Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med över 40 böcker.
Arbetar som författare, skrivkurslärare och föreläsare.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg

onsdag 20 april 2011

Paris, Conciergerie, Marie-Antoinette

Följ med på min researchresa till Paris inför min bok Giljotinen. Idag tänkte jag ta dig med på min vandring från hotellet på Rue de st'Honoré till Conciergerie, där drottning Marie-Antoinette satt fängslad under Franska revolutionen.

En mycket vacker byggnad som låg alldeles nära vårt hotell
Har glömt av namnet på byggnaden. Kanske du vet?
Det var faktiskt ganska häftigt att bo vid den gata där vagnarna rullade fram med de aristokrater som var på väg mot sin avrättning med giljotinen.

En dag besökte vi en Thésalong. De hade underbart gott te,
och deras chokladmousse var inte av denna värld. Underbar!
Vi försökte hitta tillbaka till platsen igen, men lyckades inte
men nu när jag har bilden kanske jag lyckas nästa gång.

Vi gick upp tidigt på morgonen, hade lämnat ett vårligt varmt Sverige +20 grader och kom till ett isande kallt Paris. Ja det var faktiskt +10 grader, men det var så kallt, blåsigt och rått att det inte var mycket folk ute på gatorna. Vilket jag i och för sig tyckte var bra.

Du som har läst min bok Giljotinen, kanske känner igen det här huset.
Det är här som Louise bor, allra högst upp.
När jag är ute på researchresor fotograferar jag inte alltid det som alla andra gör, eftersom jag letar efter speciella byggnader som ska vara med i boken, gator mina huvudpersoner ska vandra på och platser där vissa händelser ska ske.

Här passerar mina huvudpersoner i boken Giljotinen
Det innebär att det blir mycket promenerande och väldigt mycket fotograferande. Jan fotograferar allt jag pekar på, eftersom han hatar att vara med på bild och hellre står bakom kameran.

Här är huset och parken som hör till ovanstående bild.
För någon vecka sedan såg vi en film som utspelade sig i Paris. En riktig kostymfilm som utspelade sig under 1700-1800 talet. Många av scenerna var inspelade på platsen på bilden ovan.

Louvren. Mer än bara ett museum.
En helt underbar byggnad!
Men så måste vi ju vara lite turister också och se Louvren. Vi var aldrig inne i museet den här gången, eftersom vi har varit där tidigare, för många år sedan och då sett den obligatoriska tavlan Mona Lisa.

En mycket spännande del i boken Giljotinen
utspelar sig utefter floden Seine,
som du ser här på bilden.

Några av de vackraste platserna i Paris är områdena runt floden Seine. Och konstigt nog kom jag alltid tillbaka till floden under alla mina vandringar för att hitta lämpliga platser till min historia. Men kanske det inte var så konstigt...

Utdrag ur min bok Giljotinen:
Robert förstod inte varför de sprang, men han såg på sina kamraters skrämda ansikten att det var bäst att springa så fort han bara orkade. De tog sig ned till flodstranden och blandade sig med folket där.

Den här bilden tog vi enbart för mannen
som kommer springande i bakgrunden.
Här sitter jag på en av broarna över floden Seine. Kika noga på min min och sedan på mannen i bakgrunden. Här sitter jag väl påpälsad, med handskar och tjock tröja under min vinterjacka och fryser ändå. Bakom mig kommer en man i t-shirt och shorts springande. Men... han har handskar på sig!

Kallt, ruggigt, men en helt underbar känsla att sitta här.
Om det hade varit soligt och skönt hade här varit mycket folk.
Samma bro och samma flod, men i bakgrunden ser ni ön där Conciergerie ligger. Vi börjar närma oss målet för den här dagens utflykt.

Otroligt vacker byggnad.
En vacker byggnad stack upp emellan husen och jag har ingen aning om vad det är, men jag kunde inte låta bli att fånga det på bild.

