Mina Bloggsidor

söndag 29 maj 2011

Facebook som hjälp i sorgarbetet

Rubriken kanske låter lite konstigt för dig. Du kanske frågar dig "Hur kan Facebook hjälpa när man har sorg?"

På nära håll har jag upplevt att Facebook faktiskt KAN hjälpa, även om sorgen inte försvinner så hjälper den de sörjande att hålla kontakten med varandra runt en avliden person.

En vän till mig förlorade sin son för några år sedan. Genom facebook kom hon i kontakt med alla hans vänner, där hittade hon också många bilder som han hade lagt ut på sig själv. Foton som nu blev en guldgruva för henne som hjälp i hennes sorg.

Min kära faster Titti dog hastigt för en liten tid sedan. Hon bodde långt ifrån mig och genom bland annat Facebook höll vi kontakten. Hon var ingen flitig besökare på Facebook, men hon fanns där. Kontot finns fortfarande kvar och ibland kikar jag in där, precis som jag brukade göra.

Vet att min faster inte skriver där längre, men det finns många andra som gör det. De uttrycker sin sorg, saknad och längtan efter min faster. Hennes barnbarn berättar för sin mormor/farmor hur deras dag har varit, vad de har gjort för roligt den senaste tiden och hur mycket de saknar henne. Även jag har skrivit där, för det hjälper att i ord få uttrycka den saknad jag känner.  
Här kan du läsa mitt blogginlägg om min faster.

Så du ser, Facebook kan vara till hjälp i sorgearbetet.

Här kan du läsa vad som händer på nätet när du dör!

Snart är det begravning för min faster, fram till dess håller vi sörjande kontakten bland annat på min fasters konto på Facebook...

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.

4 kommentarer:

  1. Håller med om att Facebook kan hjälpa till i sorgearbetet. Tidigare i år gick en vän och kollega hastigt bort utan att vi vet varför. Hans Facebook-sida fanns kvar långt in i april och det hjälpte oerhört mycket att få skriva av sig där.

    SvaraRadera
  2. Hej Vargen
    Härligt att höra att det är fler som är upptäckt fördelarna med att skriva av sig sin sorg på Facebook.
    Kram Kim

    SvaraRadera
  3. Så fantastiskt, det har jag inte tänkt på. Det blir som en digital kondoleansbok. Och det du skrev om att hitta bilder på sitt barn som man inte visst fanns, kanske i situationer man som förälder inte känner till, men som kan glädja att få ta del av.

    SvaraRadera
  4. Hej Ingrid
    Ja, precis. De där bilderna blev verkligen värdefulla för min vän.
    Kram Kim

    SvaraRadera

Tack för att du lämnade en kommentar, välkommen tillbaka!