Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med över 40 böcker.
Arbetar som författare, skrivkurslärare och föreläsare.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg

tisdag 15 juni 2010

Klotter

Om du trodde att klotter var ett nutida fenomen så har du fel. Klottrat har folk gjort i alla tider.

När jag skrev min bok Tillbaka till Pompeji
hade jag just läst boken Klotter. Där upptäckte jag att det även fanns klotter i ruinstaden Pompeji. Eftersom jag älskar att försöka få med så mycket historia som möjligt i mina berättelser valde jag att ta med även klotter i min bok:

Theo lyfte lyktan högre framför sig för att se bättre och ljusskenet föll på husväggen bredvid honom. Där hade någon klottrat med stora bokstäver: HIC HABITAT FELICITAS (Här bor lyckan).

Det fanns mycket klotter från Pompeji i boken Klotter, men många av dem var från bordeller och inte så bra att använda i en ungdomsbok.

Det har klottrats i alla länder, tider och kulturer. Bilder och ristningar, tiotusentals år gamla, har t.ex. återfunnits i sydeuropeiska grottor. Våra nordiska förfäder ristade i hällar med hjälp av bilder och runor. Sin första storthetstid fick klottret i Pompeji. Vid utgrävningar av ruinstaden fann man över 15.000 klotter. Klotter gjort av vanliga människor som berättar om det dagliga livet i en romersk stad.

Kyrkorna blev medeltidens klotterplank gjort av präster och andra lärda som behärskade latin. Under 1700-talet blev det folkliga klottret allt vanligare.

Även våra vikingar var klottrare. Det berättar jag om min bok Vikingaträl:

"När mina barnbarnsbarn kommer till den här staden kan de beundra det verk som jag har utfört. Vi hade rumlat runt den kvällen, det hade blivit en hel del att dricka när vi framåt småtimmarna passerade ett ståtligt lejon i marmor. Det satt där på sin plattform och stirrade på oss när vi nalkades. Lejonet såg så utmanande ut att jag ville lära honom en läxa. Så jag tog upp min mejsel och hammare och..."
Vildskägg skrattade vid tanken på vad han hade gjort i den fjärran staden Pireus.
"...och så hamrade jag in 'Åke Vildskägg var här', ja och lite annat som kunde vara oss till nytta. Faktiskt en trollformel som jag lärt av min far som är runristare. Jag ville ju att min skrift skulle leva kvar till eftervärlden."

Vid porten till Arsenalen i Venedig står nu det lejon jag berättar om i min bok Vikingaträl. Det stora marmorlejonet (se bilden) är prytt med runslingor. Inskriften är så nött att endast ett fåtal tecken går att tyda, att läsa hela texten är helt omöjligt.

Däremot vet man hur det nedklottrade lejonet har hamnat i Venedig. Det var den venetianske fältherren Francesco Morosini som imponerades av lejonet där det stod uppställt i hamnstaden Pireus. Morosini forslade lejonet till Venedig. Det var den svenske diplomaten Johan David Åkerblad som i slutet av 1700-talet upptäckte att marmorlejonet var fullt med runskrifter.

Mer vikingaklotter har upptäckts, bland annat på en balustrad i Hagia Sofia i Istanbul, det det står inristat ALFTAN med runskrift.

Ja, det var dagens "historielektion".

Hoppas du tyckte om den.

Här kan du läsa fler faktainlägg.

Kramisar Kim

2 kommentarer:

Marianne sa...

Vikingaklottret i Aya Sofya har jag sett! Jag ska se om jag kan hitta fotot på det och lägga ut det hos mig.

Kram!

Kim M. Kimselius sa...

Hej Marianne. Åh vad kul, ja gör gärna det! Kram Kim