Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med över 40 böcker.
Arbetar som författare, skrivkurslärare och föreläsare.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg

söndag 4 december 2016

Längtan En berättelse om saknad

Längtan, en berättelse om saknad
Den här berättelsen kom till mig mitt i arbetet med Mysteriet med Guldgubbarna. Jag körde in ved och funderade på nästa kapitel i boken. Då kom de här orden och krävde att få skrivas ner. Jag gjorde dem till lags. Varsågod. Här kommer en berättelse mitt i julstöket.

Tillägnad min älskade mamma och alla andra vars röst har tystnat.

Längtan
Hon önskade att hon kunde få prata med sin mamma en enda gång till. Hon skulle göra precis vad som helst för att få höra henne igen. Höra hennes röst så som den var när hon var yngre. När hon fortfarande hade sång i bröstet och spring i benen, när ett smittande leende alltid låg på lur.
Mamma som alltid luktade bullbak och långkok, med mjöligt förkläde och en klut på huvudet för att hålla undan håret, som var kort nog att inte vara till besvär. Men kluten hade blivit en vana, alltsedan hennes hår hade nått ned till brösten. Då hade mamma alltid förargats över sitt långa hår när hon bakade, men även njutit av det när hon skulle vara fin. Hon hade satt upp det i konstfulla uppsättningar, med pärldiadem, eller hårnålar med små fjärilar på.
Som hon hade älskat de där hårsmyckena när hon var barn. Hon hade lånat dem i smyg och använt dem till både dockorna och sig själv. När hon blivit upptäckt och fasat för mammans ilska hade hon bara fått ett lite strängare NEJ och en smekning på kinden. Därefter hade mamma tagit ifrån henne hårsmyckena och stoppat dem i smyckesskrinet.
En sista gång ville hon höra sin mammas röst. Så som den var innan hon blev gammal och skraltig. Innan luften tog slut i lungorna så hon var tvungen att sitta med syrgasmask hela dagarna. Innan dess hade hennes mammas röst varit som en sång som flödat genom rummet i det stora lantliga huset, där köket var husets hjärta. Med blårutiga gardiner och matchande köksduk. Pelargoner i fönstren som fick trängas med hyacinter till jul.
Att höra mammas röst i julottan när hon stämde upp för full hals och hördes över hela kyrkan, så till och med änglarna log. Rösten glasklar och spröd, men ändå hög och stark. De hade velat att hon skulle vara med i kyrkokören, men mamma hade sagt nej. Sådant där hade hon inte tid med, hon hade fullt upp med barnen, laga mat och baka.
Den gången hade hon älskat sin mamma mer än någonsin, hon ville aldrig dela mamma med någon annan. Ändå hade hon känt en liten besvikelse, för hon älskade mammas röst. Om hon hade varit med i kyrkokören kanske mamma hade sjungit ännu mer, både hemma och i kyrkan.
En dag hade den glada rösten tystnat. Det var något hon hade hittat i pappas kavaj. Den kvällen hade mammas röst fått en hård ton och pappa hade kallat henne grälsjuk kärring.
Hon hade dragit täcket över ansiktet så att bara ögonen stack fram i mörkret. Hon ville stoppa något i öronen för att slippa höra de hårda orden. Hon hade tryckt upp kudden från båda håll, vilket lindrat ljuden något. Ändå kunde hon höra hårdheten och smärtan  mammas röst förmedlade.
Efter den kvällen sjung mamma inte längre. Den första tiden hade rösten varit monoton, utan någon klang. Rösten hade blivit något normalare, men mamma hade aldrig mer sjungit. Änglarna måste ha saknat mammas sång, hade hon tänkt.
Just nu ville hon lyfta luren och ringa sin mamma, den glada, lyckliga mamman. Där man kunde höra spralligheten och livsglädjen i rösten. Just den mamman ville hon prata med en sista gång.
Hon hörde dörren till rummet öppnas. Mumlande röster, försiktiga steg som tassade fram till sängen. Hon såg dem inte, ögonen var slutna och ögonlocken var alltför tunga för att lyftas.
”Mamma! Hör du mig?”
Yngsta dotterns röst. Hon grät inom sig. Hon ville säga hur mycket hon älskade henne, men hon hade inte längre några ord sedan stroken. Nu låg hon här i sina egna tankar, i ett evigt mörker.
”Jag tror inte att mormor kan höra dig. Hon är nog döv”, sa barnbarnet.
”Tror du?” sa yngsta dottern och hon kunde höra tårar i rösten.
Jag är här, jag hör er, ville hon säga, men orden fanns bara i hennes huvud, inte i munnen, inte i rummet, inte svävande upp till taket och änglarna som väntade.
Hon kände hur ena ändan av sängen sjönk ned, någon lade sin hand på hennes. En mjuk och len hand. Barnbarnets. Evalena, efter gammelmormor, hennes mamma, den hon aldrig mer skulle få höra rösten på.
Nu låg hon här själv, nyss fyllda 80 och förlamad. Utan möjlighet att kontakta omvärlden. Det var inte så här hon hade tänkt sig slutet. Hon hade tänkt bli 100 år, pigg och frisk. Hon hade tänkt sjunga för världen i många år till. Hon hade varit noga med vad hon åt och hon hade hållit sig i rörelse. Inga sköra ben här inte. Inga problem med lungorna som hennes mamma. Ändå låg hon här, oförmögen att säga ett ord. Varför skulle just hon drabbas? Hon som fortfarande hade sången kvar i bröstet och huvudet fullt av ord att dela med sig av.
”Jag önskar att jag kunde få prata med min mamma en enda gång till. Jag skulle göra precis vad som helst för att få höra hennes röst igen”, sa yngsta dottern.
Hon grät inom sig. Hon kände samma saknad som dottern just nu gick igenom. En enda gång till, bara en enda gång.


Tyckte du om den här berättelsen? Du hittar mer under Tänkvärda berättelser här på bloggen.

Jag med några av
mina drygt 40 böcker.
Foto Bertil Knoester

 
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare och Föreläsare

Copyright Kim M. Kimselius 
Läs även Författarbloggen Kim M Kimselius.

Kimselius skrivtips eller Författartips hittar du skrivtips, skrivtävlingar och skrivarkurser.

Kanske vill du gå en skrivarkurs sommaren 2017 för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå en skrivarkurs på distans?

Vad roligt att du läser min blogg. Blev du inspirerad av det här inlägget? Lämna gärna en kommentar och berätta längre ned i det här inlägget. Klicka på Skicka en kommentar eller Inga kommentarer, för att skriva och berätta vad du tyckte. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!



Här ser du några av årets nya böcker:
Döden på Island. Fråga efter den hos din bokhandlare eller beställ den på nätet.
"Boken är spännande hela vägen från början till slut. Något som bidrar till spänningen är att Kim Kimselius är en mästare på cliffhangers. Nästan varje kapitel avslutas med en, och det går inte att låta bli att läsa nästa kapitel." Jenny Forsberg
Det osynliga folket på Island. Fråga efter den hos din bokhandlare eller beställ den på nätet.
"Har just läst klart Döden på Island och Det osynliga folket på Island, och tycker att de är två av de bästa böckerna i serien så här långt (och det kommer från någon som älskar alla böckerna i Theo och Ramona-serien)! Fast det är förstås svårt att slå Tillbaka till Pompeji." Wattpad/Fish-out-of-Water-5

Mördande foto. Fråga efter den hos din bokhandlare eller beställ den på nätet.
"Gud vilken rysare!" Wattpad/alejon03
"En av världens mest spännande och bästa böcker tycker jag!" Wattpad/arongustavsson
Staden på andra sidan Fjäderpennan. Fråga efter den hos din bokhandlare eller beställ den på nätet.
"Fantasyserien, Staden på andra sidan, utgör en härlig kontrast mot den historiska Theo och Ramonaserien. Kims fantasi är levande och man vet aldrig hur historien ska utveckla sig, eller vilka äventyr som väntar på nästa blad." Ingela Svensson
Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här

Inga kommentarer: