Idag har jag haft ett otroligt flyt på mitt skrivande, och jag är inte klar ännu. Var bara tvungen att ta en liten paus för att prata med dig här på bloggen, ta en runda med hundarna, stoppa i mig lite mat och sedan ska jag skriva igen.Oj, vad orden väller ur mig till boken Kimberlie - Främlingar. Det börjar faktiskt kännas i fingrarna nu. Jag skriver nämligen otroligt fort, nästan lika fort som jag tänker. Så du kan ju tänka dig hur fort det går. Ibland låser sig tangentbordet för mig, eftersom datorn inte hinner med.
Idag har jag skrämt upp mig rejält när jag satt och skrev. Det var nämligen så att jag skrev om något otäckt, en person som smög in bakom ryggen på Kimberlie och Andy...
Plötsligt fick jag för mig att någon kunde smyga in bakom min rygg, eftersom jag sitter med ryggen mot dörren. Vilket jag egentligen inte vill, men eftersom jag gärna vill titta ut genom fönstret, så är det så jag sitter. Men i alla fall, jag kände mig så obehaglig till mods att jag var tvungen att gå upp och stänga dörren. Inte för att jag tror att någon skulle kunna forcera tre hundar och min man, ta sig uppför den knarrande trappan, genom hallen och ett rum och sedan lyckas överraska mig, i normala fall. Men när jag är så inne i min bok som jag har varit i dag, då är jag inte medveten om hundskall, knarrande trappor etc.
Ibland händer det att Jan smyger tyst in i mitt rum när jag är i det här skrivarskedet, bara för att ge mig en kopp te, något att äta, eller se hur det går för mig. Normalt brukar jag inte bli rädd, men jag lovar dig, idag hade jag blivit det om han hade kommit just vid det tillfället.
Hoppas att du inte kommer att tycka att boken är alltför otäck när du läser den.
Så här står det på baksidan av boken:
Det kommer mystiska främlingar till staden Dunedin och de verkar finnas överallt där Kimberlie och Andy är. Deras liv vänds plötsligt upp och ned. Ingenting blir sig likt när de till slut upptäcker vad främlingarna är ute efter.
Lät det spännande?
Nu ska jag ta den där lilla hundpromenaden för att hämta mer energi, ta något att äta och sedan ska jag fortsätta skriva. Kanske blir jag klar idag, eller imorgon... Därefter går boken iväg för korrekturläsning. Nej nu måste jag sätta fart igen!
Kramisar Kim
Vilket flyt du har:-)
SvaraRaderaKan du har en spegel någonstans så att du ser dörren fast att du sitter med ryggen mot den?
Jag har min soffa lite 'felplacerad' från dörren sett - men jag har löst det med en spegel - känns otroligt mycket bättre efter det.
PS
Nyfiken på 'överraskningen' - undrar om det ska bli en till hund? (svara nu inte ja el nej på min undran - tänker bara rätt ut i luften för mig själv så att säga)DS
//Kram Ebba
Det låter verkligen spännande. Lycka till med fortsättningen.
SvaraRaderaKram!
Hej Ebba
SvaraRaderaSvårt med spegel eftersom jag har fönstret framför mig. Ska kika lite vad jag kan göra. Men normalt brukar jag inte vara rädd, har ju tre vakthundar!
Nej, jag tänker inte säga ja eller nej, du får fundera ett tag till. Kram Kim
Hej Anneli
Tack! Det har varit en helt underbar skrivardag! Kram Kim
Oj, vad spännande! Skriver du på boken så in i det sista innan den går till korrektur? Är det du själv som skriver baksidestexterna? Det trodde jag man gjorde sent i processen och kanske inte ens att författaren gjorde det själv, för ibland känns det inte alls som om de hänger ihop med det man sedan verkligen läser.
SvaraRaderaHärligt att höra vilket spännande liv du lever både i verkligen livet och i fantasin :) . Kram.
Tur att du har Jan, för annars hade du väl glömt bort att äta och dricka helt :o)
SvaraRaderaHej Ingrid
SvaraRaderaJavisst, så fort boken är färdigskriven går den iväg på korrektur, efter att jag har läst igenom den igen.
Ja, det är jag som skriver baksidestexterna. De skrivs ibland innan boken är riktigt klar, eftersom boken marknadsförs ett halvår till ett år innan den kommer ut. Så jag förstår om inte baksidestexten alltid hänger ihop med boken.
Tack, kul att få dela med mig av mitt spännande liv. Kram Kim
Hej Helena
SvaraRaderaJa, det är bra att ha Jan som tar mig tillbaka till verkligheten när jag försvinner för långt bort i fantasin. Kram Kim