Jag undrar om jag dog inatt... Hela mitt liv passerade förbi, minnen, underbara upplevelser for igenom mitt huvud. De säger att sådant händer när man är på väg att dö. Vaknade med en känsla av lugn och inre harmoni. Tänk vad mycket jag har upplevt under mitt liv, så många lyckliga stunder, så fina minnen.
En gång dog jag, på riktigt. Minns inte att jag dog, minns bara att jag plötsligt svävade ovanför mig själv, såg mig ligga där, såg förfärade ansikten, medan jag själv kände en oerhörd lycka, blandad med förvåning: "Men, där ligger ju jag!" tänkte jag och såg ned på mig själv. Mer hann jag inte tänka förrän de ryckte tillbaka mig till livet igen.
Det kändes ganska konstigt att återvända till kroppen, jag hade känt mig så fri när jag svävade ovanför den. Samtidigt var det härligt att leva och den gången fylldes jag av samma känsla som jag har just nu, lugn och harmoni och jag undrar om jag inte har upplevt en liten minidöd under sömnen.
Ska suga på alla minnen som dök upp i natt, njuta av dem och av att jag får uppleva ännu en underbar dag i livet!
Kramisar Kim
Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se
Jag har varit nära döden två gånger, men ingen av gångerna virvlade bilder av mitt liv förbi, eller drabbades jag av panik.
SvaraRaderaSvävande ovanför mig själv liggandes i sjuksängen med flera läkare runtom gjorde jag bara ett konstaterande att de var skickliga, och hörde vad de sade om min akuta situation.
Däremot var jag euforisk flera veckor efteråt över att ha överlevt och blivit mamma igen. Det var som om livet började om båda gångerna, och jag vårdar idag varje ögonblick som det mirakel det är.
De brukar säga att hjärnan jobbar intensivt på natten när vi sover, och det stämmer nog, för ibland kan jag vakna med nya insikter och idee´r.
ha en bra dag.
Kram
Det är ju tragiskt att man ska behöva dö för att fatta att man ska njuta av livet.
SvaraRaderaJag har aldrig sett mig själv uppifrån, men vaknat upp för tidigt från en stor operation och det var ingen skön upplevelse. Nu när många år har gått efter det har jag börjat träna på att njuta av livet också, inte bara klara av det.
Tack för visa ord från er båda och påminnelse om att livet är värt att njutas av.
Hej AnnChristin
SvaraRaderaNejdå, jag har alltid njutit av livet. Är född glad! Men tacksamheten över att leva är större nu.
Usch, vad hemskt att vakna upp för tidigt under en operation. Kan tänka mig att du har haft mardrömmar om det många gånger.
Kram Kim