Mina Bloggsidor

onsdag 15 juni 2011

Gästberättare: Linus från Jämshögs skola

Under vårens föreläsningar har jag fått stor respons på mina böcker om andra världskriget, trots att de ännu inte har kommit ut. Jag har berättat lite om vad böckerna handlat om och det verkar som om de flesta blivit väldigt sugna på att läsa böckerna om andra världskriget. Det är ju en historisk händelse som ligger nära oss i tiden.
Dagens gästbloggare Linus från Jämshögs skola verkar ha blivit mycket inspirerad av min korta berättelse om På liv och död i andra världskrigets skugga och På flykt från andra världskrigets fasa. Läs Linus berättelse så får du se vad jag menar:

Theo och Ramona höll varandra i händerna och förflyttades in i framtiden. När de öppnade ögonen så var de i ett skyddsrum under andra världskriget. Theo visste inte var de var. Ramona sa till Theo att hon trodde att de befann sig under något slags krig. Men hon var inte säker så de var tvungna att kolla. Men Theo sa då till Ramona: "Vi är inte ensamma här inne". 
Ramona vände sig om och fick syn på många andra rädda kvinnor och barn. Då sa Ramona:
"Jag heter Ramona. Jag vill bara fråga var vi befinner oss?"
Då sa en liten flicka:
"Hej, jag heter Emma. Vi befinner oss i ett skyddsrum i andra världskriget."
"Vilka är det som anfaller?" frågade Ramona.
"Det är tyska soldater", sa lilla Emma.
"Vilken är det som leder truppen?" frågade Ramona.
"Det är en ful gubbe med en ful mustasch som han inte rakar för han har inte råd med rakhyvel", sa lilla Emma.
"Vad heter han?" frågade Ramona.
"Han heter Adolf Hitler", sa lilla Emma.
Då helt plötsligt hörde de något, sen small det och det blev ett litet hål i skyddsrummets vägg. Då sa Ramona alla måste ut, så sprang alla ut och in i skogen och satte sig under en jättestor ek. Ramona sa:
"Jag vet en plats där vi är trygga."
"Vad väntar vi på?" sa Theo.
När de var framme så hörde de ett ljud. De kunde inte förstå vad de sa men efter ett tag så slogs dörren upp och en man kom in i stugan.
Mannen sa hej och satte sig ner. Han började berätta om kriget och sa att de måste flytta till Norge tills kriget var slut. 
Nio dagar senare så var de i Norge och var trygga. Så när kriget var slut 5 år senare så åkte de tillbaka och Theo och Ramona gifte sig och levde lyckliga i alla sina dagar.

Det som jag tyckte var lite kul med berättelserna från den här skolklassen var att många hade avslutat med "levde lyckliga i alla sina dagar..."

Efter att ha läst massor av fakta inför andra världskriget så vet jag att de inte var speciellt trygga i Norge, eftersom tyskarna invaderade landet och ockuperade det. Min far låg ett tag stationerad som soldat vid norska gränsen och fick ta emot många norska flyktingar. Men som författare har Linus rätt att göra berättelsen helt till sin egen och låta dem vara trygga i Norge.

Här skriver de sina berättelser.
Det är mycket tack vare min fars berättelser om andra världskriget som jag blev inspirerad att skriva böckerna om andra världskriget, där jag också låtit min kära pappa få vara med på ett hörn. Han har fått bli Ramonas morfar.

Vill tacka alla elever i Jämshögs skola för alla era fina berättelser. Det har varit ett nöje att läsa dem och jag tycker ni har varit mycket duktiga och haft bra fantasi.

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du lämnade en kommentar, välkommen tillbaka!