Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med över 40 böcker.
Arbetar som författare, skrivkurslärare och föreläsare.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg

lördag 31 mars 2012

Recension: Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Den är boken var mycket omtalad när den kom ut, den nominerades till och med till Augustpriset. Alla verkade tala om boken. Klart jag kände att jag ville läsa den.

Inför min Mexikoresa laddade jag ner boken på min MP4-spelare och började lyssna på resan över till Mexiko. Visst började boken spännande, men händelserna kändes lösryckta och det var svårt att hänga med. Betänk då att jag verkligen hade tid att lyssna i lugn och ro och koncentrera mig på boken.

Till slut gav jag upp och lyssnade inte på boken på hela resan. När jag kom hem från min Mexikoresa gav jag boken en ny chans, lyssnade på den i ett sträck i två timmar. Sedan kände jag att jag hade fått nog. Tycker att Cirkeln är en en rörig, osammanhängande berättelse.

Så här står det om boken:

"... jag blev fullständigt fucking knockad ... det här kommer att bli stort" - Jonas Thente, DN.

Engelsfors. Vackert namn, risig stad. Omgiven av djupa skogar där människor ofta går vilse och försvinner. Sex tjejer har just börjat gymnasiet. De har inget gemensamt - förutom att en uråldrig ondska jagar dem.

Höstterminen har just börjat när en elev hittas död på en av gymnasieskolans toaletter. Alla förmodar att det var ett självmord. Alla utom de som vet sanningen.

En natt då månen färgats mystiskt röd förs sex tonårstjejer till den nedlagda folkparken. De vet inte hur de har kommit dit eller varför de är där, men utan varandra kommer de inte att överleva.

De får veta att de är häxor. De Utvalda, som nämns i en uråldrig profetia.

Plötsligt är gymnasiet på liv och död - bokstavligt talat. De måste lära sig samarbeta trots sina olikheter, och kontrollera de magiska krafter som vaknat till liv inom dem. Tiden håller på att rinna ut. De måste hitta och besegra ondskan som jagar dem, innan ondskan hittar dem.

En svensk bruksort blir spelplatsen för den stora striden mellan ont och gott. Cirkeln bjuder på 520 spänningsladdade sidor med kärlek, magi, jobbiga föräldrar, läxor, död och vänskap.

2012 kommer fortsättningen Eld och 2013 står slutstriden i sista romanen Nyckeln.

Kan inte förstå den uppmärksamhet boken har fått. (Kanske bara bra marknadsföring?)

När jag häromdagen besökte en bokhandel började vi diskutera böcker. Eftersom det låg en hög stapel av Cirkeln på bokrean berättade jag vad jag kände för boken och sa att jag nog är ett undantag som inte tycker om boken.

Bokhandlaren bekräftade att jag inte är ensam om att inte tycka om boken. Personalen i bokhandeln tycker inte heller om den. Han berättade att trots att det var ett väldigt lågt reapris på Cirkeln sålde boken inte alls...

Det här är en bok jag INTE rekommenderar, därför hamnar den inte under boktips utan under Recensioner.

Förstår om du kanske tycker om boken, för alla har vi ju olika åsikter om det mesta. Men Cirkeln tilltalade definitivt inte mig.

Kramisar Kim

Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker.

fredag 30 mars 2012

E-böcker ger biblioteken och förlagen problem

Det diskuteras en hel del om hur förlagen ska ta betalt för e-böcker av biblioteken. Hannes Eder på Publit har delat sina tankar om detta problem:

Frågan om hur bibliotek ska hantera eböcker verkar nått kokpunkten under senaste året. I USA pågår ett regelrätt krig; fyra av de största förlagen – de så kallade big 6 – tillåter inte längre att deras eböcker lånas ut. Det femte – Random House – har chockhöjt sina priser och det sjätte – HarperCollins – har försämrat villkoren så till den grad att många bibliotek idag bojkottar deras eböcker.

Det är också väldigt oklart om bibliotek kan äga eböcker; i Texas pågår nu ett rättsfall där statsbibliotekarien Joanne Budler stämt Overdrive, för att distributören inte låter henne ta sina eböcker och flytta dem till en annan tjänst, trots att hon har förlagens skriftliga godkännande. Man hävdar att bibliotek bara betalat för rätten att låna ut vissa eböcker, inte för tillgång till dess källfiler.

