Minns alla de gånger jag har låtit mig uppslukas av hans berättelser. Vem minns inte Den fula ankungen? Jag led med din lilla ankungen som mobbades av alla, sedan visade han sig bli den vackraste av alla för han var egentligen en svan.
Jag grät floder till Den lilla flickan med svavelstickorna. Berättelsen om den lilla flickan som satt i vinterkylan och sålde svavelstickor, men som brände upp varenda en för att värma sig själv. Till slut tog döden henne, eftersom ingen ville köpa hennes stickor.
Berättelserna var många och skiftande, men alla hade de något budskap. Jag tror inte att de gick in i mig på den tiden, även om de fick mig att älska orden ännu mer än tidigare.
H C Andersen tog mig med till främmande världar, okända platser och människor jag annars aldrig skulle fått möta. Trots att H C Andersen är dansk, känns han som en stor del av vårt svenska kulturarv, i alla fall i min bit av världen. Utan H C Andersens sagor hade min barndom varit betydligt mycket fattigare på ord.
Detta inlägg ingår i Boktjuvens Bloggstafett med anledning av att det idag, 2 april 2015, är internationella barnboksdagen.
"Oväntade presenter" är dagens rubrik på Kim M Kimselius Författarblogg, där jag även pratar om skrivprocessen idag.
Kramisar Kim
Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.
Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här
Jag med några av mina drygt 30 böcker. Foto Bertil Knoester.
Jag grät floder över flickan med svavelstickor!
SvaraRaderaHej Ingerun
SvaraRaderaDet förstår jag, även jag grät mycket när jag läste berättelsen.
kram Kim :-)