag gjort det, men jag fanns inte längre.
SLUT!
Nå, tyckte du om berättelsen? Det finns mängder av spännande berättelser i Färgargårdens andar, som är på 420 sidor.
Blev du nyfiken på boken? Fråga efter den hos din bokhandlare, annars finns den på nätet, till exempel hos
Adlibris ,
Bokus,
CDON.COM. och
Bookoutlet.se.
Läs även
Författarbloggen Kim M Kimselius.
På
Kimselius skrivtips eller
Författartips hittar du skrivtips, skrivtävlingar och skrivarkurser.
Kanske vill du gå en skrivarkurs till sommaren för mig, Kim M Kimselius?
Du kanske vill gå en skrivarkurs på distans för mig?
Vad roligt att du läser min blogg. Blev du inspirerad av det här inlägget? Lämna
gärna en kommentar och berätta längre ned i det här inlägget. Klicka på Skicka en kommentar eller Inga kommentarer, för att skriva och berätta vad du tyckte. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!
Här ser du mina handböcker i skrivandet:
10 misstag författare gör Boken finns som e-bok och som vanlig bok.
Medförfattare Kristina Svensson och Lennart Guldbrandsson
"Hej,
Tre hattar. Det var ett nöje att få läsa er generösa bok. Jag lärde mig
mycket nytt (om bokmässan, egenutgivning, förlagsbranschen etc) och det
var spännande och underhållande att få följa era personliga vinklar.
Lättläst, informativ, rolig och varierande. Tack!" Med vänlig hälsning
Matilda Brasch, svensklärare och hobbyskrivare
Att hitta glädje i skrivandet Fråga efter den hos din bokhandlare, eller beställ den på nätet.
"Kimselius
delar frikostigt, handfast och inspirerande med sig av sina
erfarenheter, kunskaper och upplevelser av att skriva berättelser och
att vara författare. Att hitta glädje i skrivandet är en bok som
fungerar som både sporre och handbok och passar för såväl deltagare på
skrivarkurser
som aspirerande författare i blandade åldrar eller allmänt intresserade." BTJ-häftet nr 20, 2015. Lektör Henric Ahlgren
Att skriva med glädje, finns att låna på biblioteket, både som vanlig bok och e-bok.
"Det är
en ovanligt inspirerande bok. Så fort du släpper den går du direkt till
datorn och börjar skriva själv. Därför att lusten blir SÅ stor efter att
ha läst i denna bok att du helt enkelt inte vill göra något annat än
att skriva!" Helena Milton
Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida
www.kimselius.se.
Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här
Inlägg
