Boktips: Tussan Kavat och rak, att leva med aspberger

Sitter här med ett stort leende på läpparna efter att ha läst Tussan Kavat och rak av Helena Svedlund. Detta är en mycket annorlunda bok. Den handlar om Tussan som har Aspberger. Boken är skriven med kärlek och humor och man kan inte annat än älska Tussan efter att ha läst boken. Dessutom beundrar jag Tussans mamma och bror.

Att vara mamma till Tussan är en utmaning och ett äventyr. Även om det ibland känns bottenlöst och sömnlöst så försöker Helena se det som en gåva. Det är inte alla förunnat att få ett barn som Tussan, hon förgyller livet men hon ger också ett nattsvart mörker. Att leva med Asperger som funktionshinder är inte lätt och att vara anhörig är ingen lek det heller. Det här är en liten glimt ur Helena och Tussans liv. Med en stor dos humor får vi följa med in i en värld fylld av hopp, förtvivlan och kaos men också enormt mycket kärlek till den helt underbara tjejen Tussan kavat och rak.

Det här är en liten bok som ser ut som en bilderbok för barn, men jag tycker att det är en bok som kan läsas av precis alla. Faktiskt tycker jag att den bör läsas av så många som möjligt, både barn och vuxna, för att alla ska inse att livet inte alltid är så lätt, men att där finns mycket  glädje ändå.

Kramisar Kim

Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker.

Hemsk mardröm!

Om två dagar reser jag till Mexiko. Resan är planerad sedan länge, väskan har packats sedan veckor tillbaka, allt är på plats. Under tiden har jag även planerat min föreläsningsresa till Singapore i maj och det var om den jag hade en hemsk mardröm i natt.

Drömmen börjar med att jag står på en parkering utanför flygplatsen i Singapore och väntar på att bli hämtad. I handen har jag min föreläsningsportfölj, på ryggen hänger den röda skinnryggsäcken från Florens.

En bil stannar och en kvinna hoppar ut, någon jag aldrig träffat förut. Smal och senig, håret är rufsigt och hon verkar väldigt stressad.

"Kim?" frågar hon och jag nickar.

Hon rusar fram och slänger in min portfölj i bagaget, i nästa stund stiger vi in i skolsalen. Ja, du vet hur drömmar är, inga transportsträckor där!

En grupp elever sitter längst bak i salen, musik hörs ifrån högtalare på båda sidor om mig, dörren står öppen och elever kommer in och går ut hela tiden.

"Varsågod och börja!" säger läraren.

Jag ser förvånat på henne. Ska jag börja NU? Hon ser min förvåning och nickar.

Jag börjar tala, men ingen lyssnar. Jag ber dem stänga av musiken, men då protesterar både lärare och elever. Det är så man brukar ha det säger de.

Plötsligt blir jag medveten om att jag står i de kläder jag har rest i under ett halvt dygn, kjolen är skrynklig, t-shirten har svettfläckar under armarna. Makeupen har säkert smetat ut eftersom jag sovit med den. Håret står åt alla håll och det värsta av allt...

I just den stunden inser jag att jag har glömt resväskan hemma. Jag har inget ombyte, ingen makeup, ingen tandborste, ingenting! Jag minns även att kameran fortfarande ligger kvar hemma på köksbordet, fulladdad, väntande på att jag skulle fotografera den nya miljön och dela med mig av till mina bloggläsare.

Pinan är över nästan innan den har börjat. Eleverna släntrar ut till hög musik. En ny grupp kommer in. Den här gången är även en grupp lärare med. De stänger genast av musiken och undrar varför den står på när de har besökare som ska tala inför eleverna.

Det enda jag kan tänka på är mitt utseende och att jag inte har några kläder med mig. De som jag under veckor så omsorgsfullt valt ut och packat för att de skulle passa till just den här stunden...

Om jag har resfeber? Ja, det har jag och det är förmodligen därför jag drömmer så här och blandar ihop mina två resor.

När jag skriver "resfeber" minns jag när min systers son skulle komma och hälsa på. Han skulle resa med tåget tillsammans med mormor, från Göteborg till Stockholm och hälsa på mig. Det var en stor upplevelse för honom. Jag tror han var fem år.

När jag ringde samma morgon som de skulle resa sa han glatt: "Jag har resfeber!"

"Det behöver du inte ha! Det kommer att gå jättebra, mormor är med dig!" sa jag. Han bara skrattade!

När jag några timmar senare hämtade dem på Stockholms central, mötte jag en liten kille med blossande röda kinder och glansig blick. Det var inte "resfeber" han hade, utan helt vanlig feber och han började därmed sin vistelse hos mig med att vara sjuk. Inte så roligt!

Någon sådan resfeber har inte jag, mer den där typen om att något inte ska fungera, missa planet, inte få med bagaget och så vidare.

Men jag lovar dig, jag kommer INTE att glömma min väska hemma!

Kramisar från Kim

Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker.

Tio år med eget förlag!

I år är det tio år sedan jag startade mitt förlag, Roslagstext. Anledningen till det kan du läsa om här.

Det har varit tio spännande år med mycket att lära, men det har också givit mig väldigt mycket. Mycket av den erfarenheten delar jag med mig av här.

Tänk när första långtradaren kom från Finland:

Känslan när jag höll min egenutgivna bok i handen Faraos förbannelse.

Den känslan var nästan lika mäktig som när jag debuterade med Tillbaka till Pompeji.

Nu har det gått tio år sedan min man fick den vansinniga idén att vi skulle ge ut Faraos förbannelse på eget förlag. Åren har sprungit iväg och jag har nu gett ut nitton böcker på mitt förlag. Helt fantastiskt!

Mina böcker har kommit ut på serbiska, finska, spanska, norska och isländska.

Dessutom kommer Tillbaka till Pompeji ut på engelska i år!

Giljotinen och Snapphanar har kommit ut som CD-böcker.

Theos Pompeji finns som e-bok. På liv och död i andra världskrigets skugga kommer också snart som e-bok.

I år är det alltså tioårsjubileum och det tänker jag fira, på något sätt. Men riktigt hur vet jag inte.

Har du några bra förslag?

Tänkte att det skulle bli något extra på Bok & Biblioteksmässan i Göteborg 27-30 september i år i min monter B09:20. Så här såg montern ut förra året.

Tänker inte förändra utseendet på montern, för jag är mycket nöjd med upplägget som det är. Däremot vill jag att det verkligen ska kännas att mitt förlag firar tioårsjubileum. Förra året bjöd jag in mina författarkollegor och andra förlagsägare till montern på frukost. Det var jättekul, men det vill jag inte göra i år igen, utan jag vill förnya mig.

Mina duktiga medarbetare har kommit med några bra förslag, men jag vill ha fler, för att kunna välja och vraka eller ta flera av förslagen och förverkliga dem!

Har en överraskning till alla mina läsare, som hör ihop med tioårsjubileet, men den får ni vänta på lite till innan ni får reda på vad det är för något!

Skriv några rader här i kommentarer om du har något bra förslag på hur jag ska fira tioårsjubileet!

Vet du, trots allt jobb och långa arbetsdagar är det värt varenda sekund, för de här tio åren har gett mig så otroligt mycket: glädje, vänner, gemenskap och framförallt frihet!

Kramisar Kim

Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker.

Orolig far bekymrad över min Mexikoresa

Min snart 89-åriga far ringde häromkvällen och var orolig. Han vet att min Mexikoresa närmar sig, och just nu snappar han upp alla nyheter han hör om Mexiko.

Det senaste han hade hört var att USA uppmanade alla amerikanska invånare att INTE resa till Mexiko på grund av våldsamheter där. De orden gjorde min käre far riktigt orolig.

Medan jag pratade med honom och försökte lugna honom att det inte var något att oroa sig för, växte klumpen och oron i min egen mage. Jag gick till datorn och letade efter minsta varning, inställda resor till Mexiko etc. Men hittade ingenting.

Hela tiden fortsatte jag tala lugnande med pappa. Jag berättade att jag nu var inne och kikade på datorn, vilket som alltid fick honom att förundras över dagens teknik, och att jag inte hade hittat något. Jag letade upp en karta över Mexiko och försökte förklara hur stort landet var och var någonstans oroligheterna var, något jag bara gissade, och sedan förklarade jag hur långt därifrån det var som jag skulle vara.

Tror att han blev något lite lugnare efter mitt övertygande samtal. Jag däremot var inte lugn, pappa hade väckt den gamla oron inom mig, tanken att något skulle kunna hända.

Men optimist som jag är tänker jag som alla andra: Det händer inte mig!

Det innebär att min resa till Mexiko blir av och jag åker nu på söndag. Lite pirrigt är det, men mest spännande. Jag känner mig otroligt förväntansfull och kommer förmodligen att vara full av nya intryck och massor av idéer till min bok.

Under tiden jag är i Mexiko kan du fortsätta läsa intressanta blogginlägg här, bland annat om Mexiko. När jag kommer hem lovar jag dig många vackra foton!

Nu ska jag fördjupa mig i Mexikos historia igen, för att vara så kunnig som möjligt när jag väl landar på den för mig så exotiska plats, där jag redan befunnit mig i fantasin under lång tid.

Här kan du läsa mer om min bok Mayafolkets Hemlighet som är orsaken till min resa.

Ha det så gott!

Kramisar Kim


Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker.

På liv och död i andra världskrigets skugga är en väldigt spännande bok! Recension av bokbloggaren Bokmamma

"Kimselius har skrivit många böcker om Theo och Ramona som reser i tiden. I På liv och död hamnar de mitt i andra världskriget. Theo och Ramona hade egentligen bestämt sig för att de inte skulle göra fler tidsresor. Men så plockar Theo upp en tygbit som någon tappade. Tygbiten visar sig vara en Davidsstjärna, en sådan som judarna bar. Det som är annorlunda mot deras tidigare resor är att denna gången har även deras vän Ulrika råkat komma med.

Theo och Ramona hinner knappt fatta var de är förrän de blir tillfångatagna. Ulrika som inte tidigare rest i tiden förstår ännu mindre. Det värsta är att de blir splittrade. Ulrika kastas upp på ett lastbilsflak med massa judar medan Theo och Ramona skickas iväg på annat håll.

Hur ska de nu kunna ta sig tillbaka till sin egen tid och hur ska de överleva mitt under andra världskriget?

Jag har läst några av Kimselius böcker om Theo och Ramona dock inte alla. Böckerna går alldeles utmärkt att läsa fristående. På liv och död är en väldigt spännande bok och den hinner knappt börja förrän det blir spännande. Perfekt för dem som inte orkar med en seg inledning utan vill ha action från nästan första sidan.

Jag är inte speciellt insatt i andra världskriget då jag inte är så intresserad av historia. Kimselius böcker är perfekta att läsa när man vill lära sig mer om olika historiska händelser. Jag lär mig eller i alla fall friskar upp minnet rejält när jag läser boken. Ett väldigt lätt och trevligt sätt att lära sig om historiska händelser. Vill man veta ännu mer så finns det i slutet av boken en faktadel med viktiga årtal, ordlista och där viktiga personer presenteras."

Det här var bokbloggaren BokMammas recension av min bok På liv och död i andra världskrigets skugga. Vill du läsa hela recensionen kan du göra det här.

Blir alltid jätteglad när mina böcker får fina recensioner. Har du recenserat någon av mina böcker? Tipsa mig gärna om det så jag kan berätta om det här. Eller du kanske känner till någon annan recension av mina böcker som jag har missat. Här kan du läsa tidigare recensioner. På Roslagstextförlags blogg hittar du fler recensioner av mina böcker.

Blir extra glad för recensioner av mina båda böcker om andra världskriget På liv och död i andra världskrigets skugga och På flykt från andra världskrigets fasa. Hoppas få läsa många fler bokbloggsrecensioner i framtiden!

Kramisar Kim

Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker.

Kapitel 1 Ett sätt att få din bok utgiven...

Vet att det finns många som drömmar om att bli författare. Idag berättar jag om Kapitel 1 där du har möjlighet att få ditt manus läst och kanske även få det utgivet!

Kapitel 1 är en webbtjänst där författare kan publicera manus (och andra texter) och där besökare kan läsa, betygsätta och kommentera dessa texter. Tjänsten drivs i samarbete med Piratförlaget AB som åtar sig att erbjuda de mest populära författarna ett förlagskontrakt enligt de riktlinjer som publiceras på www.kapitel 1.se och i enlighet med de publicistiska kvalitetskrav som Piratförlaget arbetar efter. I de fall författare erbjuds ett förlagskontrakt med Piratförlaget kommer ett separat förlagsavtal att tecknas mellan författaren och Piratförlaget. Kapitel 1 ägs och drivs av Kapitel 1 Förlag AB, org nr 556757-5856, Kaptensgatan 6, 114 57 Stockholm. E-post: info@kapitel1.se.