Även i Sverige vädras missnöje i biblioteksled:
- Man får allt svårare att arbeta med aktualiteter eftersom flera förlag infört embargo på nya titlar
- Kostnaderna för eboksutlåning skenar och prissättningen mot bibliotek är stelbent; alla titlar kostar samma tjugo kronor att låna ut.


- Dessutom är beståndet av svenska eböcker litet och växer långsamt, särskilt med avseende på backlist

Men bibliotek är inte ensamma om att ha eboksbekymmer: Inte ens de största och mest anrika förlagen har den nödvändiga infrastrukturen för att hålla en jämn och hög kvalitetsnivå, vilket visade sig i två spektakulära fall under förra året. Kort efter att Gallimard kammat hem prestigefulla prix Goncourt var man tvungen att dra in eboksutgåvan av L’art français de la guerre som kryllade av korrfel. Några månader senare händer samma sak för HarperCollins, som fick dra tillbaka Kindle-versionen av bästsäljande Neal Stephensons senaste roman.

Men om kvalitet är dyrt, är massidigitalisering av backlist ännu dyrare och de monumentala investeringar som krävs kommer ta lång tid att räkna hem. Förlagens andra problem är därför likviditet.

För det tredje blir metadata allt viktigare för att driva försäljning, men att framställa högkvalitativ metadata för en stor verkskatalog står bortom de flesta förlags resurser. Undantaget som bekräftar regeln är tyska Springer-koncernen, som efter världens kanske mest ambitiösa digitaliseringsprojekt drar slutsatsen att den enskilt viktigaste faktorn för att göra projektet lönsamt varit att framställa god metadata, men också att detta slukat mest resurser.

Både bibliotek och förlag brottas alltså med problem när det gäller eböcker.

Jag tyckte mig skymta en del av lösningen när Publit för en tid sedan engagerades i ett pilotprojekt tillsammans med Stockholms stadsbibliotek, som bland annat gick ut på att digitalisera ett antal creative commons-klassade titlar ur makarna Myrdals verkskatalog, böcker som nu finns fritt tillgängliga för alla svenska folkbibliotek. I det här projektet hade biblioteket direkt tillgång till källfiler, vilket idag är nödvändigt för att kunna arbeta med metadata på något meningsfullt vis eftersom denna i allt högre utsträckning vävs in i själva eboksfilen.

Projektet var dock begränsat till att arbeta med fria titlar, men det gav upphov till en idé.

En idé om att skapa förutsättningar för bibliotek att ingå partnerskap med förlag, för att tillsammans producera och sprida eböcker. Jag kallar modellen dual licensing och den går ut på delad vårdnad av källfiler, vilket innebär att bibliotek ges möjlighet att bidra i arbetet med metadata och kvalitetssäkring.

En bärande tanke med modellen är också att bibliotek hjälper förlag finansiera digitalisering av backlist genom att betala ett förskott. I gengäld har man ett visst antal fria utlån, och får sedan låna ut boken på förmånliga villkor.

Jag har nu nått slutet av detta korta anförande, där jag velat peka på en rad problem som borde kunna ena förlag och bibliotek i en gemensam ansträngning. Dual license-modellen är en möjlig väg framåt. Men mitt huvudsakliga budskap handlar inte om just den utan är större och viktigare än så; jag vill slå ett slag för en kreativ dialog mellan förlag och bibliotek.

Ja, även om e-böcker är något jag tycker väldigt mycket om, så inser jag även problemet med dem. Hoppas att det blir en bra lösning, för nu när jag väl börjat läsa e-böcker har jag ingen lust att sluta! Förresten kommer min bok På liv och död i andra världskrigets skugga snart ut som e-bok. Theos Pompeji finns redan ute som e-bok.

Kramisar Kim
Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker.

torsdag 29 mars 2012

Mexiko Restaurangbesök i regnskogen, vardagslivet i Mexiko, på väg

Idag kommer jag att berätta om när vi besökte en restaurang mitt ute i regnskogen, visa vardagsbilder ifrån Mexiko och lite annat smått och gott.

Vi börjar med några bilder från hotellet vi bodde på när vi besökte Palenque. Här är Irma i hotellets trädgård.

