 | |
| Här är jag (i röd klänning) med min far, mina bröder Peter och Olle, samt min guddotter Linda. |
Sist jag fick ett samtal om en motorcykelolycka var när min syster dog i en sådan 2006. Gången dessförinnan var när min kusin förolyckades på en motorcykel. Så du kanske förstår att jag blev alldeles kall när jag fick samtalet. Hitintills har varje motorcykelolycka i mitt liv slutat med död och begravning.
Det dröjde några timmar innan pappa hörde av sig igen och berättade att han hade talat med min bror Olle. Vilket då måste innebära att han mår rätt bra, annars hade han inte kunnat prata. Min bror minns ingenting, inte ens att han hade kört iväg hemifrån på motorcykeln. Han har ont överallt och jag vet faktiskt inte riktigt hur skadad han är, tror inte att pappa ville fråga, eller så var min bror för omtöcknad av smärtlindrande för att kunna berätta. Iallafall måste han stanna kvar på sjukhuset.
Den här gången slutade det inte med begravning, men det kunde ha gjort...
Många av mina kära vänner, kusiner och mina syskon kör motorcykel. Jag körde moped mycket när jag var yngre. Körde många mil, långa sträckor och flera timmar. Sedan dess har jag inget behov av att köra motorcykel. Tror också att rädslan sitter i från min kusins död. Har suttit på motorcykel en enda gång i mitt liv och då var jag skräckslagen, eftersom jag såg bilden av min döde kusin framför mig.
Den här gången var det inte min brors tur att förenas med min mor och syster...
Det gäller att inte ta något för givet här i livet, vi vet inte hur länge vi har våra nära och kära hos oss. Det gäller att ta vara på den korta tid vi har tillsammans här på jorden. Eller hur?
Kramisar Kim
12 april 2011
Min bror har fått sig några rejäla smällar, knäckta revben, totalt mörbultad, muskelbristningar, skrapsår över hela ansiktet och blödning ur öronen. Han mår rätt bra, egentligen... för det kunde ha gått värre. Olle minns ingenting från den dagen. Däremot har sjukhuspersonalen berättat att han sagt till ambulanspersonalen som kom och hämtade honom att han hade väjt för ett rådjur. Just nu retar han sig mest över att de har klippt sönder hans skinnställ, men jag tror att när han förstår hur nära det var att hela han hade blivit "sönderklippt", så bryr han sig nog inte så mycket om sitt skinnställ längre...
Kramisar Kim
Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.
Jag kan bara föreställa mig vilken skräck du måste ha kännt! Skönt att höra att det slutade bra!
SvaraRaderaHej Boktokig
SvaraRaderaJa, det är otroligt skönt att han lever. Nu längtar jag efter att få prata med honom och verkligen få höra hur han mår!
Kram Kim
usch så hemskt :( ... vet hur det känns förlorande min kille i en bilolycka när jag bara var 17 år. Det känns så konstigt att bara några sekunder kan göra så stor skillnad att det kan vara skillnaden mellan liv och död, och att den skillnaden är så skör.. Tur att det inte slutade med död denna gången i alla fall
SvaraRaderaHej Snuttan
SvaraRaderaJa, jag är jätteglad att det verkar ha gått bra den här gången. Vad tråkigt med din pojkvän. Hoppas att du inte var med om bilolyckan. Eftersom du har fått "pröva på det", vet du hur ofattbart det känns när man får dödsbeskedet. Det är svårt att acceptera det, man vill helt enkelt inte tro på det, eller hur?
Kram Kim
Phuuu - vilken oro du fått bära på. Inte konstigt om man tror det värsta efter de erfarenheter du har sedan tidigare.
SvaraRaderaMin son hade motorcykel tills han fick barn. NU önskar han sig en hyrd motorcykel på sin födelsdag i juni - jag är livrädd ...
Fick ju själv ett dödsbud i torsdagskväll:-(
Har tänkt på dig hela dagen:-) Kram Ebba
Hej Ebba
SvaraRaderaUsch, hoppas du lyckas övertala honom att låta bli.
Hoppas det inte var en motorcykelolycka du fick dödsbud om. Har tänkt på dig efter att du skrev det där och undrat hur du har det...
