Men så blev inte dagen.
Jag fick ett telefonsamtal tidigt på förmiddagen från min väninna Tina. Hon och hennes familj tänkte åka och titta på en hund, och de ville väldigt gärna ha med mig. Klart jag tackade ja. Tina ställer alltid upp utan tvekan när jag ber henne om hjälp, skönt att kunna göra en gentjänst.
De kom och hämtade mig och medan de ställde in gps:n guidade jag eftersom det här var mina trakter. Det var tur att gps:n till slut blev inställd för den förde oss långt ut i skogen.
Efter mycket noga övervägande hade Tina och hennes familj kommit fram till att de skulle kika på en Soft cotton wheaten terrier. Hade en sådan hund som granne för många, många, många år sedan och umgicks en hel del med den, passade den ibland och förälskade mig i rasen. Därför såg jag väldigt mycket fram emot att få träffa ett gäng med Soft cotton wheaten terrier.
Lite historik om rasen:
Irish Softcoated Wheaten terrierns historia är
en reflektion av själva Irlands historia. Under århundraden
av brittisk ockupation är brittiskt liv, kultur och historia
väldokumenterat medan det nästan inte finns något
skrivet alls om irländskt liv under samma period. Irländska
folkets historia fördes vidare genom sagoberättare som gick
från stad till stad med sina berättelser. Deras omfattande
berättelser upptog olyckligtvis inte något om de inhemska
hundrasernas uppkomst. Arkeologiska utgrävningar vid Newgrange
och Lagore, CO Meath, på Irland visar att det funnits
terrierliknande hundar så lång tillbaka i tiden som 700 -
och 800-talet. Det är möjligt att de många olika
folkgrupperna som bosatte sig på Irland också hade med
sig egna hundar som parades med de inhemska.
Hög- och lågbenta terrier med olika
pälsstruktur och färg är omnämnda i irländsk
litteratur och konst. Hundarna såg olika ut i olika distrikt.
De parade sig fritt och varje distrikt fick ofta sin speciella
terrier, mycket på grund av att samhällena var ganska
isolerade på den tiden. Man talade om en terrier med vetefärgad
och "öppen" päls. Med öppen päls avsågs
en enkel, något längre päls utan underull där
man lätt kunde se hundens hud. Detta är troligen
beskrivningen av den gren av de inhemska terrierna som ligger bakom
Irish Softcoated Wheaten terriern. Vilken hund som från början
bidragit till utvecklingen av Irish Softcoated Wheaten terriern går
ej att finna. Bland de mera troliga är English Black-and-Tan
terrier importerad till Irland för århundraden sedan. Det
finns dock inga bevis för detta men ej heller något som
motsäger att rasen skulle ha sitt ursprung på Irland.
De första dokumenten som bevisar Irish
Softcoated Wheaten terrierns ålder är en tavla målad
1843 av Frederick William Burton,"The Aran Fisherman's Drowned
Child". I förgrunden finns en gyllenfärgad terrier som
är slående lik en Wheaten terrier.. I Rawdon Lee's bok om
terriers, "Modern Dogs" har Mr W.C.Bennet skrivit en
artikel där han nämner en tik från 1864 som beskrivs
ha en vetefärgad, mycket "öppen" päls och
ett långt välbalanserat huvud med liten eller ingen
pannavsats. Ägaren påstår sig ha haft hennes
blodslinjer i mer än 30 år och att hans familj har haft
denna typ av terrier i generationer. Mr Bennet garanterar att denna
tik skulle slåss för sitt liv om hon blev provocerad.
I generationer har det knappast funnits en bondgård
på Irland utan en arbetande Wheaten. Livet var hårt för
både människor och djur och kraven på en hund var
stora. Den skulle vara hård och stark med hjärna och
muskler nog för att kunna hävda sin ställning. Den
fick inte vara stor i maten. Wheaten terriern, som var känd för
sina många gedigna kvaliteter, fick verkligen göra skäl
för födan. Den vallade boskapen, utrotade skadedjuren på
gården, var en god jakthund och utmärkt vakthund. Wheaten
terriern var dessutom alltid familjens trogna vän och barnens
kamrat. Några dokument eller stamtavlor fanns inte. Endast
några få personer, hängivna beundrare av rasens
karaktäristika, såg till att deras hundar parade sig med
typlika för att bevara dess egenskaper.
Kusinerna Kerry Blue- och Irländsk terrier fann
vägen till berömmelse långt före Wheaten
terriern. Medan dessa båda släktingar blev vida kända
runt om i världen, förblev Wheaten terriern en arbetande
allround hund hemma på de irländska gårdarna, föga
kända utanför Irlands gränser. Det var inte förrän
på 1930-talet som någon form av organiserat arbete för
rasens godkännande och bevarande kom till stånd.
Innan rasen blev godkänd av något
officiellt organ hade den rykte om sig att vara en tuff, lite grovt
tillyxad ras som klarade upp alla missförstånd den hamnade
i. De starkaste och bästa parade sig, inte alltid med hundar av
den egna typen. Endast de allra starkaste överlevde under dessa
hårda livsbetingelser. Detta har sannolikt lagt grunden till
det självförtroende och den styrka och sundhet rasen har än
idag, men kanske också den olikhet som råder i typ. Det
fanns ingen drivande kraft som arbetade för rasens bevarande
vilket faktiskt innebar att rasen höll på att förlora
sin typ och dö ut.
Dr Gerald J Pierse var uppfödare av Kerry Blue
terrier. Under sin uppväxt var han väl förtrogen med
Wheaten terriern vilken han genom sin far och farfar kunnat spåra
till sent 1700-tal. Tillsammans med mr Patrick Blake var han djupt
engagerade inom hunderiet och arrangerade bl a jaktprov för
terriers. Det var under ett sådant prov 1932 som Dr Pierse lade
märke till en Wheaten terrier som utförde sitt prov på
ett ytterst målmedvetet sätt att dr Pierse blev mycket
imponerad. De båda herrarna arbetade för rasens erkännande
i Irländska Kennelklubben och bildade 1934 "The Irish
Wheaten Terrier Club".
Arbetet för rasens godkännande skulle bli
ett arbete med många motgångar. Efter att ha ansökt
om erkännande av rasen och fått avslag två gånger
nåddes slutligen en kompromisslösning. Den 27 augusti 1937
erkändes rasen av "The Irish Kennel Club". IKC. Det
största hindret för erkännandet var rasnamnet,
Irländsk Wheaten Terrier. Entusiaster inom rasen Irländsk
Terrier protesterade och ansåg att namnen alltför mycket
liknade varandra. Så kom namnet att bli Softcoated Wheaten
Terrier, den enda av Irlands inhemska raser som saknade Irland eller
namnet på en irländsk plats i sitt rasnamn. Rasnamnet
beskriver istället den helt unika pälsen! I april 1939
förklarades rasen också vara en av Irlands inhemska raser.
Det fanns vid denna tiden en del hundar av
någorlunda enhetlig typ spridda runt om i landet och dessa kom
att utgöra basen för rasens uppbyggnad. Man upprättade
en standard för rasen. Alla hundar som registrerades skulle
bedömas av tre specialister som godkände, eller underkände
dem som tillhörande Wheaten terrier. Tretton av dessa tidigt
registrerade hundarna anses utgöra rasens ursprung. Ytterligare
två hundar tillkom så småningom och alla Wheaten i
världen sägs kunna härledas till dessa femton exemplar
av rasen. Ingen vet egentligen hur nära släkt dessa hundar
var. De var olika i storlek, betten var inte alltid bra, öronen
ganska stora, färgen varierade från rödguld till
urtvättad vit-blå nyans och pälsstrukturen var allt
ifrån mjuk och silkig till tjock , torr och sträv!
Det här är en Soft cotton Wheaten terrier:
Wheaten terriern är en medelstor och kompakt
hund. Den är känd som frisk och sund, modig och lekfull,
har energi och vitalitet utan gränser, är nyfiken och vill
alltid vara med "där det händer". Den är
omskriven som en mycket intelligent hund, mjuk och vänlig,
trogen sin ägare.
Men… det är också en hund med
stort självförtroende och egen vilja. Den försvarar
gärna och missar sällan en provokation till gräl, även
om den inte är ute efter att starta grälet. En Irish
Softcoated Wheaten terrier är just en TERRIER. För att få
Wheaten terriern till den underbara hund den kan bli måste man
som ägare besitta egenskapen att redan från början
kunna visa "vem som är herre i huset". Vänligt
men bestämt! Rasnamnet betonar pälsens kvalitet som silkig
och mjuk. Wheaten terriern skall ha fått sin mogna päls
senast vid 2½ års ålder. Dessförinnan
genomgår pälsen en ständig utveckling från
valpstadiets ibland sträva, ibland ulliga päls till den
vuxna hundens skimrande, silkiga, löst lockiga eller vågiga
vetefärgade päls. Färgen kan variera från
skimrande silver till guld.
Pälsvården ställer särskilda
krav på Wheaten terrierns ägare. Pälsen skall kammas
helt igenom ner till bottten minst 1-2 gånger per vecka annars
tovar den lätt ihop sig till en filtliknande massa. Dessutom
ökar risken för hud- och öronlidanden hos hunden.
Kllippning är tillåten och är idag snarare regel än
undantag. För att hålla en prydlig vardagsfrisyr bör
hunden klippas 3-4 gånger per år. Man kan lämna
hunden helt "naturell", men i utställningsringen är
hunden alltid klippt med terriertypen som måttstock.
Vi kommer fram till huset. Ytterdörren står öppen och en stor hanhund står och kikar nyfiket på oss. Vi kommer fram till grinden som förhindrar honom att springa ut och han, Razzel, hoppar jämfota av glädje över besökarna.
Längre in i huset ser jag en valp komma springande emot oss och jag känner direkt att det är en trevlig hund. Vi kommer in och slår oss ned på golvet. Valpen, som jag ger arbetsnamnet Kanon-Kulan, kryper upp i mitt knä, stannar någon minut och går sedan vidare till sonen i Tinas familj, Jesper och kryper upp i hans knä. Sedan är det som om Kanon-Kulan har bestämt sig för att Jesper är hans nya husse.
Det är Jespers skor som utforskas, nosen djupt nedkörd ända in i tårna på skorna. Ständigt återkommer Kanon-Kulan till Jespers knä, kommer med ben, kryper upp och lägger sig för att tugga lite. Det är härligt att se när en hund automatiskt väljer sin ägare. Det är kemi!
Det var inte bara jag som föll för Kanon-Kulan, även Tina och hennes familj tyckte väldigt mycket om hunden. Det skrevs kontrakt och pengar överfördes, tänk vad smidigt det går nuförtiden med datorers hjälp. Ja, sedan var Kanon-Kulan Tina och hennes familjs hund.
Den lilla fyramånaders valpen hade hållit igång hela tiden vi var där, lekt med Razzel, och med sina två syskon och med oss. Dessutom hade han rusat omkring på gräsmattan som skjuten ur en kanon. När det var dags att åka med till sitt nya hem låg han snällt i baksätet hela tiden, utan att säga ens ett pip.
Jag blev avsläppt i all hast, för vi ville inte att Kanon-Kulan skulle tro att det var dags att gå ur bilen. Jag fick en fin present som tack för hjälpen...
...En stor korg fylld med choklad. Tinas kommentar var: "Choklad är bra mot hosta och förkylning!" Tack snälla Tina.
Ja, det blev en mycket annorlunda lördag, en rolig sådan. Jag skrev en kommentar på facebook om att jag varit med Tina och tittat på hund och jag förstod att många av mina facebookvänner trodde att det var JAG som skaffat mig en ny hund. Därför kände jag att det var dags att förtydliga mig med ett blogginlägg.
Hoppas allt har gått bra med Kanon-Kulan. Ska bli spännande att se vad han får för namn i slutändan.
Kramisar Kim
Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker.
Det var som en där löpsedel (FB), den stämmer si så där med innehållet i tidningen. Jag var säker på att du hade köpt en valp själv. Jag vet ju att du är djurvän och fram för allt älskar hundar. Men tji fick jag. Fin text att läsa ändå och mycket fakta som vanligt! Kramis
SvaraRaderaDitt inlägg gav både intressant kunsksp om rasen och det tuffa irländska livet förr. Så härligt för Tina att få Din hjälp! Förstår att även Du blev sugen på en valp... De är ju så svåra att motstå!
SvaraRaderaHej Jonna
SvaraRaderaJa, det gäller att locka med "löpsedeln"! Jo, jag älskar hundar. Nu har jag tre stycken och eftersom jag inte är hemma så mycket är det mest min man som får sköta dem, något jag inte tycker är rättvist eftersom det är jag som är hundälskaren i familjen.
Tack!
Kram Kim
Hej Stina
Ja, det är svårt att motstå, tur att jag själv varit uppfödare i många år, det gör det lättare att motstå charmiga gulliga valpar, eftersom jag vet att även de blir stora, bångstyriga tonåringar.
Tack!
Kram Kim
ha ha jag fick ett gott skratt nu. trodde jag med att det var du som skaffat dig hund med... Och vilken underbar hud´ndras med, jag är väldigt förtjust i terrier hundar, speceillt denna rasen som du skriver om och Jack Russel.
SvaraRaderaVad roligt att vara med och köpa hund! Vad ska han heta?? Är det han som är på bilden eller en annan? I vilket fall söt!!
SvaraRaderaVerkar som hunden själv gillar Nelson som namn :) Nu har hunden flyttat in, mattorna ut. Inatt sov han hela natten, vaknade bara en gång, det var riktigt mysigt! Idag har han övat på att åka bil och träffat en jämngammal sibirisk kattunge. Han har visat fina jaktgener och ståndskall, och katten har visat sin sibiriska sida genom att anfalla, en lite kaxig tuss! Katten är inte ett dugg rädd utan retas med hunden och följer efter. Vi har medlat, och berättat för katten att han inte ska anfalla, och för hunden att just katter är nog inte det vi tänkt oss jaga.. spännande! Nu ligger han trött under bordet och kikar på mig, på den grå favoritfilten vi köpte med oss. Den följer med överallt, så vet han var han ska vara. De irlänska generna har visat sig, han är lugnt och fin för övrigt, men ger sig inte en tum mot en kaxig katt..
SvaraRaderaTack snälla Kim för hjälpen, och tack för en fin och lugn hund Villa Rosa! Vi ser fram emot en spännande vår och sommar :)
Ja visst är det härligt när man ser hur en valp helt naturligt väljer sin ägare. Kärlek och tillit. Låter som en rätt härligt vändning på en dag ändå
SvaraRaderaHa det gott och kram
Emma
Hej Emma
SvaraRaderaJa, det är underbart med kärlek vid första ögonkastet, även mellan djur och människor. Ja, det blev en superbra dag!
Detsamma! Kram
Kim
Hej Chrissan
SvaraRaderaJa, jag tycker också mycket om softisar, du är mysiga!
Kram Kim
Hej Isa
Enligt Tinas och hennes familj kommer valpen att heta Nelson. Ja, det är han på bilden och det var jättekul att få vara med och träffa honom.
kram Kim
Hej Tina
Låter som ett mycket bra namn "Lord Nelson"... Underbart att höra att det går så bra. Men så är det också en mycket bra hund.
Jag hade jättekul och fick fin kontakt med Nelsons uppfödare. Så det är jag som ska tacka för en mysig, annorlunda dag!
Kramar Kim
Vilken otroligt fin hund!
SvaraRaderaSpännande att läsa om namnbakgrunden och skillnaden mellan dokumentation av engelsk och irländsk historia!
Det var nog tur att du inte föll och skaffade en hund till. Hur skulle du hunnit med det :))) .
Jättefin present du fick!!
Hej Ingrid
SvaraRaderaJa, han var jättemysig, precis som alla andra hundar de hade på kenneln.
Ja, jag är ju lite faktanörd som du vet...
Nej, jag hinner inte riktigt med de tre jag har nu när jag är ute och reser så mycket som jag gör.
Ja, jag blev jätteglad. Delade med mig till Jan, eftersom han såg efter våra hundar när jag var iväg och pussade på andra hundar.
Kram Kim