Här fanns många vackra blommor. Kändes skönt för oss som lämnade snö och kyla i Sverige för att resa till Mexiko. Vi hade temperatur runt 30-37 grader varmt.

Fascinerades av det här trädets rötter, de stod på högkant och var platta, något jag har fått fram väldigt dåligt på bilden. Men håll med om att det är ett mäktigt rotsystem.

Här skulle det finnas en krokodil sa dem. Jag skickade ned Irma som "bete", men krokodilen nappade inte.

Älskade Tukanerna. Deras färger var markanta, kraftiga och jag har aldrig sett en sådan här fågel tidigare. De här två satt och gnabbades, så det var svårt att få båda med på bild utan att någon av dem rörde sig.

Hotellet utfodrade fåglarna, som levde fritt på hotellområdet.

På natten stängdes fåglarna in i den här stora buren och de som hade hotellfönstren mot buren vaknade tidigt av att fåglarna talade om att det var dags att öppna dörren så de kom ut. Alla fåglar flög inte in på natten, utan satt utanpå buren på morgonen. Trots allt var buren trygghet för dem.

Fåglarna var mycket tama och det gick att komma mycket nära dem. Fåglarna gjorde att hotellet kändes väldigt mysigt. På vägen till det här hotellet blev vi upplysta om att de inte tyckte om att man drack alkohol på rummen. Inga problem, tänkte vi. Men så gick Irma iväg för att köpa Tequila att ta med hem som present till sin man. Hon köpte även ett par flaskor vatten. När hon kom tillbaka till rummet satte hon ryggsäcken på sängen och plockade upp vattenflaskorna. Ryggsäcken föll med ett krasch i stengolvet och den stora Tequilaflaskan gick sönder. Det var inte roligt när städerskan kom för att hjälpa till med olyckan.

Irma hade gått iväg för att köpa en ny flaska, jag vilade mig på rummet inför kvällens restaurangbesök och dörren var tvungen att vara vidöppen, annars hade jag dött av ångorna. Som tur var det loftgång utanför rummen, så det var ren frisk luft som kom in. Många av våra medresenärer passerade och kommenterade spritdoften. Så gjorde även städtanten, som visade sig vara hotelldirektören själv... Inte så lyckat!

På kvällen var det dags att äta mat på en restaurang mitt ute i regnskogen. Bussen släppte av oss och vi fick gå en bit in i den tropiska grönskan, mysigt i mörkret. Vi kom fram till en enkel restaurang med öppen planlösning, det fanns inte väggar åt alla håll. Här spelade två olika band. Det första ser du på den här bilden. De var mycket duktiga.

Det här var vår chaufför under hela resan. Vi kände oss väldigt trygga, för han körde mjukt och försiktigt och tog inga risker.

På tre sidor om oss var det öppna väggar, här ser du Irma närmast i bild och långbordet där resten av vårt ressällskap sitter.

Här ser du mig och reseledaren Annika och även lite av interiören inåt restaurangen. Bakom Annika är det dansgolv och där bakom håller hippisarna till. Hos dem kunde man köpa många vackra smycken.

Det var en liten paus och så kom nästa band. Annika förklarade att flickan var med i båda banden. I det första hade hon huvudrollen, här spelar hon med sin far, farbror och bröder och hon känns lite undanskuffad. De mörka figurerna på dansgolvet är ett professionellt danspar som dansar salsa och efter sin uppvisning drog de upp gästerna...

Väggarna var väldigt hippieinspirerade! Här är det bandets trummis i förgrunden.

Ny dag och nya äventyr som väntar. Idag ska vi åka långt. Irma och jag sitter längst fram, bakom chauffören och har äntligen fått möjlighet att fotografera vardagslivet som vi passerar. Här kör vi genom en stad.

Här står de vid vägkanten och säljer ananas.

Stadsvy.

Det var låga hus och mycket grönt i de små städer vi passerade.

Här kantades vägen av palmer.

Eller blommande, färgrika träd.

Här har jag äntligen lyckats fånga de vackra gula Smörblomsträden som gäckat mig under hela resan och inte fastnat på bild tidigare.

Just den senare delen av resan bestod av många vägarbeten...

Ibland var det många män som stod och tittade när en enda man arbetade. Här är alla i farten.

Nu lämnar vi Tabasco.