Conciergerie. En plats jag fantiserat mycket om.
En plats som inte gjorde mig besviken.
Här ser du Conciergerie där drottning Marie-Antoinette satt fängslad före sin avrättning i giljotinen.

En helt underbar plats gömmer sig om hörnet.
En liten smal gata ledde in till en undangömd park. Jag kände att om jag någonsin skulle bo i Paris ville jag bo här! Den här platsen ligger alldeles i närheten av Conciergerie.

Jag och drottning Marie-Antoinette i hennes cell
Här står jag och tittar på "drottning Marie-Antoinette" där hon sitter vid sitt skrivbord och skriver brev.

Vakterna hade fri insyn på drottningen, så även besökarna.
Endast en skärm skilde drottningen från vakterna. Skärmen var så låg att de skulle kunna kika in över den och iaktta drottningen. Vilket innebar att hon inte fick något privatliv alls.

Utdrag ur min bok Giljotinen:
Marie-Antoinette upptäckte snart att hon hade blivit fängelsets sevärdhet. Fångvaktarna tog betalt för att besökare skulle komma in och titta på den forna drottningens elände. Hon försökte upprätthålla sin värdighet och hade god hjälp av den unga kvinnan Ramona och madame Richard. De hade skaffat henne sänglinne av god kvalité och en spetskantad kudde, som hon tidigare skulle ha föraktat, men nu ansåg var högsta lyx. Dessutom hjälpte madame Richard drottningen att lappa och laga de få kläder hon hade. Drottningen tänkte med saknad på alla de vackra kläder hon hade haft i Versailles. Var fanns de nu?

Drottning Marie-Antoinettes säng.
Drottning Marie-Antoinettes säng. Till vänster ser du skrivbordet och en bit av drottningen.

Drottning Marie-Antoinettes fängelsecell
i Conciergerie
Här ser du en bra bild över hur enkelt drottningen bodde under sin fängelsetid.

Vaktmanskapets burar
Här ser du vaktmanskapets rum utanför drottningens fängelsecell.

Betydelsefull trappa i min bok Giljotinen!
En sliten stentrappa leder upp till övervåningen där det även låg många fängelseceller låg.

Utdrag ur min bok Giljotinen:
Ramona släntrade nonchalant uppför trappan till andra våningen. Hon hade aldrig tidigare varit där uppe. Den stora stentrappan var nött av alla de stackare som trampat upp och nedför den. Ramona var rädd för vad som kunde tänkas finnas på andra våningen.

Fångar i Conciergerie
En del av fängelsecellerna innehöll "fångar", det vill säga utklädda dockor, som låg, satt eller stod i cellerna som hade enkla träbritsar och halm på golvet.

Det står att just det här giljotinbladet hugg huvudet av
drottning Marie-Antoinette...
På andra våningen fanns också Giljotinbladet som halshuggit många aristokrater under Franska revolutionen.
Fängelsegården där drottningen kunde rasta
sin älskade hund Odin som blev kvar i
cellen när drottningen fördes till giljotinen
Mitt i fängelset låg en gård där Marie-Antoinette fick gå ut och röra på sig.

Utdrag ur Giljotinen:
Ramona hade tagit för vana att börja varje morgon med att gå ut på den kringbyggda gården och rasta Marie-Antoinettes hund Odin. Det var en långhårig terrier-liknande liten sak, som var så rädd inför alla nya förändringar att den för det mesta låg gömd under täcket eller under Marie-Antoinettes kläder.

          Notre Dame         
Från Conciergerie hade vi en bit att gå tillbaka till Hotel St Honoré på Rue st Honoré. Här passerar vi Notre Dame, där det var fullt med turister trots det kalla vädret med lätt duggregn.

Baksidan av Notre Dame. Underbart vacker.
Så skir och bräcklig byggnaden ser ut!
Här ser du baksidan av Notre Dame som är minst lika vacker som framsidan.

Vårt gräsliga, men ändå inte billiga hotellrum i Paris
Ja, egentligen är väl det här ingen kul bild, men jag ville gärna visa dig den "dubbelsäng" vi låg i. Smalare än HALVA vår dubbelsäng som vi har hemma. Vi var tvungna att ligga på sidan och hålla om varandra för att inte ramla ned, som du ser är det inte mycket golvyta heller. Dessutom låg rummet högst upp, så det var MÅNGA smala trappor upp varje dag. Inte så kul när vi hade varit ute och promenerat precis hela dagen. Eftersom rummet inte var så kul ville vi inte tillbringa några längre stunder där. Men läget var perfekt!
Baksidestext till min bok Giljotinen:
År 1793, franska folket gör uppror och avrättar sin kung med giljotinen.
Ödet för giljotinen i Theo och Ramonas väg, vilket medför hemska konsekvenser.
"Jag ska bara känna", viskade Ramona och vidrörde handtaget på giljotinen.
Theo skrek till.
Han grep tag i Ramona, vilket fick henne att rycka till och frigöra spaken.
Giljotinbladet föll med ett svischande, ödesmättat ljud.
Med en duns föll huvudet i korgen.
Ramona stupade till marken.


Vi åt frukost på ett litet kafé runt hörnet. Första morgonen när vi satt där kom en man för att rasta sin hund, han kom i morgonrock och tofflor! Det var liksom mitt första riktiga möte med Paris invånare... Tyckte det var rätt mysigt faktiskt! En bra början på en mycket trevlig researchresa som jag tänkte berätta mer om en annan dag!

Kramisar Kim

Klicka här för att läsa Smakprov ur Giljotinen >>

Lyssna på när Kim M. Kimselius läser ur Giljotinen >>

Kika in här om du vill se fler bilder från mina researchresor till olika ställen i världen

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.

6 kommentarer:

Livskrafter sa...

Så underbart att få följa med till Paris. Har pesonligen aldrig varit där men har nån romantisk dröm om att jag ska åka dig och att staden passar mig utmärkt i smaken.
Ha en fin onsdagskväll
PS Imorgon kväll kommer jag att läsa en av mina dikter och bli lite intervjuad om vad skrivandet betytt för mig i Karlavagnen (om du skulle bli sugen på att lyssna) Ha det gott
Kram
Emma

razaha sa...

Hejsan!
tack för din kommentar.
Jag vill också åka iväg och researcha. Boken jag skriver nu innebär mycket läsande, men den enda resan jag får göra är till fängelset några mil bort.

Jag får lust att åka till Paris när jag ser dina bilder.
Kramar

Anneli sa...

Paris är fantastiskt vackert och det är en stad som inspirerar till att skriva många berättelser.
Kram!

Kim M. Kimselius sa...

Hej Emma
Paris är underbart på våren. Det är inte alltid så kallt, grått och "trist" som den dag jag beskrev i det här inlägget. Men för vår del var det mycket bra, eftersom det är lättare att fotografera när det inte är så mycket folk. Tror säkert du skulle älska staden.
Jättekul! Ska försöka lyssna. Har själv varit med där. Tycker väldigt mycket om programmet.
Kram Kim

Hej Anita
Du får bestämma dig för att du ska skriva en bok om en speciell plats. Ibland väljer jag ämnen efter platser jag vill åka till!
Härligt att du vill åka till Paris efter mina bilder. Det kommer fler Parisinlägg framöver!
Kram Kim

Hej Anneli
Ja, Paris är verkligen inspirerande och jag vill åka dit igen! Fast nästa gång vill jag ha ett bättre rum. Om jag har råd...
Kram Kim

franziengland sa...

Roligt att se andra delar av Paris än de jag sett vid mina besök där!

Kim M. Kimselius sa...

Hej Ingrid
Det är väl lite så att man får favoritplatser man alltid går till när man kommer till en stad och då återvänder man gärna dit!
Kram Kim