När du publicerar ett manus på Kapitel 1 och därmed skapar en bok på nätet behåller du upphovsrätten till verket, dvs du äger fortfarande ditt material. Kapitel 1 ges rätt att marknadsföra din bok, namn (eller pseudonym), bild och bokomslag till tjänstens besökare och i förekommande fall till media eller andra utomstående personer eller företag. Kapitel 1 (eller någon annan) har inte rätt att publicera din bok i något annat sammanhang utan ditt uttryckliga godkännande.

Författare som publicerar manus på Kapitel 1 samtycker till att ge Kapitel 1/Piratförlaget exklusiv förhandsrätt att skriva ett separat förlagsavtal inom en period av tre månader efter det att författaren färdigställt sin bok på Kapitel 1.

På Kapitel 1 hittar du Månadens Novell:

Varje månad
1- 15  Lägg till din novell för att vara med och tävla. Högst 10 000 tecken.
15 - 29  Rösta på den som har skrivit den bästa novellen och följ månadens tema.
30:e Bästa novellen i månaden koras

Röstning
Den medlem som har en eller flera böcker på sajten tilldelar den du röstar på 3 röster. Om du inte har en egen bok upplagd, men har ett konto hos oss, bidrar du med en röst.

Pris
Varje månad vinner den person som fått flest röster en lektörsläsning av sin bok av Piratförlagets lektör och att få sin novell synlig på framsidan av Kapitel 1 under hela månaden. I december får de sju noveller som vunnit under året tävla om att bli årets novell och kommer då att läsas av en jury av bloggare, författare, förläggare, egenutgivare och lektörer samt Kapitel 1s styrelse.

Blev du nyfiken på Kapitel 1? Kika in här för att läsa mer.

Hittade de här fina orden på Kapitel 1: Astrid Lindgren har sagt: "Jag vill inte skriva för vuxna. Jag vill skriva för en läskrets som kan skapa mirakel. Endast barn skapar mirakel när de läser."

Lycka till med ditt skrivande!

Kramisar Kim

Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker.

Skrivprocess: Antal manusblad

Hur många manusblad måste man skriva för att det ska bli en bok? Hur många manusblad ska man skriva i varje kapitel?

De två frågorna får jag ständigt och nu känner jag att det är dags att skriva ett blogginlägg om det.


Det är olika antal manusblad på olika typer av böcker. (En manussida är ett A-4 blad där man har skrivit texten med storlek 12 och har radavstånd 1,5 eller 2.)

För bilderböcker är det cirka 6-8 A-4 manusblad.

För 5-11 år är det cirka 50-100 A-4 manusblad.

Ungdomsböcker brukar vara på cirka 100-150 A-4 manusblad.

Mina manus brukar ligga på 120-200 A-4 manusblad. Skrivet med 12 punkters storlek på bokstäverna, Font Ariel, 1 1/2 radavstånd. Mina böcker är i färdigt format på mellan 188-354 sidor.

När jag skriver brukar jag alltid tänka att min färdiga tryckta bok kommer att ha nästan dubbelt så många sidor som mina manusblad. Det stämmer inte riktigt, men det är bra att ha som en riktlinje. Det är svårt att säga hur många antal manusblad det krävs för att bli en bok på t.ex. 200 sidor, för det beror hur manusbladen är skrivna och helt på hur boken kommer att se ut: höjd, bredd, sidmarginaler etc.


Dessutom är böcker så skiftande tjocka. Du ser att mina böcker varierar mycket i tjocklek, men även Harry Potterböckerna, där vissa böcker är över 1000 boksidor!


När mina böcker kom ut på Wahlströms förlag skulle jag skriva 120 manussidor, för att det skulle bli en lagom tjock bok. Det har jag som mål fortfarande, men när jag kommer till 120 sidor har jag oftast mycket kvar att berätta. Därför har mina böcker fått fler sidor med åren.

Hur många manusblad ska det då vara för varje kapitel?
Det finns det heller inga regler för. Jag brukar skriva tills jag känner att det blir ett bra avbrott, att kapitlet slutar så att läsaren vill läsa vidare. Oftast blir det 3-4 manusblad för varje kapitel. Men det har hänt att det bara har blivit 1 manussida, eller så många som 10 manusblad.

Stephen King har ibland bara en enda rad i ett kapitel, eller bara några få rader, medan andra kapitel kan vara jättelånga! Med andra ord gäller det att avsluta kapitlet så att du för berättelsen vidare och håller läsaren fången. Det är det som får styra längden på kapitlen!


Blev du något klokare efter det här inlägget?

Här hittar du mina tidigare inlägg om Skrivprocessen.

Lycka till med din berättelse!


Kramisar Kim


Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker.