Igår hade jag årets sista signering, som tradition var jag hos Bokia i Karlskrona. Där brukar jag signera tre gånger, minst, varje år. Varje gång tror jag att jag inte kommer att sälja så många böcker, eftersom jag redan har varit och signerat i staden.Varje gång blir jag lika förvånad.
Igår slog jag mitt signeringsrekord för i år och sålde 107 böcker!
Det är det bästa någonsin hos Bokia i Karlskrona och Friskolan Svettpärlan har stor del i detta rekord, eftersom många av eleverna från skolan kom för att köpa mina böcker. Skolan har nämligen haft ett projekt där de läst mina böcker och jag har varit och föreläst i skolan.
Men den första bok jag sålde var faktiskt min skrivbok: Att skriva med glädje. Som kommer att bli julklapp till någon. Den boken sålde jag innan jag ens hade börjat, autografen skrevs med den snöiga kappan på och handskarna precis avtagna.
Därefter hann jag skynda mig iväg för att hänga av mig kappan och lägga undan handskarna. När jag kom ut igen stod folk redan och väntade, trots att det var en halvtimma före utsatt signeringstid, men de ville inte missa böckerna. "Tyvärr" hade bokhandeln redan sålt rejält av mina böcker, så det fanns inte så många kvar på signeringsbordet. Därför fick Jan, min man, skynda att komma med böcker och fylla på signeringsbordet.
Ett tag sträckte sig kön så långt bort att jag inte såg slutet. En dröm för en författare!
Det var en otroligt intensiv signering och jag hann inte få fram kameran en enda gång för att fotografera. Släktingar kom på besök, men de hann jag inte prata med förrän efter signeringstidens slut och då bara som hastigast, eftersom de hade väntat länge och var tvungna att gå.
Mitt stora fans Ing-Marie kom förbi med en ros i en vacker vas och en ask gräddbullar, tack!
Den första bok som sålde slut var Svarta Döden. Det är en alltid lika populär bok, speciellt hos killar! När jag gick hem var många titlar slutsålda!
När jag klev ut i snöyran igen insåg jag att jag inte hade tagit ett enda kort under mina två timmars signering, därför lyfte jag upp kameran och tog detta kort för att få med lite julstämning i blogginlägget:
Det här är gatan utanför butiken. När jag stoppade ned kameran kom jag på att jag hade glömt mina presenter i butiken och skyndade genast tillbaka, till mångas glädje. Det var bara att plocka upp signeringspennan och signera igen. Inte kunde jag låta läsarna gå därifrån besvikna. Jag vet ju hur halt och snöigt det var och att många hade haft svårt att ta sig till butiken. Det var nästan att jag glömde mina presenter ännu en gång!
Ja, det var sannerligen en fantastisk avslutning på min signeringsturné för i år. Nu "låser jag in mig" i två månader och skriver på nästa bok. Den kan du följa arbetet med på www.theoochramona.se.
Tack alla fans, läsare, vänner och personalen på Bokia i Karlskrona för en helt fantastisk signering!
Kramisar Kim
Vinn en signerad bok (Välj fritt bland mina utkomna böcker.) Läs mer om
Mayafolkets Hemlighet.
Det skulle vara roligt om du berättade vad du tycker om det du just har läst. Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.
Tycker du att mina böcker låter intressanta finns de att köpa här
Mina Bloggsidor
▼
lördag 22 december 2012
fredag 21 december 2012
Oroar du dig för att jorden går under idag, 21 december 2012, läs detta!
Eftersom den fjärde mayakalendern upphör den 21 december 2012 har
många trott att även jorden upphör att finnas till den dagen. Är det
bara en myt, eller kommer jorden att gå under innan årets slut?
Nu har en femte mayakalender hittats. Den tar vid där den fjärde slutade. Med andra ord är mayakalendrarna precis som våra egna: där en kalender slutar tar en ny vid.
Det var forskaren Michael D Coe som 1966 började sprida budskapet om att jorden skulle gå under den 21 december 2012. I sin bok "The Maya" skrev han om mayakalendern baktun: "Vårt universum skulle ha skapats år 3113 f.Kr. och komma att förgöras den 24 december 2012 när den stora cykeln i den långa räkningen fullbordas."
Nu vet vi att mayaindianerna hade ytterligare tideräkning för 63.120.000 år efter detta datum. Och vem vet, kanske fanns det även fler tideräkningar som spanjorerna förstörde när de brända mayaindianernas böcker vid sin invasion av mayariket.
Mayaindianerna var en indiansk högkultur som fanns i Mexiko, Guatemala, Belize och Honduras, som alla ligger i Centralamerika. Dessa människor har samma språk och delvis också samma kultur, även om varje mayastam hade sina egna ritualer och traditioner. Mayaimperiet bestod i flera tusen år. De mest framstående städerna var Tikal i Guatemala och Palenque (där min bok Mayafolkets Hemlighet utspelar sig) i Mexiko, som styrdes av kungar med gudomlig status.
Mayafolket levde i första hand på jorden, basfödan var majs som hade en gudomlig status för människorna eftersom de såg majsen som Guds heliga solstrålar. Mayafolket trodde att majs, precis som alla andra plantor hade ett inre liv och en själ. Varje steg i arbetet med majsen, såsom plantering, skörd och helig förtäring var en helig syssla. Män planterade och tog hand om plantorna, kvinnorna skötte tillagningen av majsen. Majsen var den viktigaste gåvan gudarna hade gett människan, enligt mayafolket. Tack vare majsen hade man alltid mat. Det händer fortfarande att mayabonden i vår moderna tid kallar majsen för Ers nåd.
Mayafolket var läskunniga och hade en avancerad bildskrift och de var mycket sofistikerade matematiker och astronomer. Mayaindianerna ansåg att himlakropparna var gudar och offrade därför till dem. Eftersom gudarna en gång hade offrat sig för människorna, var det nu människornas tur att offra sig för gudarna.
För att offra till majsgudinnan halshögg man unga flickor. Barn offrades till vattenguden, man kunde även offra folk genom att stena offret till döds eller skjuta pilar genom personerna. Vid offer till vårens gud flåddes offret levande, sedan tog prästen på sig huden för att symbolisera att världen klädde sig i ny skrud.
Det offrades även andra gåvor än människor till gudarna, såsom djur, jordbruksprodukter, rökelse och dyrbara föremål som jade, pärlor och värdefulla pärlor. Folk offrade blod genom att sticka sig i tungan, örsnibbarna och armarna. Den typiska offerceremonin för mayareligionen var den då offren kastades i heliga cenotes/offerkällor.
Mayakalendern som jordens undergång baseras på, var ett mycket avancerat kalendersystem av olika kalendrar. Den mayakalender som liknar vår här i västvärlden är "haab". Den består av 365 dagar. I rituella sammanhang användes kalendern "tzolkin". Den mest mytomspunna kallas för "baktun" och innefattar en period på 394,26 solår och det är alltså baktun 13 som slutar den 21 december och baktun 14 börjar gälla.
Spanjorerna invaderade mayariket i början av 1500-talet och påtvingade mayaindianerna sin religion och sedvänjor. Vilket gjorde att mayaindianernas liv slogs i spillror genom att smittsamma sjukdomar hade förts in med spanjorerna och indianerna dog.
När spanjorerna anlände till Mexiko hade landet cirka 20 miljoner invånare. Några generationer senare fanns bara en tiondel kvar. Det var inte bara sjukdomar som hade dödat indianerna, utan även att spanjorerna använde dem som slavarbetare.
Det finns otroligt mycket mer att berätta om mayaindianerna och dess kultur. Om du vill veta mer kan du läsa min bok Mayafolkets Hemlighet. Mer info om boken här.
Du kan även titta på foton från min researchresa i Mexiko:
Nu är jag på väg till Mexiko.
Förälskad i Mexiko.
Mexiko / Chichen Itza.
Mexiko / Merida / Den vita staden.
Mexiko Mayakyrkogård, Mayafolkets begravningsritualer.
Mexiko, Mexikanska golfen, Flamingos och Sötvattenpooler.
Mexiko, ståtlig Hacienda och besök i en mexikansk statlig skola.
Mexiko, Mayastaden Uxmal och annorlunda mexikansk mat.
Mexiko, Besök i ett Mayahus, fanastisk dag vid Mexikanska golfen, Pelikaner och mycket mer.
Mexiko, den fantastiska Maystaden Palenque, Del 1.
Mexiko, Palenque, den magiska mayastaden i tropisk regnskog, del 2 samt Welib-Ja vattenfallet.
Mexiko Restaurangbesök i regnskogen, vardagslivet i Mexiko, på väg.
Mexiko Mayastaden Becán, boende i regnskogen i mysiga mayahyddor i Chicanná Ecovillage.
Mexiko Cenote Azul och Laguna Bacalar.
Här kan du se en kort film från mayariket:
Visste du att mayaindanen Rigoberta Menchú fick Nobels fredspris 1992 för att hon hade opponerat sig mot den terror hennes folk utsattes för i Guatemala under 1980-talet!
Känns det lite lugnare nu? Du kommer inte att ladda upp med konserver, stearinljus och ficklampsbatterier inför den 21 december 2012, eller hur? Det gör de nämligen utomlands, eftersom de verkligen tror att jorden kommer att gå under i slutet av året. Men nu vet du bättre!
Nu har en femte Mayakalender hittats. Har den svaret på om jorden kommer att gå under 21 december 2012?
På SVT Nyheter skriver de: En hörsägen säger att enligt Mayafolket så kommer jorden gå under den 21 december 2012. Men nu har arkeologer hittat en ny Mayakalender som kan bringa ljus över hur det urgamla folket egentligen menade.
Forskarna hittade Mayakalendern i vad man tror är en skrivarverkstad från 800-talet i Xultún, i Guatemala. Det är den femte och äldsta Mayakalendern man hittills har hittat och det finns överlag väldigt lite bevarat från Mayatiden. Tidigare kände arkeologerna bara till fyra astronomiska verk.
Det spektakulära fyndet ser utifrån sett ut som en liten kulle med en grottingång, men forskarna är exalterade. I den här högen tror de att Mayafolket satt och gjorde astronomiska beräkningar och kanske skrev astronomiska böcker. Hela väggarna i byggnaden är nämligen täckta av tabeller med en massa siffror som arkeologerna har lärt sig att tyda.
- De kan se att vissa av siffrorna ansågs vara extra viktiga. Mayafolket var väldigt upptagna av att ta reda på hur lång tid det tog för planeterna att komma tillbaka till samma sida på himlen. De hade fullständig koll på hur många dagar det tog för Mars, Venus och även Jupiter. Och det kan man alltså se nu när man analyserar de här målningarna, säger Ulrika Engström, vetenskapsreporter.
Knäcker Mayafolkets kod
Att ta reda på vad det är för siffror och vad de betyder är som att knäcka en kod. Och det har arkeologerna lyckats med. En siffra som dykt upp i forskarnas analyser av målningarna är 52.
- 52 år är en väldigt viktig tidsperiod för Mayafolket. Man vet att vart femtioandra år var som vårt nyår men mycket, mycket större. Men det här var också oroliga tider för Mayafolket eftersom de inte kunde vara säkra på att nästa tidsperiod skulle ta vid när den förra gick mot sitt slut, säger Ulrika Engström.
Mayafolket gick ut i krig och tog människooffer för att blidka gudarna - så att de skulle dra igång en ny tidsperiod.
Jordens undergång
Så på ett sätt är det inte bara en hörsägen - Mayafolkets beräkning av undergången. Men det är just en sån här tidsperiod som tar sitt slut den 21 december - inte nödvändigtvis vår tid på jorden.
- Det säger mer om oss idag när vi säger att det är en undergång. För Mayafolket så var det aldrig en undergång, utan en tidsperiod som tar slut. Det här sättet att dela upp tiden i olika cykler var som ett sätt att förvissa sig om att framtiden finns där och livet går vidare, säger Ulrika Engström.
Här kan du se programmet på SVT2 Vetenskapens värld som berättar om den nya kalendern (cirka 22.50 in i programmet). Här är andra delen av samma program på SVT2 Vetenskapens värld om Mayafolket.
Det finns många spekulationer om att jorden ska gå under den 21 december 2012. De flesta grundar detta på att mayakalendern upphör 21 december 2012.
Har pluggat mycket om maya och mayafolkets tideräkning inför min bok Mayafolkets Hemlighet. Bland annat har jag tittat på den här videofilmen:
Här är ett mycket intressant program om Mayakalendern och jordens undergång. Det är i tre delar. Här är första delen:
Här är länk till andra delen: http://youtu.be/jT4hrd6To2k
Givetvis har Hollywood hakat på myten om jordens undergång 2012 och gjort en mycket bra och spännande film. Det här är en film som jag tyckte om, spänning hela tiden och häftiga effekter:
Nå, vad tror du, kommer jorden att gå under 21 december 2012? Om du tror på det kanske du ska se den här filmen som handlar om att överleva katastrofen:
Hoppas att den sista filmen fick dig att le efter alla de andra filmerna. Iallafall sitter jag här med ett brett leende efter att ha sett filmen. Och du... Jag tror inte jorden går under, inte idag i alla fall! Njut av dagen! :-)
Kramisar Kim
Vinn en signerad bok (Välj fritt bland mina utkomna böcker.) Läs mer om Mayafolkets Hemlighet.
Det skulle vara roligt om du berättade vad du tycker om det du just har läst. Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.
Tycker du att mina böcker låter intressanta finns de att köpa här
Nu har en femte mayakalender hittats. Den tar vid där den fjärde slutade. Med andra ord är mayakalendrarna precis som våra egna: där en kalender slutar tar en ny vid.
Det var forskaren Michael D Coe som 1966 började sprida budskapet om att jorden skulle gå under den 21 december 2012. I sin bok "The Maya" skrev han om mayakalendern baktun: "Vårt universum skulle ha skapats år 3113 f.Kr. och komma att förgöras den 24 december 2012 när den stora cykeln i den långa räkningen fullbordas."
Nu vet vi att mayaindianerna hade ytterligare tideräkning för 63.120.000 år efter detta datum. Och vem vet, kanske fanns det även fler tideräkningar som spanjorerna förstörde när de brända mayaindianernas böcker vid sin invasion av mayariket.
Mayaindianerna var en indiansk högkultur som fanns i Mexiko, Guatemala, Belize och Honduras, som alla ligger i Centralamerika. Dessa människor har samma språk och delvis också samma kultur, även om varje mayastam hade sina egna ritualer och traditioner. Mayaimperiet bestod i flera tusen år. De mest framstående städerna var Tikal i Guatemala och Palenque (där min bok Mayafolkets Hemlighet utspelar sig) i Mexiko, som styrdes av kungar med gudomlig status.
Mayafolket levde i första hand på jorden, basfödan var majs som hade en gudomlig status för människorna eftersom de såg majsen som Guds heliga solstrålar. Mayafolket trodde att majs, precis som alla andra plantor hade ett inre liv och en själ. Varje steg i arbetet med majsen, såsom plantering, skörd och helig förtäring var en helig syssla. Män planterade och tog hand om plantorna, kvinnorna skötte tillagningen av majsen. Majsen var den viktigaste gåvan gudarna hade gett människan, enligt mayafolket. Tack vare majsen hade man alltid mat. Det händer fortfarande att mayabonden i vår moderna tid kallar majsen för Ers nåd.
Mayafolket var läskunniga och hade en avancerad bildskrift och de var mycket sofistikerade matematiker och astronomer. Mayaindianerna ansåg att himlakropparna var gudar och offrade därför till dem. Eftersom gudarna en gång hade offrat sig för människorna, var det nu människornas tur att offra sig för gudarna.
För att offra till majsgudinnan halshögg man unga flickor. Barn offrades till vattenguden, man kunde även offra folk genom att stena offret till döds eller skjuta pilar genom personerna. Vid offer till vårens gud flåddes offret levande, sedan tog prästen på sig huden för att symbolisera att världen klädde sig i ny skrud.
Det offrades även andra gåvor än människor till gudarna, såsom djur, jordbruksprodukter, rökelse och dyrbara föremål som jade, pärlor och värdefulla pärlor. Folk offrade blod genom att sticka sig i tungan, örsnibbarna och armarna. Den typiska offerceremonin för mayareligionen var den då offren kastades i heliga cenotes/offerkällor.
Mayakalendern som jordens undergång baseras på, var ett mycket avancerat kalendersystem av olika kalendrar. Den mayakalender som liknar vår här i västvärlden är "haab". Den består av 365 dagar. I rituella sammanhang användes kalendern "tzolkin". Den mest mytomspunna kallas för "baktun" och innefattar en period på 394,26 solår och det är alltså baktun 13 som slutar den 21 december och baktun 14 börjar gälla.
Spanjorerna invaderade mayariket i början av 1500-talet och påtvingade mayaindianerna sin religion och sedvänjor. Vilket gjorde att mayaindianernas liv slogs i spillror genom att smittsamma sjukdomar hade förts in med spanjorerna och indianerna dog.
När spanjorerna anlände till Mexiko hade landet cirka 20 miljoner invånare. Några generationer senare fanns bara en tiondel kvar. Det var inte bara sjukdomar som hade dödat indianerna, utan även att spanjorerna använde dem som slavarbetare.
Det finns otroligt mycket mer att berätta om mayaindianerna och dess kultur. Om du vill veta mer kan du läsa min bok Mayafolkets Hemlighet. Mer info om boken här.
Du kan även titta på foton från min researchresa i Mexiko:
Nu är jag på väg till Mexiko.
Förälskad i Mexiko.
Mexiko / Chichen Itza.
Mexiko / Merida / Den vita staden.
Mexiko Mayakyrkogård, Mayafolkets begravningsritualer.
Mexiko, Mexikanska golfen, Flamingos och Sötvattenpooler.
Mexiko, ståtlig Hacienda och besök i en mexikansk statlig skola.
Mexiko, Mayastaden Uxmal och annorlunda mexikansk mat.
Mexiko, Besök i ett Mayahus, fanastisk dag vid Mexikanska golfen, Pelikaner och mycket mer.
Mexiko, den fantastiska Maystaden Palenque, Del 1.
Mexiko, Palenque, den magiska mayastaden i tropisk regnskog, del 2 samt Welib-Ja vattenfallet.
Mexiko Restaurangbesök i regnskogen, vardagslivet i Mexiko, på väg.
Mexiko Mayastaden Becán, boende i regnskogen i mysiga mayahyddor i Chicanná Ecovillage.
Mexiko Cenote Azul och Laguna Bacalar.
Här kan du se en kort film från mayariket:
Visste du att mayaindanen Rigoberta Menchú fick Nobels fredspris 1992 för att hon hade opponerat sig mot den terror hennes folk utsattes för i Guatemala under 1980-talet!
Känns det lite lugnare nu? Du kommer inte att ladda upp med konserver, stearinljus och ficklampsbatterier inför den 21 december 2012, eller hur? Det gör de nämligen utomlands, eftersom de verkligen tror att jorden kommer att gå under i slutet av året. Men nu vet du bättre!
Nu har en femte Mayakalender hittats. Har den svaret på om jorden kommer att gå under 21 december 2012?
På SVT Nyheter skriver de: En hörsägen säger att enligt Mayafolket så kommer jorden gå under den 21 december 2012. Men nu har arkeologer hittat en ny Mayakalender som kan bringa ljus över hur det urgamla folket egentligen menade.
Forskarna hittade Mayakalendern i vad man tror är en skrivarverkstad från 800-talet i Xultún, i Guatemala. Det är den femte och äldsta Mayakalendern man hittills har hittat och det finns överlag väldigt lite bevarat från Mayatiden. Tidigare kände arkeologerna bara till fyra astronomiska verk.
Det spektakulära fyndet ser utifrån sett ut som en liten kulle med en grottingång, men forskarna är exalterade. I den här högen tror de att Mayafolket satt och gjorde astronomiska beräkningar och kanske skrev astronomiska böcker. Hela väggarna i byggnaden är nämligen täckta av tabeller med en massa siffror som arkeologerna har lärt sig att tyda.
- De kan se att vissa av siffrorna ansågs vara extra viktiga. Mayafolket var väldigt upptagna av att ta reda på hur lång tid det tog för planeterna att komma tillbaka till samma sida på himlen. De hade fullständig koll på hur många dagar det tog för Mars, Venus och även Jupiter. Och det kan man alltså se nu när man analyserar de här målningarna, säger Ulrika Engström, vetenskapsreporter.
Knäcker Mayafolkets kod
Att ta reda på vad det är för siffror och vad de betyder är som att knäcka en kod. Och det har arkeologerna lyckats med. En siffra som dykt upp i forskarnas analyser av målningarna är 52.
- 52 år är en väldigt viktig tidsperiod för Mayafolket. Man vet att vart femtioandra år var som vårt nyår men mycket, mycket större. Men det här var också oroliga tider för Mayafolket eftersom de inte kunde vara säkra på att nästa tidsperiod skulle ta vid när den förra gick mot sitt slut, säger Ulrika Engström.
Mayafolket gick ut i krig och tog människooffer för att blidka gudarna - så att de skulle dra igång en ny tidsperiod.
Jordens undergång
Så på ett sätt är det inte bara en hörsägen - Mayafolkets beräkning av undergången. Men det är just en sån här tidsperiod som tar sitt slut den 21 december - inte nödvändigtvis vår tid på jorden.
- Det säger mer om oss idag när vi säger att det är en undergång. För Mayafolket så var det aldrig en undergång, utan en tidsperiod som tar slut. Det här sättet att dela upp tiden i olika cykler var som ett sätt att förvissa sig om att framtiden finns där och livet går vidare, säger Ulrika Engström.
Här kan du se programmet på SVT2 Vetenskapens värld som berättar om den nya kalendern (cirka 22.50 in i programmet). Här är andra delen av samma program på SVT2 Vetenskapens värld om Mayafolket.
Det finns många spekulationer om att jorden ska gå under den 21 december 2012. De flesta grundar detta på att mayakalendern upphör 21 december 2012.
Har pluggat mycket om maya och mayafolkets tideräkning inför min bok Mayafolkets Hemlighet. Bland annat har jag tittat på den här videofilmen:
Här är ett mycket intressant program om Mayakalendern och jordens undergång. Det är i tre delar. Här är första delen:
Här är länk till andra delen: http://youtu.be/jT4hrd6To2k
Givetvis har Hollywood hakat på myten om jordens undergång 2012 och gjort en mycket bra och spännande film. Det här är en film som jag tyckte om, spänning hela tiden och häftiga effekter:
Nå, vad tror du, kommer jorden att gå under 21 december 2012? Om du tror på det kanske du ska se den här filmen som handlar om att överleva katastrofen:
Hoppas att den sista filmen fick dig att le efter alla de andra filmerna. Iallafall sitter jag här med ett brett leende efter att ha sett filmen. Och du... Jag tror inte jorden går under, inte idag i alla fall! Njut av dagen! :-)
Kramisar Kim
Vinn en signerad bok (Välj fritt bland mina utkomna böcker.) Läs mer om Mayafolkets Hemlighet.
Det skulle vara roligt om du berättade vad du tycker om det du just har läst. Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.
Tycker du att mina böcker låter intressanta finns de att köpa här
torsdag 20 december 2012
Singapore: Vandring genom staden, del 3 Kyrkogården
Nu börjar jag närma mig slutet på min Singaporeresa. Det är sista dagen och tillsammans med Marina vandrar jag runt i stadens mindre turistiska del. Idag ska vi besöka en av alla de kyrkogårdar som finns i Singapore. Just den här kyrkogården väckte min fantasi och fick rysningar att fara genom kroppen.
Först kom vi fram till templet som låg vid kyrkogården.
Vi rundade det och kom till baksidan av templet.
Där såg det så här vackert ut!
Sedan kom vi fram till gravarna. Varje liten figur är en grav. För mig ser det ut som ett schackspel.
På vissa ställen hade gravfigurerna "kläder" på sig. Marina förklarade att så var det för att inte själen skulle flyga iväg alltför fort. Om det var en elak själ som var begrav där, såg man till att hela tiden ha "kläder" på figuren.
Det såg lite otäckt ut när det stod grupper av påklädda statyer lite här och var inne bland växtligheten.
De här figurerna fick det att löpa kalla rysningar längs min rygg.
En trappa ledde upp till en avsats med fler påklädda gravfigurer.
Så här såg gravarna ut på nära håll.
Kyrkogården löpte utefter en större gata, när vi lämnade själva kyrkogården kunde vi längs trottoaren och se på figurerna.
Den här ensamma figuren påminde mig om rödluvan, fastän figuren har en gul kappa över sig. Den gav ett sorgset intryck, där den stod ensam påklädd bland alla andra figurer. En elak själ, eller en älskad själ?
En tom yta i slutet av kyrkogården. Kanske det står nya figurer här när jag kommer till Singapore nästa gång. För tillbaka ska jag!
Ja, det var lite om kyrkogården. I nästa inlägg tar jag dig med till fruktmarknaden och lite annat smått och gott!
Se tidigare inlägg om Singapore här:
Föreläsningen i Singapore bokad.
Singapore, min födelsedag, shopping, massage och strålande utsikt.
Singapore Sentosa Raffles hotell och Singapore Sling.
Singapore Svenska skolan och nytt boende.
Singapore Sidendistriktet och Orchard Rd.
Singapore, fantastisk utsikt över staden från hotel Marina Bay.
Singapore, Botaniska trädgården, del 1.
Singapore, Botaniska trädgården, del 2.
Singapore. Vandring genom staden, del 1.
Singapore. Vandring genom staden, del 2, Husen.
Singapore. Vandring genom staden, del 3, Kyrkogården.
Kramisar Kim
Vinn en signerad bok (Välj fritt bland mina utkomna böcker.) Läs mer om Faraos förbannelse.
Det skulle vara roligt om du berättade vad du tycker om det du just har läst. Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.
