Nu börjar det bli många "gula lappar" på mitt skrivbord. Än så länge ligger de bara huller om buller om varandra. Fler och fler blir det, allteftersom jag läser fler faktaböcker.
Men mitt i läsandet och gula-lappar skrivandet händer det att ett helt kapitel plötsligt dyker upp i mitt huvud.
Då skriver jag givetvis ned det direkt. Ibland kan det följa direkt på ett kapitel jag redan har skrivit, men oftast kommer text som jag inte vet riktigt var den passar in. Då skriver jag in det i min dokument "mall". Det är ett dokument jag alltid hämtar upp när jag startar ett nytt kapitel, där ligger allt förprogrammerat för boken. Det är också lätt att skumma igenom de textbitar som jag har lagt in, ibland kan det vara flera kapitel som ligger där (så var fallet när jag skrev Kinesiska Draken). När det känns rätt att peta in texten från mallen i boken, då känns det samtidigt väldigt skönt, eftersom det plötsligt blir många fler kapitel, trots att det bara har tagit mig 10 minuter att göra dem, just då, texten är ju skriven långt tidigare.
Det känns som om jag har hittat ett bra sätt att arbeta med mina böcker. Det är flyt i skrivprocessen hela tiden, jag får ingen skrivkramp och aldrig problem med att hitta nya idéer. Det som har varit svårast med en av de nya böckerna är faktiskt titeln på boken. För jag visste att boken skulle handla om Romarriket, men inte vilken del av hela romarrikets historia. När jag hade valt ämne, var det många olika titlar som for igenom mitt huvud. Medan jag funderade över de olika titlarna fick jag några mail som uppmuntrade mig:
"Varje gång när man väntar tills böckerna kommer ut så tror man ungefär hur boken kommer vara så brukar det vara med de flesta författare. Men när man läser dina böcker så vet man ALDRIG vad som ska hända! Man blir överraskad varje gång man vänder blad. Och det lyckas inte många författare med. Så jag är SÅÅ glad att jag blev tipsad om dina böcker! För de gör mej lugn och när jag är ledsen eller deprimerad tar jag en av böckerna börjar läsa och känner mej genast gladare!"
"Jag började läsa dina böker när jag var cirka sju. Jag har alltid varit ett stor fan ska du veta. när jag var liten hadde vi inte dina böker i skol bibloteket jag blev helt förskräckt och tänkte "WOW har dom inte Kims Böcker!!!!????" så jag skrev en lista på folk som ville ha dom och sedan lämnade jag den till blotikarien. jag gillar Theo och ramona jätte super mycket och kimberlie bökerna med. men jag undrar om det kommer fler böker om theo och ramona och om dom kommer på film???"
Kan man bli annat än uppmuntrad av sådana här mail. Ni ska veta att jag får många mail varje dag och jag är lika tacksam för vartenda mail. Det kommer även vanliga brev, med post och de är nästan mer spännande, eftersom det oftast ligger ett foto på avsändaren i brevet. Och titeln... Ja, den blev till slut "Boudicas strid mot Romarna".
När jag behöver ta en paus ifrån faktaläsning, gula lappar och författandet går jag ned till mitt"sommarrum". Här sover nu alla växterna sin vintersömn, annars blommar bouganvillan, kaktusen, citron- och mandarinträd, tillsammans med pelargoner, olivträd, trumpetblommor och många, många fler blommor. Kan ni föreställa er doften när citronträden, mandarinträdet och trumpetblommorna slår ut sina knoppar.
Jag har ett bord här där jag sitter på våren och arbetar, samtidigt som jag ibland tittar ut över den blommande fruktträdgården, medan jag nästan bedövas av doften från citronträdet. I sådana stunder är jag mycket tacksam över att jag lever och har fått den stora förmånen att leva på något som jag alltid drömt om: att skriva böcker!
Kramisar Kim
lördag 30 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnade en kommentar, välkommen tillbaka!