Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med över 40 böcker.
Arbetar som författare, skrivkurslärare och föreläsare.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg

söndag 1 augusti 2010

Stigbygelns historia

Som många av er vet tycker jag mycket om djur, speciellt hundar och hästar. Därför förekommer dessa djur ofta i min böcker.

Men det är inte bara att skriva om hästar, det gäller att veta lite om hur allt fungerade runt hästar under just den tidsperioden som min bok utspelar sig.

Stigbygelns historia är en viktig researchdetalj att kunna: när uppfanns stigbygeln, vem uppfann den, när började den användas i Europa etc?

För cirka femtusen-sextusen år sedan började människan tämja hästar (Bland annat har en hästskalle med ett bett mellan tänderna hittats i Kazakstan, daterat till 3500 f.Kr). Då fanns det inga tyglar och stigbyglar, man hoppade helt enkelt upp på en häst, tog tag i manen och red. (Vilket jag också har gjort i min ungdom.)

Omkring Kristi födelse kom sadeln, något som gjorde ridturen behagligare och mer njutbar. Trots sadeln var det fortfarande lätt för en angripare att få fienden att falla av hästen under strid. En läderrem och en järnbygel till ryttarens fot förändrade allt, stigbygeln var uppfunnen.

Denna epokgörande uppfinning sägs komma från Asien. Redan omkring 1500 f.Kr. kom indierna på idén med att använda ett rep som ryttaren stack in stortån i, men de vidareutvecklade inte idén.

Det var istället kineserna som uppfann stigbygeln. Den första kända avbildningen av en ryttare med stigbyglar har man hittat i norra Kina i en grav från Jindynastins tid, omkring 300 e.Kr. Det mongoliska ryttarfolket norr om kinesiska muren tog snabbt över tekniken och använde den på sina erövringståg västerut.

Exakt när stigbygeln kom till Europa är svårt att säga. Många historiker räknar med att hunnerna red med stigbyglar, men det har inte gått att dokumentera. På 700-talet är stigbygeln känd i Europa. År 732 besegrade frankerna under Karl Martell en arabisk ryttararmé vid Poitiers, och det var första gången som båda sidorna i ett slag använde stigbyglar. Araberna hade kommit på tekniken genom det turkiska ryttarfolket. Med stigbygelns intåg förändrades krigföringen i Europa.

En stigbygel är en bygel, oftast av metall, med platt sula, avsedd som stöd för foten vid uppsittning och ridning. Stigbygeln är fäst vid sadeln med stigläder som justeras i längd till ryttarens ben. Stigbyglar används i stort sett i hela världen och ses ofta som en självklarhet.

Läs mer om stigbygeln och kinesiska uppfinningar.

Läs mer om Romarna och stigbygeln.

Läs mer om hästens historia.

I en av mina böcker handlar det en hel del om hästar och ryttare. Det är boken Riddarsvärdet som utspelar sig på 1300-talet. Inför den boken gjorde jag många roliga researchresor och läste mycket intressant fakta.

Se bilder från Riddarsvärdets researchresor:
Mont-St-Michel
Chateau de Pirou

Här kan du läsa fler av mina tidigare faktainlägg.

Kramisar Kim

2 kommentarer:

Helly på Sicilien sa...

Min Ls farfar samlar på gamla stigbyglar och har ett vitrinskåp i vardagsrummet fullt med dem endel är riktigt fina. Tänk att hästar och kanske speciellt hundar har varit våra vänner så länge....

Kram

Kim M. Kimselius sa...

Hej Helly. Det var ett annorlunda intresse din Ls farfar har, men mycket intressant. Om du visar honom fotot på min blogg kan du berätta för honom att det är en stigbygel av järn, från järnåldern, funnen i Uppland här i Sverige.

Javisst är det underbart att både hästar och hundar har funnits vid vår sida under tusentals år. Inte underligt att vi älskar dem så mycket! Kram Kim