Det var ljuvligt vackra omgivningar. Här är det fullt med rosa träd.


Överallt där det fanns boskap gick de här små hägrarna. Vackert att se.

Just här var det väldigt vått och hästen står med vatten upp till halva benen.

Så här såg taxibilarna ut.
Påminner lite om Thailand.

Hästarna stod bundna utefter vägen och hundarna, liksom alla djur strövade fritt omkring.

Här är två hundar och en flock med grisar som obesvärat vandrar omkring på vägen trots den stora bussen. I alla mindre städer/byar vi passerade hade de MASSOR av väggupp. Det var som om djuren visste att på de här ställen körde bilarna långsamt.

Grisarna låter sig inte störas av bussen som passerar tätt intill dem.

Hus i en av småstäderna vi passerade.

Det blev aldrig tråkigt att titta ut genom fönstret, eftersom landskapet ständigt förändrades.

Ny liten stad, nya hus...

...och nya djur som obekymrat strövar omkring i kanten av vägen. Här är det getter.

Vid lunchtid stannade vi till i Escarcega som har cirka 27.000 invånare. Här fick vi den obligatoriska kisspausen och även lunch på en liten servering "Herradura" som inte såg mycket ut för världen, men hade mycket god mat. Många åt quesadillas, som är tortilla med smält ost inuti. Själv testade jag mexikanska köttbullar. Orkade bara äta en enda, för de var gigantiska och jag hade ingen aptit eftersom jag var sjuk.

Vi fortsatte färden och passerade en mayakyrkogård och jag fick rysningar när jag tänkte på den mayakyrkogård vi tidigare hade besökt...
Den här kyrkogården hade rikt dekorerad mur mot vägen.

Nu är vi på väg till den allra sista mayastaden, det arkeologiska området Becán. Men det berättar jag om i nästa blogginlägg om min Mexikoresa.

Här kan du se alla mina blogginlägg om Mexiko och Mayafolket:
Nu är jag på väg till Mexiko. Här kan du läsa om hela resan.
Förälskad i Mexiko.
Mexiko / Chichen Itza.
Mexiko / Merida / Den vita staden.
Mexiko Mayakyrkogård, Mayafolkets begravningsritualer.
Mexiko, Mexikanska golfen, Flamingos och Sötvattenpooler.
Mexiko, ståtlig Hacienda och besök i en mexikansk statlig skola.
Mexiko, Mayastaden Uxmal och annorlunda mexikansk mat. 
Mexiko, Besök i ett Mayahus, fanastisk dag vid Mexikanska golfen, Pelikaner och mycket mer. 

Mexiko, den fantastiska Maystaden Palenque, Del 1.
Mexiko, Palenque, den magiska mayastaden i tropisk regnskog, del 2 samt Welib-Ja vattenfallet.
Mexiko Restaurangbesök i regnskogen, vardagslivet i Mexiko, på väg.
Mexiko Mayastaden Becán, boende i regnskogen i mysiga mayahyddor i Chicanná Ecovillage.
Mexiko Cenote Azul och Laguna Bacalar.

Här kan du läsa om alla mina researchresor runt om i världen.

Kramisar Kim



Min historiska äventyrsbok Mayafolkets Hemlighet är orsaken till min researchresa till Mexiko. Boken utkommer augusti 2012.

Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker.

onsdag 28 mars 2012

Åh vad glad jag blir, det kommer ännu en bok i serien Det mörka Tornet av Stephen King: The Wind Through the Keyhole

Jag har i ett tidigare blogginlägg berättade hur mycket jag tycker om Stephen Kings serie det Mörka tornet. Till min glädje upptäckte jag att det kommer en ny bok i serien.

För dig som inte känner till böckerna kommer här lite information:
Stephen King, skräckmästare och tegelstensförfattare nummer ett, beskriver Dark Tower-sviten som sitt livsverk. Då seriens sju huvudböcker tog tjugo år att skriva och den totala omfattningen ligger på åtta romaner, två seriealbum och en novell är det lätt att hålla med.

Men är det värt att ge sig in i den här världen. Svaret på den frågan är definitivt ett JA! Efter decennier med revolvermannen Rolands jakt på det Mörka Tornet är läsarskaran fortfarande fascinerad och växande.