Tycker du att mina böcker låter intressanta finns de att köpa här
Först kom vi fram till templet som låg vid kyrkogården.
Vi rundade det och kom till baksidan av templet.
Där såg det så här vackert ut!
Sedan kom vi fram till gravarna. Varje liten figur är en grav. För mig ser det ut som ett schackspel.
På vissa ställen hade gravfigurerna "kläder" på sig. Marina förklarade att så var det för att inte själen skulle flyga iväg alltför fort. Om det var en elak själ som var begrav där, såg man till att hela tiden ha "kläder" på figuren.
Det såg lite otäckt ut när det stod grupper av påklädda statyer lite här och var inne bland växtligheten.
De här figurerna fick det att löpa kalla rysningar längs min rygg.
En trappa ledde upp till en avsats med fler påklädda gravfigurer.
Så här såg gravarna ut på nära håll.
Kyrkogården löpte utefter en större gata, när vi lämnade själva kyrkogården kunde vi längs trottoaren och se på figurerna.
Den här ensamma figuren påminde mig om rödluvan, fastän figuren har en gul kappa över sig. Den gav ett sorgset intryck, där den stod ensam påklädd bland alla andra figurer. En elak själ, eller en älskad själ?
En tom yta i slutet av kyrkogården. Kanske det står nya figurer här när jag kommer till Singapore nästa gång. För tillbaka ska jag!
Ja, det var lite om kyrkogården. I nästa inlägg tar jag dig med till fruktmarknaden och lite annat smått och gott!
Se tidigare inlägg om Singapore här:
Föreläsningen i Singapore bokad.
Singapore, min födelsedag, shopping, massage och strålande utsikt.
Singapore Sentosa Raffles hotell och Singapore Sling.
Singapore Svenska skolan och nytt boende.
Singapore Sidendistriktet och Orchard Rd.
Singapore, fantastisk utsikt över staden från hotel Marina Bay.
Singapore, Botaniska trädgården, del 1.
Singapore, Botaniska trädgården, del 2.
Singapore. Vandring genom staden, del 1.
Singapore. Vandring genom staden, del 2, Husen.
Singapore. Vandring genom staden, del 3, Kyrkogården.
Kramisar Kim
Vinn en signerad bok (Välj fritt bland mina utkomna böcker.) Läs mer om Faraos förbannelse.
Det skulle vara roligt om du berättade vad du tycker om det du just har läst. Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.
Tycker du att mina böcker låter intressanta finns de att köpa här
onsdag 19 december 2012
Julsigneringen i Skåne 2012, andra rundan
Under hösten har jag farit runt en hel del och signerat och det har blivit många nya mil på mätaren på min bil. De två senaste veckorna har jag tillbringat i Skåne och fått uppleva snöstorm, ishalka och hällande regn. Sannerligen omväxlande väder.
Med mig nere i min lilla sommarstuga har jag haft min drygt 9-åriga berner sennentik Tola. Henne har jag fött upp själv och hon är döpt efter min bok Vikingaträl, ja hela kullen är döpt efter den boken. För så har jag gjort sedan jag slog igenom som författare, döpt valparna efter den bok jag just då har arbetat med.
Det här var en gnistrande kall vinterdag, med drygt -20 grader. Den här dagen var alldeles magisk att köra över Lundaslätten, där träden var insvepta i iskristaller och dimbanken låg som en vägg framför Lund. Kusligt och magiskt!
Bara åsynen av hur Tola sov djupt på sin mjuka bädd fick mig att stupa tidigt i säng på kvällarna.
Efter att ha skottat undan all snö som kom i snöstormen som inledde veckan, tog jag mig på snöiga vägar ned till Akademibokhandeln Nova Lund. Så här fint hade de skyltat upp med mina böcker. Det gör en hel del när de har gjort reklam innan jag kommer, eftersom folk har sett det tidigare i veckan och kommer in till signeringen.
Här syns böckerna också tydligt vid signeringen och jag sålde en hel del böcker och hade besök av massor av underbara människor.
Bland annat kom en stor fan som har följt mig sedan jag debuterade julen 1997, som bevis hade hon med sig mina två första böcker, Tillbaka till Pompeji och Jag är ingen häxa, och fick dem signerade.
Vi förevigade oss också tillsammans.
Utanför min ytterdörr hängde istappar som väntande projektiler att slungas mot mig som dödliga vapen. Ja, du ser, jag har fantasi...
Jag överlevde istapparna och tog mig till Akademibokhandeln Gleerups i Lund, där det var full snurr på böckerna och många fans som besökte mig. Här är det Harry som blir fotograferad tillsammans med mig, fotot är taget med min mobil och det är jag som håller i kameran. Inte världens bästa foto på mig, men Harry blev fin!
Strax därefter kom Ethan som är en av vinnarna i månadstävlingen som jag har haft under våren/sommaren/hösten. Du har några dagar kvar att tävla om du också vill ha chans att vinna en signerad bok!
Lund är en underbar stad som jag alltid tycker om att åka till. Kanske beror det på att min man Jan, kommer därifrån och jag har många glada minnen från staden, men mest tror jag det beror på att Lund är fantastiskt. Se bara på alla dessa marschaller som fanns utplacerade i parken och spred julglädje till alla som passerade.
Istapparna växte sig längre och jag insåg att det var dags att slå ned dem, även om det gjorde lite ont i mig, eftersom de fantastiskt vackra när solens strålar lyste upp dem.
Hos Bokia i Jägersro var det sådan snurr på böckerna att jag hade sålt slut över hälften redan efter den första halvtimman. Sedan fick kunderna skriva upp på ett block vilka böcker de önskade sig och så får de böckerna skickade till sig, givetvis signerade. Eva och Conny som du ser här på bilden köpte tre stycken Mayafolkets Hemlighet. De skulle ha en "jordens-undergångs-fest" den 21 december och ville då ge gästerna ett ex av min bok. Här kan du läsa mitt inlägg om jordens undergång den 21 december 2012.
Även på Bokia Burlöv Center var det full fart, ja faktiskt så mycket folk att det inte blev något foto taget. Först när jag lämnade butiken fick jag tid att ta upp kameran och ta det här fotot. Vilka underbara människor jag pratade med och så mycket varje människa har att ge. När jag kom till Burlövs center mindes jag hur jag förra året fick idé till en berättelse medan jag signerade. Den berättelsen hittar du i min bok Mysrys.
Sedan ett par år tillbaka har Bodil Mårtensson och jag som tradition att signera tillsammans på Bokia Center Syd, en butik som avslutar min Skånesigneringsturné. Även Bodil skriver historiska böcker, men också deckare. Kan varmt rekommendera hennes böcker!
Min kära väninna Annelie kom också på besök. Vi har känt varandra i många, många, många år och det var härligt att träffas, även om det inte blev så mycket tid över för att prata. Om Annelie kan du läsa i första kapitlet i min bok Att skriva med glädje.
Även min vän Roxana kom på besök och vi passade på att diskutera nästa Theo och Ramonabok.
Nu har jag bara en enda signering kvar och det är den 21 december hos Bokia i Karlskrona 13.00-15.00.
Även om jag längtar hem till Blekinge, måste jag medge att det känns lite vemodigt att lämna Skåne. Det har varit en helt fantastisk signering, med många sålda böcker och underbara möten med fans, läsare, föräldrar, lärare och nya spännande bekantskaper. Jag bär er alla i mitt minne och gläds över att jag har fått träffa er. Vi ses nästa år, till nästa julsignering, om inte förr!
Här kan du läsa om signeringsrundan i Halland och Skåne.
Här kan du läsa om förra signeringsrundan i Skåne.
Kramisar Kim
Vinn en signerad bok (Välj fritt bland mina utkomna böcker.) Läs mer om Mayafolkets Hemlighet.
Det skulle vara roligt om du berättade vad du tycker om det du just har läst. Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.
Tycker du att mina böcker låter intressanta finns de att köpa här
Med mig nere i min lilla sommarstuga har jag haft min drygt 9-åriga berner sennentik Tola. Henne har jag fött upp själv och hon är döpt efter min bok Vikingaträl, ja hela kullen är döpt efter den boken. För så har jag gjort sedan jag slog igenom som författare, döpt valparna efter den bok jag just då har arbetat med.
Det här var en gnistrande kall vinterdag, med drygt -20 grader. Den här dagen var alldeles magisk att köra över Lundaslätten, där träden var insvepta i iskristaller och dimbanken låg som en vägg framför Lund. Kusligt och magiskt!
Bara åsynen av hur Tola sov djupt på sin mjuka bädd fick mig att stupa tidigt i säng på kvällarna.
Efter att ha skottat undan all snö som kom i snöstormen som inledde veckan, tog jag mig på snöiga vägar ned till Akademibokhandeln Nova Lund. Så här fint hade de skyltat upp med mina böcker. Det gör en hel del när de har gjort reklam innan jag kommer, eftersom folk har sett det tidigare i veckan och kommer in till signeringen.
Här syns böckerna också tydligt vid signeringen och jag sålde en hel del böcker och hade besök av massor av underbara människor.
Bland annat kom en stor fan som har följt mig sedan jag debuterade julen 1997, som bevis hade hon med sig mina två första böcker, Tillbaka till Pompeji och Jag är ingen häxa, och fick dem signerade.
Vi förevigade oss också tillsammans.
Utanför min ytterdörr hängde istappar som väntande projektiler att slungas mot mig som dödliga vapen. Ja, du ser, jag har fantasi...
Jag överlevde istapparna och tog mig till Akademibokhandeln Gleerups i Lund, där det var full snurr på böckerna och många fans som besökte mig. Här är det Harry som blir fotograferad tillsammans med mig, fotot är taget med min mobil och det är jag som håller i kameran. Inte världens bästa foto på mig, men Harry blev fin!
Strax därefter kom Ethan som är en av vinnarna i månadstävlingen som jag har haft under våren/sommaren/hösten. Du har några dagar kvar att tävla om du också vill ha chans att vinna en signerad bok!
Lund är en underbar stad som jag alltid tycker om att åka till. Kanske beror det på att min man Jan, kommer därifrån och jag har många glada minnen från staden, men mest tror jag det beror på att Lund är fantastiskt. Se bara på alla dessa marschaller som fanns utplacerade i parken och spred julglädje till alla som passerade.
Istapparna växte sig längre och jag insåg att det var dags att slå ned dem, även om det gjorde lite ont i mig, eftersom de fantastiskt vackra när solens strålar lyste upp dem.
Hos Bokia i Jägersro var det sådan snurr på böckerna att jag hade sålt slut över hälften redan efter den första halvtimman. Sedan fick kunderna skriva upp på ett block vilka böcker de önskade sig och så får de böckerna skickade till sig, givetvis signerade. Eva och Conny som du ser här på bilden köpte tre stycken Mayafolkets Hemlighet. De skulle ha en "jordens-undergångs-fest" den 21 december och ville då ge gästerna ett ex av min bok. Här kan du läsa mitt inlägg om jordens undergång den 21 december 2012.
Även på Bokia Burlöv Center var det full fart, ja faktiskt så mycket folk att det inte blev något foto taget. Först när jag lämnade butiken fick jag tid att ta upp kameran och ta det här fotot. Vilka underbara människor jag pratade med och så mycket varje människa har att ge. När jag kom till Burlövs center mindes jag hur jag förra året fick idé till en berättelse medan jag signerade. Den berättelsen hittar du i min bok Mysrys.
Sedan ett par år tillbaka har Bodil Mårtensson och jag som tradition att signera tillsammans på Bokia Center Syd, en butik som avslutar min Skånesigneringsturné. Även Bodil skriver historiska böcker, men också deckare. Kan varmt rekommendera hennes böcker!
Min kära väninna Annelie kom också på besök. Vi har känt varandra i många, många, många år och det var härligt att träffas, även om det inte blev så mycket tid över för att prata. Om Annelie kan du läsa i första kapitlet i min bok Att skriva med glädje.
Även min vän Roxana kom på besök och vi passade på att diskutera nästa Theo och Ramonabok.
Nu har jag bara en enda signering kvar och det är den 21 december hos Bokia i Karlskrona 13.00-15.00.
Även om jag längtar hem till Blekinge, måste jag medge att det känns lite vemodigt att lämna Skåne. Det har varit en helt fantastisk signering, med många sålda böcker och underbara möten med fans, läsare, föräldrar, lärare och nya spännande bekantskaper. Jag bär er alla i mitt minne och gläds över att jag har fått träffa er. Vi ses nästa år, till nästa julsignering, om inte förr!
Här kan du läsa om signeringsrundan i Halland och Skåne.
Här kan du läsa om förra signeringsrundan i Skåne.
Kramisar Kim
Vinn en signerad bok (Välj fritt bland mina utkomna böcker.) Läs mer om Mayafolkets Hemlighet.
Det skulle vara roligt om du berättade vad du tycker om det du just har läst. Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.
Tycker du att mina böcker låter intressanta finns de att köpa här
tisdag 18 december 2012
Vinnare av jultävlingen
Nu har jag dragit vinnare i jultävlingen. Tävlingen gick ut på att du skulle lista ut vilken bok den här texten är hämtad från:
Hans kinder var insjunkna och kindknotorna syntes tydligt under skinnet. Men när hon talade var det som om hans ansikte lystes upp av en inre glöd och en frid sänktes över det.
"Du skulle bara våga dig att dö ifrån mig. Jag lovar att dör du... då... då... då slår jag ihjäl dig!" viskade hon och brast i gråt.
Han hörde något av det ljuvligaste han hade hört i hela sitt liv: Hennes röst. Hundens flämtande. De stod vid sidan om hans säng. Plötsligt blev han lugn. Nu fanns de han tyckte mest om i hela världen vid hans sida. Nu gjorde det inget vad som än hände. Han hade fått träffa henne och hunden en sista gång. Men åh, vad han önskade att han hade kraft nog att lyfta sina ögonlock så att han kunde se dem. Han ville så gärna prata med dem, tala om för dem hur mycket de betydde för honom. Men glaskupan låg fortfarande över honom och stängde honom ute, det var bara yttervärlden som kom till honom, han kunde inte förmedla sig med den.
"Du får vara beredd på att han kommer att dö", sa Thorkild och tog ett fast grepp om axlarna på henne.
"NEJ!" skrek hon och såg ned på sin vän som hon höll så mycket av.
Han var så blek och stilla att hon blev rädd för att Thorkild hade rätt.
"Vi kanske ska ta och bestämma hur du vill begrava honom" sa Thorkild, "det krävs förberedelser och det är lika bra vi sätter igång."
Någon har kommenterat att det inte är lätt att veta om man inte har läst alla böcker, men det var helt fritt att gissa vilt. Många korrekta svar har inkommit och vinnaren är dragen. Texten är hämtad ur boken Vikingaträl.
Det blev Helena Riihiaho från Uppsala. Grattis Helena! Vi skickar dig Det glömda kriget 1808-1809 som du önskade dig som vinst! God Jul!
Kramisar från Kim
Vinn en signerad bok (Välj fritt bland mina utkomna böcker.) Läs mer om Det glömda kriget 1808-1809.
Det skulle vara roligt om du berättade vad du tycker om det du just har läst. Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.
Tycker du att mina böcker låter intressanta finns de att köpa här:
Hans kinder var insjunkna och kindknotorna syntes tydligt under skinnet. Men när hon talade var det som om hans ansikte lystes upp av en inre glöd och en frid sänktes över det.
"Du skulle bara våga dig att dö ifrån mig. Jag lovar att dör du... då... då... då slår jag ihjäl dig!" viskade hon och brast i gråt.
Han hörde något av det ljuvligaste han hade hört i hela sitt liv: Hennes röst. Hundens flämtande. De stod vid sidan om hans säng. Plötsligt blev han lugn. Nu fanns de han tyckte mest om i hela världen vid hans sida. Nu gjorde det inget vad som än hände. Han hade fått träffa henne och hunden en sista gång. Men åh, vad han önskade att han hade kraft nog att lyfta sina ögonlock så att han kunde se dem. Han ville så gärna prata med dem, tala om för dem hur mycket de betydde för honom. Men glaskupan låg fortfarande över honom och stängde honom ute, det var bara yttervärlden som kom till honom, han kunde inte förmedla sig med den.
"Du får vara beredd på att han kommer att dö", sa Thorkild och tog ett fast grepp om axlarna på henne.
"NEJ!" skrek hon och såg ned på sin vän som hon höll så mycket av.
Han var så blek och stilla att hon blev rädd för att Thorkild hade rätt.
"Vi kanske ska ta och bestämma hur du vill begrava honom" sa Thorkild, "det krävs förberedelser och det är lika bra vi sätter igång."
Någon har kommenterat att det inte är lätt att veta om man inte har läst alla böcker, men det var helt fritt att gissa vilt. Många korrekta svar har inkommit och vinnaren är dragen. Texten är hämtad ur boken Vikingaträl.
Det blev Helena Riihiaho från Uppsala. Grattis Helena! Vi skickar dig Det glömda kriget 1808-1809 som du önskade dig som vinst! God Jul!
Kramisar från Kim
Vinn en signerad bok (Välj fritt bland mina utkomna böcker.) Läs mer om Det glömda kriget 1808-1809.
Det skulle vara roligt om du berättade vad du tycker om det du just har läst. Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.
Tycker du att mina böcker låter intressanta finns de att köpa här:
måndag 17 december 2012
"Det är nog den bästa jag har läst av Kim M Kimselius" Bokparet om Det glömda kriget 1808-1809
Ännu en helt fantastisk recension som får mig att göra små glädjehopp på stolen. Den här gången är det Bokparet som har recenserat min bok Det glömda kriget 1808-1809. En bok jag fick förfrågan från Finland och Hanaholmens Kulturcentrum, Projekt 1809, om jag ville skriva. Klart jag ville. Boken gjorde att jag under två års tid 2008-2009 reste runt i Finland och föreläste om vår gemensamma historia. Dessutom fick jag medverka i många föreläsningar och paneler på Bok & Biblioteksmässan i Göteborg 2009 (se foto nedan). Som du förstår betyder den här boken väldigt mycket för mig. Att då få en sådan otroligt fin recension av en före detta historielärare betyder mycket.
Här kan du läsa hela Bokparets recension:
Det glömda kriget 1808-1809 tionde boken om Theo och Ramona
Ramona, Theo och Ramonas kusin Robert är reser med finlandsbåten från Stockholm till Helsingfors. Ombord finns en utställning om finska kriget 1808-1809. När Ramona står och betraktar föremålen i en monter känner hon att en tidsförflyttning är på gång. Hon försöker förgäves gripa tag i Theo men hinner inte. Hon hamnar i Finland 1808 och mitt i kriget mellan Sverige och Ryssland. Theo upptäcker att Ramona är försvunnen och när han kommer till Helsingfors börjar han leta i dokument om kriget. Varje gång Theo tar en ny mapp får det konsekvenser för Ramona tvåhundra år tidigare. Hon kommer att befinna sig i stora svårigheter. Hur skall Theo kunna rädda henne och återföra henne till nutid?
Det glömda kriget 1808-1809
Tack snälla Jarl på Bokparet för den här fina recensionen!
Kramisar Kim
Vinn en signerad bok (Välj fritt bland mina utkomna böcker.) Läs mer om På liv och död i andra världskrigets skugga.
Det skulle vara roligt om du berättade vad du tycker om det du just har läst. Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.
Tycker du att mina böcker låter intressanta finns de att köpa här
Här kan du läsa hela Bokparets recension:
Det glömda kriget 1808-1809 tionde boken om Theo och Ramona
Ramona, Theo och Ramonas kusin Robert är reser med finlandsbåten från Stockholm till Helsingfors. Ombord finns en utställning om finska kriget 1808-1809. När Ramona står och betraktar föremålen i en monter känner hon att en tidsförflyttning är på gång. Hon försöker förgäves gripa tag i Theo men hinner inte. Hon hamnar i Finland 1808 och mitt i kriget mellan Sverige och Ryssland. Theo upptäcker att Ramona är försvunnen och när han kommer till Helsingfors börjar han leta i dokument om kriget. Varje gång Theo tar en ny mapp får det konsekvenser för Ramona tvåhundra år tidigare. Hon kommer att befinna sig i stora svårigheter. Hur skall Theo kunna rädda henne och återföra henne till nutid?
Det glömda kriget1808-1809 är Kim M Kimselius tionde bok om Theo och Ramona. Den här gången
hamnar Ramona mitt i det krig som gjorde att Sverige förlorade Finland. Genom
att Theo söker efter Ramona och får henne att förflyttas mellan olika ställen
under detta krig har Kimselius fått möjlighet att beskriva en stor del av
kriget och inte enbart en händelse. Ramona får vara med Skärgårdsflottans
strider, motståndskampen på Åland, Sveaborgs kapitulation, Slaget vid Oravais, Reträtten
genom Österbotten till Sverige och dessutom om statskuppen mot Gustav IV Adolf.
På så sätt låter författaren oss vara med om stora delar av detta krig.
Finska kriget kom jag
första gången i kontakt med när vi i realskolan under ett års tid läste FänrikStåls Sägner. Det är roligt att se hur Kimselius berättar om detta krig. Genom
att låta Ramona förflytta sig mellan olika ställen i Finland har hon givit en
fyllig bild av denna konflikt. Jag tycker att Kimselius lyckats utmärkt med detta.
Som introduktion till och
aptitretare om det krig som ledde till förlusten av Finland tycker jag boken är
utmärkt och det är nog den bästa jag läst av Kim M Kimselius.
Författare: Kim MKimselius
Förlag: RoslagstextHär ser du mig på bokmässan i Göteborg 2009 i en panel om kriget 1808-1809 |
Kramisar Kim
Vinn en signerad bok (Välj fritt bland mina utkomna böcker.) Läs mer om På liv och död i andra världskrigets skugga.
Det skulle vara roligt om du berättade vad du tycker om det du just har läst. Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.
Tycker du att mina böcker låter intressanta finns de att köpa här
söndag 16 december 2012
Vikten av att röra sig när man skriver
När man är i ett skrivarflöde är det lätt att glömma av att röra sig. Minns en gång när jag satt på hotell i Kuopio, Finland och skriv min bok Kinesiska Draken. Jag hade varit iväg och föreläst under förmiddagen fram till 14.00. Tog en timmas promenad och gick till hotellet där jag satte mig och började skriva, för hand i en skrivbok.
Det var ett litet rum, nära till allting, vattenkokare på skrivbordet. Jag drack den ena koppen te efter den andra medan orden flödade ned på papperet. Till slut värkte det i hela kroppen. Givetvis behövde jag gå på toa också! Jag upptäckte att jag hade suttit i SEX timmar och skrivit i ett sträck, i en obekväm, hård pinnstol, med en arbetsställning som inte var den allra bästa.
Då kan man tala om att försvinna bort i berättelsen.
Har fortfarande samma flöde och försvinner bort, men inom mig har jag en klocka som talar om att det är dags att resa mig och röra på mig, både för kroppen och för inspirationen.
Ibland går jag ut och går en runda på tomten (vi har två tunnland inhägnad mark) med hundarna. Ibland går jag bara runt i huset. Men för det mesta ställer jag mig på den lilla, minimala trappmaskin jag fick av mina föräldrar för många år sedan. Det är bara två trampor, med gummiband fäst vid bottenplattan. På så sätt kan jag både trampa upp och ned och träna armarna. När jag är inne i ett intensivt skrivarskede brukar jag resa mig upp ofta, ställa mig på trappmaskinen och tänka ut nästa mening.
På så sätt slipper jag värk i kroppen, och får extra mycket energi att orka arbeta så långa arbetsdagar som jag gör.
Därför är det extra viktigt att du tänker på att röra dig när du skriver, även om du är inne i ett skrivarflöde. Rörelse ger energi, som i sin tur ger fler ord!
Lycka till!
Kramisar Kim
Vinn en signerad bok (Välj fritt bland mina utkomna böcker.) Läs mer om Kinesiska Draken.
Det skulle vara roligt om du berättade vad du tycker om det du just har läst. Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.
Tycker du att mina böcker låter intressanta finns de att köpa här.
Det var ett litet rum, nära till allting, vattenkokare på skrivbordet. Jag drack den ena koppen te efter den andra medan orden flödade ned på papperet. Till slut värkte det i hela kroppen. Givetvis behövde jag gå på toa också! Jag upptäckte att jag hade suttit i SEX timmar och skrivit i ett sträck, i en obekväm, hård pinnstol, med en arbetsställning som inte var den allra bästa.
Då kan man tala om att försvinna bort i berättelsen.
Har fortfarande samma flöde och försvinner bort, men inom mig har jag en klocka som talar om att det är dags att resa mig och röra på mig, både för kroppen och för inspirationen.
Ibland går jag ut och går en runda på tomten (vi har två tunnland inhägnad mark) med hundarna. Ibland går jag bara runt i huset. Men för det mesta ställer jag mig på den lilla, minimala trappmaskin jag fick av mina föräldrar för många år sedan. Det är bara två trampor, med gummiband fäst vid bottenplattan. På så sätt kan jag både trampa upp och ned och träna armarna. När jag är inne i ett intensivt skrivarskede brukar jag resa mig upp ofta, ställa mig på trappmaskinen och tänka ut nästa mening.
På så sätt slipper jag värk i kroppen, och får extra mycket energi att orka arbeta så långa arbetsdagar som jag gör.
Därför är det extra viktigt att du tänker på att röra dig när du skriver, även om du är inne i ett skrivarflöde. Rörelse ger energi, som i sin tur ger fler ord!
Lycka till!
Kramisar Kim
Vinn en signerad bok (Välj fritt bland mina utkomna böcker.) Läs mer om Kinesiska Draken.
Det skulle vara roligt om du berättade vad du tycker om det du just har läst. Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.
Tycker du att mina böcker låter intressanta finns de att köpa här.