Blixtvisit till Skåne

Blixtvisit till Skåne

Det blir aldrig några långa vistelser i Skrivarstugan nuförtiden. Kanske beror det på att det var där jag precis hade installerat mig när jag fick samtalet om att pappa låg på sjukhus. Det slutade med att han dog. Det är vad jag tänker på varje gång jag är i stugan numera.

Den här gången var jag nere för att Kotten skulle få besöka skrivarstugan medan han fortfarande var liten. Eftersom stugan ligger omgärdad av stora bokträd kunde jag inte ha valt en bättre dag att besöka stugan. Det var +32 grader varmt och vindstilla när det var som varmast. Först försökte vi sitta ute i skuggan, men myggen blev för envisa.

Kiara hade i ett tidigt skede sprungit in och lagt sig. Där inne var det bara +18 grader. Fördelen med att ha en skuggig tomt är att det alltid är svalt inomhus. Det tycker hundarna om.

Jag hade tänkt passa på att göra lite saker medan jag var där. Men värmen satte stopp för det mesta. Jag fick i alla fall räfsat ihop gräset, medan hundarna sökte sig till skuggiga platser, för de ville inte vara långt ifrån mig.

Vi passade även på att hälsa på våra grannar som lämpligt nog var där. Kiara tyckte deras småhundar var jobbiga och gömde sig under träden.

Kotten älskade deras ettåring och de två fann varandra genast och lekte på samma villkor. Mycket spring blev det och mycket vatten att dricka. Då hade temperaturen som tur var slagit om. Friska vindar blåste och det var bara 20 grader på kvällen.

Tillbaka i skrivarstugan lade sig Kiara på alla hundars favoritplats. Stentrappan. Den ligger i skugga och är alltid sval och skön.

Jag hann komma in i semesterläge och läste ut Jerker Hulténs bok Stella och Kyrkogården. Jag berättar mer om den boken imorgon. Men jag kan säga så mycket att jag glömde av tiden när jag läste.

Även om jag kört fram och tillbaka på 24 timmar känns det som om jag har varit iväg en vecka. Jag är utvilad och redo att börja skriva. Fast det ska jag ju inte. Jag har fortfarande semester.

Kotten blev överlycklig när han kom hem. Han slängde sig i sina biabäddar och rullade runt och gosade in sig, sedan sprang han vidare till nästa. Nu ligger han i sitt lilla hus, som han har haft med på resan. Han är så trött att han inte ens vill ha sitt lilla lunchmål. Det är jobbigt att ha semester. I alla fall för små Kottar.

Förr hade vi en granne nere vid skrivarstugan som kom farande förbi i väldig fart, klippte gräset och for iväg lika snabbt igen. Vi kallade honom Blixten, eftersom han aldrig stannade.

Kanske mina grannar kommer att kalla mig det om jag fortsätter åka på blixtvisiter till skrivarstugan, eller vad tror du?

Ha en fin dag! Det har jag haft så här långt och är övertygad om att jag kommer att ha i fortsättningen också.


Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius   

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!