Tjuvkik på Kims skrivarlya

Nyfiken på hur författaren bor? Här kan du se en bit av mitt hus.

I denna trappa springer jag upp och ned många gånger om dagen. Varje gång njuter jag av alla de fantastiska bokomslag som täcker väggarna i form av stora tavlor.

Tavlan Svarta Döden är skrämmande, med Döden själv som stirrar på mig med sina röda ögon.

Varje bild representerar för mig mycket mer än ett bokomslag: Researcharbete, researchresor, möten med nya människor, nya läsare, nya butiker som jag signerat i, kommentarer jag har fått om böckerna, utlandskontrakt, minnen, massor av minnen.

Om man går rakt fram, till höger om Kimberlie-tavlan, kommer man till min "skrivarlya". Med samma Pompejiröda färg på väggarna.

Kimberlietavlan är den enda som har rubrik, vilket är en miss från min sida. Tänk där hängde tavlan, hela bokmässan, plockades ned och forslades hem och hängdes upp på väggen, utan att jag såg att det var rubrik på den. Det var inte förrän Jan frågade mig varför jag hade titeln på Kimberlietavlan som jag insåg att den fanns där... Tänk vad "blind" man kan bli för något som man ser så ofta.

Tidigare fick vi omslagen så här stora och vi ramade in tavlorna. Nu för tiden får vi omslagen digitalt och låter trycka upp en tavla av omslagsbilden.

Tydligen har jag skickat fel bild till tryckeriet på Kimberlieomslaget, ja, jag HAR skickat fel bild till tryckeriet, annars skulle inte titeln ha varit på bilden. Men... den stör inte. Vi får se om vi låter trycka upp en ny bild till årets bokmässa, eller om tavlan får vara som den är. Den har ju då sin alldeles egna historia att berätta.

Var det roligt att få en liten titt in i min vardag och få se det liv tavlorna från bokmässan lever när de inte hänger på väggarna i montern på Bokmässan i Göteborg?

Kramisar Kim