Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med över 40 böcker.
Arbetar som författare, skrivkurslärare och föreläsare.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg

torsdag 28 januari 2010

Böcker och hundar är mitt liv

Den här bilden är tagen förra veckan. Pluto, Tola och Tickie. Här har snön sjunkit undan rejält och vi kände förhoppning inför våren, men så icke, igår/inatt och förmodligen idag har det kommit massor av ny snö.

Pluto som är född den 29 december älskar snö. Han mötte snön första gången när han var fyra veckor och snö är hans rätta element. Tola är en sommarvalp och tycker om snö, men är inte lika tokig i den som Pluto. Tickie tycker att snön är jobbig, den fastnar i hennes päls och hon är bara hälften så stor som de andra, vilket innebär att snön oftast går över henne när det är mycket snö. Idag fick hon pulsa i mina fotspår och hon såg väldigt olycklig ut.
Här är Jamakis Pompeii-kull. Pluto är den valp som sitter på nedersta trappsteget, längst till höger. Visst är han gudomligt söt redan då?








Tickie var bara nio månader när valparna kom och hon tyckte de var lagom roliga och hoppade alltid upp på stolen och satte sig, vilket retade valparna rejält, för de tyckte hon var i lagom storlek för att leka med. Men eftersom deras tänder var vassa och de var våldsamma flydde Tickie undan.


Här är snön nedtryckt av valparna som har ägnat sig åt att åka kana nedför de höga snöhögarna som faktiskt var ända upp till kanten av staketet när det var som värst snö. Då rymde valparna, så vi var tvungna att skotta ned högarna lite för att valparna inte skulle kunna ta sig ut.



I valphagen finns det en valphundkoja. Den hade valparna jättekul i. Oftast var det en valp som sprang in och lade sig i öppningen och stoppade alla andra genom att morra som det värsta lejon.






En valp som just bestigit "Mount Everst". Valparna såg så nöjda ut när de kom upp på toppen. Här är det Romulus. Så heter Theos pappa i "Tillbaka till Pompeji". Alla valparna i denna kullen är döpta efter Pompejiboken.





Nu har valparna blivit lite större och får komma ut i de stora hundarnas rasthage. Här nosar Romulus modigt på vår stora hanhund Zacko.








Att föda upp hundar innebär mycket arbete, lite sömn, men åh så mycket kärlek. För hundarna och valparna är jag Nummer 1 i hela världen och de följer mig troget varthän jag än går och ser upp till mig.






Här ser ni hur alla valparna kretsar runt "tryggheten" i form av mig.










Efter en stund i snön är det skönt att komma in och sova i värmen.

Här är det Livia, enda tiken i kullen, som har somnat i sin säng. Den har hon fortfarande kvar, men nu ryms endast hennes huvud i den.

Om ni tittar i nederkanten ser ni Plutos huvud som använder Livias säng som huvudkudde. Livia och Pluto var oskiljaktiga som valpar och när de nu träffas som vuxna blir de överlyckliga över att se varandra igen.

Hundarna ger mig ro och en känsla av välbefinnande, vilket gör att jag blir stimulerad att skriva. Många av mina böcker har skrivits med hundar liggande på mina fötter tills fötterna domnat. Ibland är det nästan slagsmål om vem som ska ligga på mattes fötter, ibland har jag ett hundhuvud på varje fot.

Alla hundar som passerat genom mitt liv försöker jag skildra i mina böcker. I Theo och Ramona serien har Pluto fått visa hur underbara mina hundar är. I Kimberlie och Andy serien har Tickie fått en stor plats. Trots att det egentligen inte var Tickie jag skrev om från början när böckerna skrevs mellan 1990-1992.

Som ni förstår älskar jag mina hundar lika mycket som jag älskar mina böcker. Skulle inte klara mig utan någon av dem.

Utanför fönstret vräker snön ner, Tola som har kämpat sig fram i snön med sitt onda ben ligger i sängen och sover. Pluto väntar förmodligen på nästa promenad i snön, medan Tickie sannolikt fasar för en ny promenad i snön.

Jag längtar bara efter att få skriva på mina böcker medan jag hör snön vina runt knutarna.

Kramisar Kim

1 kommentar:

Moa Wernersson sa...

GUD!
Dem är SÅ söta!