Just nu kör jag runt i Skåne och föreläser, tankarna flyger runt i huvudet och ett minne dök upp i morse: Äppelfrossa. Nu ska jag berätta för dig vad det innebär.
I min familj har det alltid varit noga att ta vara på vad naturen bjuder på och att inte slösa med naturens resurser. Det har kommit helt naturligt, utan tjat, redan från barnsben och det sitter fortfarande i, tack och lov!
Att ta vara på det naturen bjuder på, innebar att vi hade en trädgård som dignade av frukt och bär. Något som vi barn tyckte om att frossa på, men det var inte så roligt att ta vara på det. Men som mamma sa, vill ni äta sylten och dricka saften, då får ni hjälpa till att plocka också... Vilket vi gjorde, oftast under vilda protester...
Det innebar att vi alltid hade egen hemmagjord saft i huset, året om. De gånger vi fick "köpesaft" var lyxigt och kändes lite extra. Vår trädgård hade allt: Jordgubbar, olika sorters äpplen, plommon, bigarråer, vinbär, krusbär och rabarber. Päron behövde vi inte ha, för de hade farmor på sin tomt, STORA päronträd, och vi bodde grannar med farmor. Skogen bjöd på lingon och blåbär och lite annat smått och gott!
Allt togs till vara. Äpplen lindades in i tidningspapper och lades på hög i matkällaren, plommon konserverades, i den mån vi barn inte hade ätit upp dem innan. Rader av saftflaskor stod i matkällaren, lökar hängde från taket, där fanns burkar med äppelmos, vinbärsgelé och mycket annat gott.
Men det som väckte mitt minne i morse när jag körde till Helsingborg, 1,5 timmas bilfärd, det var när jag på vintern gick ned i matkällaren för att hämta något för mamma. Doften från de inlindade äpplena lockade förföriskt och jag älskade att plocka ut de nu lite mjuka, lätt skrumpna äpplena ur sina paket och frossa på äpplen när ingen såg. Det var belöningen för att ha vågat mig ned i källarens mörker för att hämta upp något helt annat till mamma: Äppelfrossa! Det var aldrig någon som sa något om att jag vräkte i mig äpplen, kanske jag inte åt så många att de inte gick att undvara, eller så tyckte mina föräldrar att jag kunde äta alla de där äpplena, eftersom jag var rätt kinkig med mat när jag var yngre.
Tror att jag till hösten ska ta och slå in några äpplen i tidningspapper, bara för nöjet att få öppna de små paketen till jul, med små, mjuka, lätt skrumpa, helt obesprutade, ogasade äpplen. Mums!
Nu ska jag gå och lägga upp benen ett tag och läsa böcker om andra världskriget. Börjar kännas i benet att jag har stått upp och föreläst i två dagar nu. Har ännu en föreläsningsdag att se fram emot i morgon. Men om dagens och morgondagens föreläsning berättar jag mer om i morgon här på bloggen.
Åh, vad jag längtar efter ett hemmaodlat litet skrumpet äpple!
Kramisar Kim
Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.
Så sugen jag blev på hemlagad saft. Den saften som finns att köpa i affärer smakar inte gott. Det är nästan bara konstgjorda smakämnen och socker.
SvaraRaderaLycka till med föreläsningarna!
Kram!
O vilken nostalgi som strömmade genom mig nu när jag läste ditt inlägg! I min barndom odlade vi grönsaker och hade massor med frukt och bär som vi tog tillvara på, plus att vi gick i skog och mark och plockade bär. Minns också vår matkällare med hyllor fulla med sylt, saft, marmelad, hinkar med morötter i sand, krukor med inlagda rödbetor... Åh, vad jag saknar det nu inser jag! :´(
SvaraRaderaSådana där minnen är alltid en fröjd att få ta del av.
SvaraRaderaJag hade lyckan att få vara sommarbarn i Finnerödja - gissa om det blev jordgubbsfrossa då. Jordgubbar är fortfarande mitt absoluta favoritbär i färsk form vill säga. Kram Ebba
Vilken underbar uppväxt! Sånt man inte alltid uppskattade när man var liten, men som är fantastiskt att tänka tillbaka på. Klart du ska ha lite skrumpna äpplen till jul :)
SvaraRaderaKim, det är så härligt att läsa vad du skriver. Jag tror många kan känna igen sig, även om inte alla var fullt så duktiga som din familj. Det är så sunt och härligt att göra på det viset och vi har tappat mycket av det i vårt effektiva liv. Min svärfar tar ännu hand om äpplena på det sättet och i höstas tog han med sig en hel påse av dem till oss i november. UNDERBART!
SvaraRaderaNär min mamma fyllde runt (som de så trevligt säger i DK) skrev vi t o m i sången till henne om alla vinbär vi plockat som barn. Jättekul! Det är nästan de ända raderna vi minns från sången nu efter många år och vi skrattar fortfarande då vi systrar ses och någon kommer på att sjunga det.
Till Monika hälsar jag att om hon inte är så duktig att hon gör egen saft (det är inte jag), så ska hon köpa Önos saft om hon vill ha en som smakar som förr. Dyr som kvicksilver, men BARA äkta råvaror. Jag vet, jag har jobbat med saft och kan de produkter som finns i butiken :) .
Hej Monika
SvaraRaderaHåller med dig om saften. Har hemlagad saft och dricker inte gärna köpesaft längre.
Tack, föreläsningarna gick bra!
Kram Kim
Hej Nina
Javisst saknade man mångfalden av alla konserver, sylt, saft, marmelad och morötterna hade jag glömt och rödbetorna... Underbart!
Kram Kim
Hej Ebba
Nej, när vi var små ville vi hellre ha "köpesaker", nu längtar vi tillbaka till det vi inte längre kan få. Älskar också jordgubbar, har ett STORT land och fryser ned så jag hade faktiskt frysta bär till frukost ända fram till i slutet av februari. Äter till frukost varje dag.
Kram Kim
Hej Trillingnöten
Ja, det var en helt fantastisk, inspirerande uppväxt, även om man inte insåg det då. Kanske jag lockade dig till att ha skrumpna äpplen till jul också?
Kram Kim
Hej Ingrid
Tack! Så, du tillhör också de vinbärsplockande barnen... Minns hur jobbigt det var, minst en plockad hink innan jag fick gå iväg för att göra något annat. Puh!
Härligt att du skriver Önos saft, för jag köper alltid Önos sylt, för den tycker jag känns mest "äkta", även om den är som du säger jättedyr!
Kram Kim
Jo fick plockade vinbär, mest röda, och de ger ju inte ens särskild god saft utan bör blandas med jordgubbar eller hallon :) . Vi plockade maskrosor också, fick en krona hinken och tyckte inte det var så pjåkigt, tills kusinen (10 år äldre) som jag såg omåttligt upp till, kom på besök och sa att hon skulle inte plocka en hink maskrosor om hon så fick 10 kr! Grannflickan ville också tjäna maskrospengar hos oss, men tyckte de maskrosor vi hade i trädgården var så små,så hon gick till en äng utanför och plockade MEGAmaskrosor, det var inte ok mer än en gång, ha ha.
SvaraRaderaHej Ingrid
SvaraRaderaSkrattar åt din kommentar, eftersom jag tror att syftet kanske var att få bort maskrosorna från tomten... Eller använde din mor maskrosorna till något annat?
Kram Kim