Här kan du läsa vad Det Mörka Tornets berättelser handlar om:
Den första boken Revolvermannen öppnar med ett ödesmättat citat: "The man in black fled across the desert, and the gunslinger followed."

Roland av Gilead, revolverman av Arthur Elds ätt, förföljer mannen i svart genom en dammig värld i upplösning. Moral och hjältemod har fallit, tiden är ur led och öknen suger livet ur de själar som är kvar.

Som den sista av de riddarlika revolvermän som stått för lag och ordning, är det Rolands öde att finna det Mörka Tornet och stoppa förfallet.

Hans resa för honom genom fascinerande världar: från western vandrar Roland in i verkligheter bara några steg från vår egen, vidare genom platser bekanta ur andra Stephen King-romaner.

Det blir en ovanlig läsupplevelse, drömsk och fängslande och något av det bästa Stephen King har skrivit.

De första sju romanerna beskriver Rolands och hans kamraters färd och det Mörka Tornets slutgiltiga öde. I den nya boken The Wind Through the Keyhole besvaras frågan om vad som händer i luckan mellan den fjärde och femte boken. För nya läsare ger boken en möjlighet att pröva på Stephen Kings serie Det Mörka Tornet med en kortare berättelse. Och för alla er som troget har följt Roland och hans ka-tet, blir det en härlig återkomst till det Mörka Tornets tidlösa verklighet!

The Wind Through the Keyhole tar ett kliv tillbaka i tiden och berättar om revolvermannen Rolands tidigare år, när han plågades av skuldkänslor efter sin mors död. Roland skickas av sin far för att undersöka en härjande hamnskiftare, en "skinnman". En skrämd pojke, Bill Streeter, är ensam överlevande efter den senaste attacken. Roland är själv inte mycket mer än en pojke vid den här tiden, och lugnar Bill genom att berätta en historia som hans mor läste för honom ur Elds bok.

The Wind Through the Keyhole utkommer i april på engelska. När den kommer på svenska vet jag inte. Men det lär säkert inte dröja länge.

Ser fram emot att läsa ännu en bok i serien om Det Mörka Tornet, en romansvit som jag verkligen älskade att läsa och varmt kan rekommendera!

Kramisar Kim


Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker.

tisdag 27 mars 2012

Mexiko, Palenque, den magiska mayastaden i tropisk regnskog, del 2 samt Welib-Ja vattenfallet

Nu är det dags att ta dig med till Palenque igen, den magiska mayastaden som ligger i den tropiska regnskogen. Här kan du läsa det tidigare inlägget om staden.
Det här är solens tempel. En utmaning att ta sig uppför alla trapporna i den tropiskt, fuktiga hettan.

Många trappor är det. Här ser du Irma, klädd i vitt till vänster på bilden.
Palenque betyder befästa hus på mayaspråket chol, en gång i tiden hette staden dock Nachan = ormstaden. Under den förklassiska perioden lär det ha varit en obetydlig stad. Men den kom att blomstra under den senare delen av den klassiska perioden och blev en av de viktigaste städerna på låglandet. Staden täckte en yta på ca 20 kvadratkilometer och invånarantalet uppskattas till cirka 8.000 personer.

Soltemplet ur en annan vinkel
Som många andra maystäder övergavs Palenque runt 900-talet efter Kristus. De sista inskriptionerna  i Palenque är daterade från år 799 e.Kr. Forskarna vet ännu inte med säkerhet vad som hände under denna period. Teorierna är många: kanske handlade det om politisk orolighet, folket kanske tröttnade på sina auktoritära ledare och gjorde uppror, eller så handlade det om att städerna växte för snabbt vilket gjorde att man inte klarade av att försörja folket. Det kan också ha varit naturkatastrofer i kombination med utarmande av jorden som gjorde så att människorna lämnade sina hem. Troligtvis är det en kombination av alla ovanstående skäl som ledde till att många mayastäder övergavs.

Här är jag på väg uppför trappan av Soltemplet
I Palenque har topografin fått bestämma byggnadernas läge. Arkitekturen skiljer sig från andra mayastäder. Den är luftigare och tornet som pryder palatset är unikt (se bild på tornet i tidigare inlägg).

