Jag har en klump i magen av saknad och sorg. Nu har TudorRosen Kampen om makten gått iväg till tryckeriet.
Boken som blev något annat än vad jag hade tänkt mig, eftersom min älskade pappa hastigt dog. Det här var en bok pappa hade sett fram emot att läsa. Vi hade pratat mycket om boken. När pappa dog försvann orden för mig och jag kunde inte skriva. Något som inte hänt tidigare, eftersom jag alltid har bearbetat mina känslor genom att skriva ned dem.
Till slut kom jag på att pappa skulle vara med i boken. Därför lade jag till en figur i handlingen, en person som kom att betyda mycket för mig under skrivandets gång. Nu känns det som om jag mist pappa ännu en gång, när jag lämnar ifrån mig boken och inte längre får försvinna bort i fantasin tillsammans med pappa. Inte längre får bearbeta sorgen och saknaden som jag har gjort i TudorRosen Kampen om makten.
Det är tur att jag alltid har flera påbörjade böcker att kasta mig över när en bok är slut. För mig är det allra bästa sättet att komma vidare, att skriva av mig allt.
Roxana Kaboli, som har följt mitt författarskap och läst alla mina böcker under elva års tid, har läst manuset till TudorRosen Kampen om makten. Det här är några av de ord hon har skrivit om boken:
"Det är svårt att släppa boken ifrån sig, vilket inte är konstigt. Kombinationen av intrigfylld tidsålder och skickligt författande, gör TudorRosen till den ultimata historiska äventyrsromanen."
Med andra ord är det inte bara jag som har svårt att släppa boken. Det ska bli spännande att höra vad alla andra läsare tycker om boken när den väl kommer ut i september.
Det har varit ett pressat schema och jag har arbetat alla veckans dagar, från urtidig morgon till sena kvällen. Nu gäller det att hitta lugnet och varva ned och börja arbeta normal arbetstid. Jag har levt med Tudorfamiljen och deras liv under några intensiva månader, jag har lyssnat på engelska ljudböcker om Tudorfamiljen, jag har läst svenska faktaböcker om Tudorfamiljen och jag har skrivit om dem.
Det här är min tjugonde historiska äventyrsbok, om än inte den tjugonde boken, för jag har skrivit betydligt många fler böcker i olika genrer. Är faktiskt lite imponerad av mig själv, eftersom jag har lyckats hitta ännu ett sätt att skildra en historisk händelse.
Ändå sitter den där klumpen i magen, saknaden och känslan av förlust av något jag aldrig kommer att få tillbaka.
Jag skriver på...
Kramisar Kim
Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!
Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.
Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här
Jag med några av mina närmare 40 böcker. Foto Bertil Knoester.
Synnerligen läsvärd blog med många fina tips och ideer. Tackar varmast !
SvaraRaderaHej Fredrik
SvaraRaderaTack så mycket. Dina ord betyder mycket för mig, speciellt efter det här inlägget.
Kram Kim :-)
Det finns inte många där ute med din målmedvetenhet , produktivitet och kunskap som dessutom delar med sig av allt på ett sådant positivt sätt. Det skulle vara väldigt roligt att träffas i verkligheten!
SvaraRaderaHoppas du hittar möjligheter till rekreation mitt i allt jobbande, trots att jag förstår att arbetet ger dig energi.
Kram från mig!
Hej Anna
SvaraRaderaTack så mycket för de orden. De lyfter mig :-)
Kommer du till bokmässan i Göteborg skulle vi kunna träffas där, jag vill gärna träffa dig också!
Nu när boken har gått iväg kör jag mina yogapass och har mer tid för hundpromenader, de ger energi. Önskar bara att pappas begravning och röjning av hans gård var klar så jag kan gå vidare.
Kramar från Kim <3
Jag förstår dig och känner med dig Kim. Min pappa dyker upp i tankarna många kvällar när jag gått och lagt mig och ibland kommer saker han brukade säga, uttryck, när jag minst väntar det.
SvaraRaderaDet är så fint att du skrivit in din pappa i boken, på så sätt finns han ju kvar både i ditt hjärta och i boken.
Kram
Eva
Hej Eva
SvaraRaderaTack för alla de fina orden, de värmer och skänker glädje i sorgen <3
Ja, han kommer alltid att finnas där, precis som min hund Pluto som är på omslaget till Theos Pompeji.
Kram Kim