"Kim M Kimselius - Sveriges svar på Enid Blyton?"

Den här fina recensionen har jag fått av Astrid Ahlberg på bloggen Porten.


Kim M. Kimselius - Sveriges svar på Enid Blyton?
Som barn slukade jag alla Fem-böckerna av Enid Blyton. Och kanske ännu bättre tyckte jag om hennes Äventyrs-serie - Äventyrens ö, Äventyrens hav osv... Jag vet inte om nutida barn läser dessa med någon behållning, kanske har de blivit alltför föråldrade och omoderna. Men det gör ju inget, nu kan föräldrar istället förse sina barn med Kim M. Kimselius spännande och lättlästa/sträcklästa böcker! Jag har läst två av dem och får ärligt säga att jag tycker de slår Enid Blytons med åtminstone en hästlängd!
Jag har också sett någonstans att Kim kallats Blekinges Astrid Lindgren.

Kim har gjort så grundlig research - vilket hon delar med sig av både längst bak i böckerna och på bloggen - att man till och med lär sig ett och annat nytt från hennes skrivande. Att man även får en sugande lust att besöka dessa platser själv är en biverkan man får ta med jämnmod. Jag tror det vore roligt att läsa dessa böcker högt för sina lite äldre barn, fast samtidigt svårt. Mest varje kapitel slutar med en cliff-hanger så det vore knepigt att sluta läsa, barnen skulle effektivt övertala sin mamma/pappa att ta "bara ett kapitel till ..." Kanske skulle de t.o.m. tjuvläsa själva!

Gemensamt för de böcker jag har sett är ett lockande, välgjort omslag, på hårda pärmar och i lagom tjocklek för ofta lite otåliga, rastlösa barn och ungdomar. Inte alla orkar ge sig på tegelstenar - istället kan man här fortsätta på nästa bok i serien. Om jag förstått rätt är de flesta delarna i de olika serierna fristående, men har samma huvudkaraktärer som man kan fästa sig vid. Handlingen, att döma efter de två jag har läst, är ganska otäck. Kim skyggar inte för ond, bråd död, det förekommer både avlidna människor och döda djur under berättelsernas gång, och huvudpersonerna svävar då och då i livsfara. Och det är som det ska vara tycker jag, för barn från låt säga 10 år upp till 17.
Det finns även en guldkant av romantik med i historierna, men också nära vänskap.

Tillbaka till Pompeji är den första om Theo och Ramona. (Jag har en Teo i min andra bok, förkortning av Teodor. Så det känns lite extra kul!) Här förekommer tidsvandring, vilket jag tror är mer regel än undantag i denna serie att döma av titlarna. Nummer två heter nämligen Jag är ingen häxa, del 3 Faraos förbannelse osv. Giljotinen (bok 8) kan jag gissa är synnerligen ruskig, den handlar förstås om franska revolutionen.

I Tillbaka till Pompeji kommer flickan Ramona till den utgrävda ruinstaden Pompeji med sin skolklass. Hon råkar somna under en vilopaus och vips! förflyttas hon till Pompeji år 79 e Kr. Innan hon räddar sig därifrån hinner hon vara med om Vesuvius ödesdigra vulkanutbrott, men det händer en hel del dessförinnan ... Bland annat blir hon nära vän med rikemanspojken Theo.

Sist i boken finns en faktadel med ordlista och fotografier från Pompeji, samt en trevlig och personlig presentation av författaren och hennes böcker. Jag får intrycket att hon älskar sina unga läsare och har kontakt med många av dem. Det framgår även av den snygga, proffsiga och innehållsrika bloggen.

Kimberlie - Äventyr på nya Zeeland bad jag att få signerad till min brorson 9 år gammal. Men jag tror han får vänta något år till innan han får den. Namnet Kimberlie (en flicka) är lite ovant i mina öron, men hennes pappa har rötter från detta land så det känns inte ologiskt. Kim, som hon oftast kallas, kommer till Nya Zeeland på semesterresa med sina föräldrar, kombinerat med att hälsa på släktingar. Hon är rätt ensam och rastlös och ger sig i tid och otid ut på egna utflykter, ofta med oväntade och farliga följder. Mansansiktet på omslaget dyker upp som en skrämmande urinvånare, medan den underliga porten bara nämns - vill man veta mer om vad det är för en plats får man fortsätta med nästa del i serien. Även denna bok avslutas med faktadel.

Karaktärerna i böckerna skildras medryckande och trovärdigt. Miljöerna ... ja det märks att författaren forskat om och antagligen även besökt flera av platserna.

Sammantaget för dessa två böcker, som jag gissar ger en bra bild av Kimselius hela författarskap för barn och ungdomar, är att jag önskar att jag hade ett barnsligare - eller kanske ungdomligare - sinnelag och mer tid. I så fall hade jag läst dem allihop!

Tack för den fina recensionen Astrid.


Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här


Jag med några av mina 30 böcker. Foto Bertil Knoester.