Hur ska jag någonsin kunna toppa gårdagens signeringssiffror? Så känner jag just nu, för även om jag sålde otroligt bra idag, så kom jag ändå inte i närheten av gårdagens rekordsiffra. Men jag är jätteglad ändå, eftersom jag trots allt har sålt otroligt bra.Idag sken en vinterblek sol när jag körde mot Löddeköpinge och Center Syd. Efter allt snöande och halka kändes väglaget otroligt bra, trots att det var moddigt och snöigt i omkörningsfilen och bara två hjulspår i den andra, men idag såg man i alla fall vägen hela tiden. Det märktes att väglaget var betydligt bättre för det var jättemycket folk på Center Syd.
Även idag kom det många läsare som jag har träffat tidigare,men även flera nya läsare. Det blev inte så många stunder för att dela livserfarenhet med människorna idag heller, eftersom det hela tiden var en jämn ström av köpare.
Här är det Pontus som kommer och hälsar på. Han har dykt upp vid ett flertal signeringar i år och jag skämtade med honom idag och kallade honom för "stalker". Han bara skrattade, som han alltid gör.
Sedan kom Max med lillebror. Max hade redan alla mina böcker och lassade upp 14 stycken böcker på bordet för signering. Men... Han hade inte Kimberlieböckerna och gick glatt iväg med två nya böcker.
De här kvinnorna köpte många böcker, bland annat till Kajsa i Californien. Tänk att mina böcker kommer att åka ända dit! Vi hade en trevlig pratstund medan jag signerade den stora högen av böcker. För de skulle ju ha några stycken själva också.
Sedan kom min kära vän Kerstin med familj. En jul bodde jag hos Kerstin eftersom hon bor precis vid Center Syd. Det var jättemysigt, för Kerstin julpyntar friskt och dottern spelade julmusik varje dag, vilket gjorde att jag verkligen kom i julstämning. Men det gäller att inte våldgästa sina vänner alltför ofta, då kanske de tröttnar på mig... Så i år bodde jag i min sommarstuga. Men jag måste medge att det är betydligt roligare att bo hos Kerstin.
Ett annat kärt besök var när min stora fan Roxana dök upp. Hon kommenterade genast att jag inte fick prata så länge med alla, för då hann jag inte prata med henne. Anledningen var att hon hade stått och väntat länge på att få prata med mig, men hela tiden kom det nya folk. Roxana lämnade över en julklapp, undrar vad det kan vara. Ska vänta till julafton med att öppna presenten.
Det kom en kvinna fram till mig, böjde sig mot mig och viskade: "Jag älskar dina böcker, jag köper dem till mig själv. Jag brukar smyga in på barnavdelningen och se mig om så att ingen ser att jag köper böckerna. Men jag måste bara läsa dem för jag älskar dem."
Den kvinnan blev väldigt glad när jag berättade att hon inte var den enda vuxna personen som älskade mina ungdomsböcker, utan att böckerna hade nästan lika många vuxna läsare som barn och ungdomar. Glatt gick hon iväg med en ny trave böcker under armen, denna gång utan att försöka dölja dem.
När jag sitter här och tänker tillbaka på dagen så har jag ett stort leende på mina läppar. Jag har haft så otroligt roligt idag, ja under hela signeringshösten. Det är så kul att det blir fler och fler som känner till mina böcker, kommer fram och pratar med mig och berättar vad de tycker om böckerna, berättar att de har alla, men ändå vill komma och hälsa på.
Ikväll är det fullmåne och här är redan -11 grader. Kaminen är tänd och sprakar gemytligt. Ska strax sätta på en kittel med vatten på kaminen så jag har varmt vatten att tvätta mig i innan jag går och lägger mig.
Nu väntar jag spänt på att få höra ifrån alla nya läsare, få höra vad de tycker om böckerna, vad som var bäst med dem, vilken bok de läste först och så vidare. Minns den 11-åriga flickan vars leende blev bredare och bredare ju mer hon läste på baksidan av Tillbaka till Pompeji. Ska bli kul att höra om hon tyckte lika mycket om hela boken som hon tyckte om baksidestexten.
Älskar att få brev och mail och få höra vad läsarna tycker om mina böcker, för det gör att jag utvecklas som författare. Jag lyssnar, tar till mig och förbättrar nästa bok.
Nu riktigt kliar det i fingrarna att få börja skriva På liv och död i andra världskrigets skugga. Men jag ska låta klådan fortsätta, för nu ska jag fira jul ett par dagar, sedan låser jag in mig och "vrålskriver", som jag brukar kalla det när jag helt och fullt går upp i skrivandet.
Imorgon bär det av hemåt och jag hoppas att vägarna är i samma skick, eller bättre, som de var idag, för då kommer hemresan gå fort och smärtfritt.
Nej, jag kan inte hålla mig. Jag måste sätta mig och skriva på min bok, är så inspirerad efter de senaste dagarnas signeringar.
Vi hörs!
Kramisar Kim.
Inlägg