Ja, det är inte så lätt att jobba idag, om jag säger så...
Kram Kim
Ja - jag får hoppas att min son nu förstår hur skört livet är. Det var mostern till mina barnbarn (sonens barn) som dog efter en akut tarmvredsoperation. Men hon var en personlig vän till mig långt, långt innan vi fick ett släktskap. Hon blev bara 44 år.
SvaraRaderaInte konstigt om du inte får så mycket gjort idag.
Jag har inte heller skrivit något sedan i torsdags, bara det som har med bloggandet att göra.
Stor lång kram Ebba
Hej Ebba
SvaraRaderaÅh, vad hemskt! Det är så tråkigt när människor dör alldeles för unga, och när det sker så hastigt och oväntat.
Förstår att du inte kan skriva, det går liksom inte att samla tankarna tillräckligt, de bara snurrar.
Detsamma, vännen. Bamsekram till dig! Kim
Livet är skört. Det gäller att leva livet fullt ut så mycket som man kan. Man vet inte hur länge man själv, eller ens nära och kära, får vara med.
SvaraRaderaKramar!
Vad skönt att det gick bra. Förstår att dina tankar är på annat håll nu. Hoppas han tillfrisknar snart.
SvaraRaderaKram
Usch, jag läste med hjärtat i halsgropen! Jag förstår om världen svartnade för ett tag när din pappa berättade! Livet är så skört och varje dag vi får är en välsignelse, ett mirakel. Jag är glad att det slutade väl! Kramar
SvaraRaderaUsch, vad hemskt. Jag kan förstå att det måste ha varit jobbigt. Hoppas nu att O. blir bra.
SvaraRaderaStor kram
Hej Kim! Jag såg ditt inlägg sent igår kväll när jag kom till datorn, men var tvungen att samla mig lite innan jag kunde skriva till dig.
SvaraRaderaVilket hemskt samtal från din pappa! Jag förstår inte att ni inte har motorcykelförbud i er familj... Ni har varit igenom mycket sista tiden. Tur att ni är starka och kan stötta varandra, men det är ändå så tungt och jobbigt att förlora de som står en nära. Skönt att din bror klarade sig och hoppas att hans tillfrisknande går fort och bra.
Många kramar, Ingrid
Hej Anneli
SvaraRaderaInstämmer helt och hållet med dig, Anneli! Lev livet!
Kram Kim
Hej Nina
Ja, vi är alla glada att allt gick bra. Pappa är fortfarande orolig dock, tror att det här har rivit upp de gamla såren med min systers dödsolycka även hos min far, precis som hos mig.
Kram Kim
Hej Trillingnöten
Ja, jag är mycket glad över att det slutade väl. Har skrivit till en kommentar till mitt inlägg idag, om dagsläget för min bror.
Kram Kim
Hej Katarina
Allt känns mycket, mycket bättre nu och det går åt rätt håll.
Tack!
Kram Kim
Hej Ingrid
Jag berättade för min pappa tidigare att du hade föreslagit motorcykelförbud i vår familj och då sa han att det önskade han att det skulle gå att genomföra, men det var säkert ingen som skulle lyda det ändå... De minns för ett tag och låter motorcyklarna stå, men sedan rycker det i dem igen och de tänker säkert "Det händer inte mig" och så är de ute på vägarna igen...
Min bror har fyra barn som bor nära honom och stöttar honom jättemycket nu. De är fantastiska! Själv bor jag så långt bort att jag har fått nöja mig med att prata med min bror på telefon. Men DET kändes bra kan jag lova!
Kram Kim
Du har säkert rätt och jag gissar att man inte kan låta bli saker man gillar, bara för att det är farligt. Det skulle inte heller vara något bra liv...
SvaraRaderaSkönt att han är på bättringsvägen och det viktigaste är att han HAR familj och vänner nära, ALLA behöver inte vara nära. Dessutom vet han att du tänker på honom och finns där när det behövs. Det är nästan alltid fullt tillräckligt. Kram.
Hej Ingrid
SvaraRaderaJa, vi pratar en hel del på telefon och jag hör hur jobbigt han har det. Men han kan vara glad att han lever, vi är alla glada för det!
Kram Kim