Naturen runt staden Palenque, sedd uppifrån Soltemplet
Tack vare stora framgångar i att tyda mayaskriften (en kombination av idografiska och fonetiska tecken) vet vi idag en hel del om ledarna i Palenque. I en tempelbas har den röda drottningen varit begravd och där har även mayaledaren Pakal (som betyder solsköld) legat.

Här står jag och beundrar utsikten, Det är jag som har den mörkblommiga jumpern.
Mayaledaren Pakal kom till makten redan som tolvåring och regerade staden under större delen av 600-talet (615-683 e.Kr.). Han efterträddes av sin son Kan B'alam (ormjaguaren). Dessa två män finns avbildade på många av stadens fantastiska reliefer, där kan man bland annat se hur Pakal lämnar över makten till sin son.

I bakgrunden ser du palatset med det fyra våningar höga, unika tornet.
Pakals andre son, K'an Joy Chitam, byggde färdigt palatset under sin regeringsperiod. Här finns underbart vackra relifer. Kanske ledarna var besatta av att avbilda sig själva för att på så sätt kunna leva vidare. Det fyra våningar höga tornet användes antingen som observatorium eller vakttorn.

Här ser du Irma, i vitt, på den sista lilla trappan upp till själva Soltemplet.
På Palenques olika reliefer kan man tydligt se hur folk såg ut, hur de gick klädda och smyckade sig. Eliten lär ha använt bomullskläder och sandaler, medan vanligt folk använde kläder tillverkade av grövre fibrer, till exempel från agaveplantan, de gick även barfota.

Här ser du två av våra reskamrater.
Här tror jag också du får en känsla över hur högt upp vi är.
Mayaindianerna smyckade sig olika beroende på om de var fattiga eller rika. De rika använde smycken tillverkade av jade och obsidian. De bar även ståtliga fjäderhuvudbonader. De vanliga människorna smyckade sig mycket enkelt eller inte alls. Ibland hade de någon fjäder eller halsband av keramikpärlor.

Ännu ett litet tempel.
Under mayaperioden ansågs det mycket vackert att vara skelögd. Därför hängde man en liten sten mellan ögonen på små barn, med förhoppning om att de skulle bli skelögda .

Bildbevis på att jag befann mig på toppen av soltemplet
Precis som Inkaindianerna (se min bok Den gömda Inkastaden) ansåg mayaindianerna att det var vackert med långa, avsmalnande huvuden. Därför pressades skallen på spädbarnen ihop med hjälp av två träbitar som spändes ihop med en tygbit.

Ser du mig högst upp på toppen?
Nu ser du mig väl? Eftersom jag var rejält sjuk, med feber, tyckte jag själv att det var en stor bedrift att ta mig upp till toppen. Jag njöt jättemycket när jag stod där uppe, både av den fantastiska utsikten och av att jag lyckats ta mig upp.

Lite fler byggnader. Nu är jag nere på marken igen.

Jag blickar tillbaka mot Soltemplet och tänker: Där har jag varit, högst upp på toppen. Härifrån ser det inte så värst högt ut, men vägen upp var svår och det var en mäktig utsikt uppifrån.

Här var så vackert att det nästan gjorde ont!

Det fanns försäljare även i Palenque. Här kikar Irma och några andra medresenärer på vad försäljarna har att erbjuda.

Av den här kvinnan köpte jag ett fint fodral till min MP4-spelare, ett fodral som jag kan ha hängande om halsen. Ett fint minne från resan.

Alla byggnader var vackert utsmyckade.

Här ser du bollplanen. Betydligt mindre och lägre än de jag har visat dig från tidigare mayastäder, som t.ex. Chichen Itza, men även mycket vackrare i sin grönska.


I bakgrunden av bollplanen skymtar ännu en spännande byggnad.

På väg ut ur staden passerade vi fler ruiner och fler trappor.

Trädet i mitten av bilden är ett brödträd.

Så här såg brödträdets frukter ut.

Vi tog en annan väg tillbaka till vår buss. En promenad som förde oss på en vindlande smal stig i den tropiska djungeln. Vi hade valfrihet och kunde vända tillbaka och ta den korta, lättare vägen till bussen. Jag var lite frestad eftersom jag var sjuk, men så tänkte jag att jag är bara här en enda gång och jag vill se så mycket som möjligt. Därför följde jag med på djungelpromenaden och jag är mycket glad för att jag fattade det beslutet!

