Mina Bloggsidor

lördag 30 juli 2011

Blomstergården, ett paradis i Blekinge

Bara ett par kilometer från vårt ligger Blomstergården, en underbart vacker park, med upplevelser för både små och stora.

Blomstergården är en av sydöstra Sveriges mest besökta anläggningar och vänder sig till besökare i alla åldrar. Här är gammelmormor lika välkommen som det yngsta barnbarnet. Det är en av landets vackraste trädgårdar med porlande bäckar och brusande vattenfall.
Sagan om Blomstergården berättar om människors vilja att överleva och ibland vara tvungna att föra en hopplös kamp mot orättvisor och överhöghet.

Det börjar med den fattige torparsonen Verner Svensson och hans hustru Annie som i årtionden kämpade och slet med steniga åkrar och vattensjuka betesmarker.

Här kan du se hur ett träd har trängt rakt igenom stenen och spräckt den.
Verner föddes 1901 i Ljuders utvandrarbygder. 1924 gifte han sig med Annie och två söner föddes i snabb takt. 1929 gick denne fattige torparson till banken för att låna pengar. Han hade fått för sig att han skulle bli bonde, och det tyckte folk i Ljuder att så gör man bara inte. Skuldsätta sig i den åldern det kan väl aldrig gå väl.

Men Verner ville annorlunda. Han köpte sin bonnagård i Eringsboda socken och blev Bleking på köpet.
Törnrosas slott, med prinsen, prinsessan och prinsens häst.
I dessa trakter på gränsen till Småland var tegorna små och stenrika. Under 30-talet fick Verner och Annie slita oerhört hårt för att klara sitt uppehälle där räntor och amorteringar ibland kändes som kvarnstenar runt halsen. Men Verner han slet med åkrarna och rullade undan tusentals sten till gärdsgårdarna, och den vattensjuka mossmarken dikades och blev havreåker.

Verner Svensson
1937 uppmärksammades allt slit och släp och Verner fick B.L.T:s pris för Framstående odlargärning. Ett fint diplom och en liten summa pengar. Året efter fick han skogsvårdsstyrelsens diplom för God skogsvård. 
Det är vi denna tid som början på Blomstergården växer fram. Verner var intresserad av botanik. Fick gärna vara vackert, och allra helst något underligt som naturen själv hade skapat. De vanligare ”finare” trädgårdarna var oftast prästgården eller storbondens. En allé, raka rosenrabatter, köksträdgård och lite fruktträd tillsammans med en större gräsmatta runt huset. En sådan trädgård intresserade inte Verner. Nej, konstiga och exotiska växter skulle det vara. Många bytte han till sig av sjömän och sjöofficerare från Karlskrona. Något fick han tag på långt ute i skogen. Konstiga trädrötter, fossila stenar och främmande växter, blev till en trädgård som ingen tidigare hade sett, än mindre förstod sig på.
Ryktet spred sig om bonden med den konstiga trädgården, och oftast efter kyrkan på söndagarna åkte man från grannsocknarna för att stilla sin nyfikenhet.
Verner var emellertid mäkta förgrymmad. Komma utsocknes och stå på hans lagårdsbacke. Tissla och tassla om något de inte begrep. Han satte upp stora skyltar med ”obehöriga äga ej tillträde” och ”försvinn härifrån”. Men effekten blev bara den motsatt. 1945 var besöken så täta att det började bli ett praktiskt problem för Verner.

En höstdag stod han och beklagade sig för sin granne när denne säger att ”hör du Verner, inte kan du hålla på att bli förgrymmad var evigaste dag, ta betalt av alla nyfikna så tjänar du i alla fall någon krona på dem”. Verner lär ha svarat ”det begriper du väl att den människa är väl ändå inte född som vill betala för att se min trädgård!”. Tänk så fel han hade, och som väl var så satt han den vintern och uppfann en ”skänk en slant-bössa”. Den gjorde han som ett hus där man lade pengar i skorstenen. Slanten trillade ned på en hävarm som startade en vevgrammofon och man kunde tåga in i parken med marschmusik, för valuta för pengarna det ville han ge besökaren.

Detta var 1946 och hans första ”skänk en slant-bössa” och året därefter kom en ny och många historier med den.
Här finns Utvandrarna uppbyggt.
Denna bild visar ankomsten till Amerika.
Ser du Frihetsgudinnan till vänster?
Till Blomstergården åkte min familj när jag var liten och för mig blev det ett minne för livet. Bilden av Törnrosas slott i sten, prinsen och prinsessan och hästen var för evigt inpräntat i mitt huvud.

Aldrig trodde jag att jag skulle komma att bo bara några kilometer ifrån barndomens sagovärld. Nu kan jag uppleva Blomstergårdens prakt vartenda år, vid olika tider på året.
Det här är en plats dit jag gärna tar mina gäster, men jag njuter minst lika mycket som de gör. I år var det ovanligt fint på Blomstergården och lagom mycket folk.
Bland buskar och träd hittar du alla de kända sagofigurerna, här är det Rödluvan och vargen.

I Blomstergården finns också en "upplevelseby". Det är en perfekt plats för både stora och små. Här kan du bland annat få känna på den hissnande känslan att gå över en hängbro.
Hängbron är fäst vid Törnrosas stora slott, på bilden ovan ser du Törnrosa försänkt i sin djupa sömn. Hon ligger högst upp i tornet. Inne i slottet finns en labyrint...
Erika demonstrerar en av rutschbanorna.
...och för att ta dig ut ur slottet kan du antingen välja någon av de två rutschkanorna, klättra på rep, klätterställningen, eller helt enkelt ta trapporna.
Här kan du också dra dig fram på ett sjörövarskepp.

Här ser du Törnrosas slott i bakgrunden, med hängbron över till andra sidan. Vännen Thomas står och njuter av solen.

Mia, Thomas, Erika, Tobias, André och jag hade en mycket trevlig dag i Blomstergården. Men tyvärr avslutades den på ett tråkigt sätt. En tyskregistrerad bil kom över på vår sida och smällde rakt in i backspegeln. Tur i oturen var ju att han inte körde in i hela vår bil. Det tråkiga var att tysken inte stannade för att se vilka skador han hade åstadkommit, utan bara körde vidare.

På Blomstergården hittar du också huset  "Tusen och en natt". Där finns skatter från jordens alla hörn, Bergakungens sal, sagolandskap uppbyggt i olika rum, ja det finns otroligt mycket mer att se i Blomstergården än vad du har sett här på mina bilder.

Blev du sugen på ett besök på Blomstergården? Kanske vi stöter på varandra nästa gång jag är där på besök?

Kramisar Kim


Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

5 kommentarer:

  1. Det såg onekligen jättefint ut. Någon gång om jag råkar befinna mig i de trakterna så ska det säkert bli ett besök där!

    SvaraRadera
  2. Hej Marina
    Ja, där är mycket vackert och det finns många roliga saker att göra. Hoppas du får tid att kika in där!
    Kanske vi stöter på varandra?
    Kram Kim

    SvaraRadera
  3. Ja, jag blir verkligen verkligen sugen på ett besök där med min familj. Måste absolut se till att det blir verklighet när vi flyttar hem. Så intressant du berättar om det och vilka fina bilder i tillägg!!
    Borde inte påminna dig om den dumme tysken som du förhoppningsvis redan har glömt, men usch så dåligt gjort av honom!! Överallt kan man stöta på såväl bra och trevliga människor, som det helt motsatta. Att ta ansvar för sina handlingar är något av det viktigaste jag försöker lära mina barn, det måste han ha missat...

    SvaraRadera
  4. Hej Ingrid
    Tack! Jättekul att du tyckte om inlägget och längtar dit!
    Nejdå, han är inte glömd!!! Det händer en hel del nu när bygden är full av turister. Några av dem kommer hit och tror att de äger allt de ser...
    Kram Kim

    SvaraRadera
  5. Mmmm, lite mer ödmjukhet både här och där vore kanske inte så dumt. Speciellt när man är gäst på annan ort :) .

    SvaraRadera

Tack för att du lämnade en kommentar, välkommen tillbaka!