Lite här och där mellan träden skymtar vatten och vattenfall.

Trädens rötter var fantastiska...

...Titta bara på hur det här trädet växer!

Stigen var brant och slingrande och det gällde att se sig för hur man satte fötterna.

Något som inte alltid var så lätt när sådana här fantastiska formationer dök upp...

...undrar om det är rötter...

...eller kan det vara droppformationer...

Jag kom lite på efterkälken eftersom jag inte var så rask på grund av febern.

Men jag var inte helt ensam om att bilda eftertrupp.

Skogen var full av vattenfall. Rätt som det var började det regna, men det gick rätt snabbt över.

Vi kom fram till bostadskvarteren för de vanliga mayaindianerna...

...Här var det spännande att kika runt!...

 ...Titta bara på den här dörröppningen...

Även i den här delen av mayastaden fanns det massor av trappor...

...Både små och stora...

Där fanns även smala passager mellan byggnaderna.

Stora, vackra träd kantade vår djungelpromenad.

Vi kom fram till en hängbro, inga problem att gå över den här efter att jag har gått över en hängbro på Nya Zeeland över bråddjup!

Djungeln var otroligt fascinerande och bjöd ständigt på nya överraskningar under promenaden.

En badpool mitt i djungeln...

Ännu ett ståtligt träd!

Vid bussparkeringen låg ett museum med de saker som hade hittats i staden Palenque.






Vi åkte vidare till det imponerande, gröna vattenfallet Welib-Ja. Här passade en del av vår turistgrupp på att ta sig ett bad. På grund av de starka strömmarna kände jag att det inte var läge för mig att hoppa i vattnet.

Visst är det vidunderligt vackert! Rep var utspända över vattnet, och tur var det, eftersom strömmen lätt förde bort de badande.
Även vid vattenfallet fanns det trappor att ta sig nedför och uppför...

Vi hade hört rykten om att en Vrålapefamilj skulle hålla till vid vattenfallet, men vi såg inte till några. Det var först när vi var på hemväg som vi såg Vrålaporna. Här ser du de som svarta klumpar mot himlen. Hanen vrålade och försökte skrämma bort oss, men vi var inte så lättskrämda, mest fascinerade!

Vi bodde vackert i regnskogen och hotellet hade mängder av olika fåglar. Här två otroligt färggranna vackra papegojor.

Den här dagen avhöll jag mig från att bada eftersom hostan var mycket svår. Ville bara ha ett poolfoto, eftersom jag hade badat i alla hotellpooler och havet så fort det gavs tillfälle. Istället gick jag och vilade på hotellet för på kvällen skulle vi till en restaurang som låg mitt ute i regnskogen och den upplevelsen ville jag inte missa. Om det, och mycket mer berättar jag om i nästa blogginlägg från Mexiko!

Här kan du se alla mina blogginlägg om Mexiko och Mayafolket:
Nu är jag på väg till Mexiko. Här kan du läsa om hela resan.
Förälskad i Mexiko.
Mexiko / Chichen Itza.
Mexiko / Merida / Den vita staden.
Mexiko Mayakyrkogård, Mayafolkets begravningsritualer.
Mexiko, Mexikanska golfen, Flamingos och Sötvattenpooler.
Mexiko, ståtlig Hacienda och besök i en mexikansk statlig skola.
Mexiko, Mayastaden Uxmal och annorlunda mexikansk mat. 
Mexiko, Besök i ett Mayahus, fanastisk dag vid Mexikanska golfen, Pelikaner och mycket mer. 

Mexiko, den fantastiska Maystaden Palenque, Del 1.
Mexiko, Palenque, den magiska mayastaden i tropisk regnskog, del 2 samt Welib-Ja vattenfallet.
Mexiko Restaurangbesök i regnskogen, vardagslivet i Mexiko, på väg.
Mexiko Mayastaden Becán, boende i regnskogen i mysiga mayahyddor i Chicanná Ecovillage.
Mexiko Cenote Azul och Laguna Bacalar.

Här kan du läsa om alla mina researchresor runt om i världen.

Kramisar Kim


Min historiska äventyrsbok Mayafolkets Hemlighet är orsaken till min researchresa till Mexiko. Boken utkommer augusti 2012.


Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker.