Här kan du läsa ett fint reportage om mig, publicerat på Eva Karlssons blogg
"Det måste kännas på riktigt".
Kim M. Kimselius om att skriva med glädje
FREDAGSINTERVJUN. Författaren
Kim M. Kimselius har
gett ut 23 böcker. Hon bloggar, föreläser och har skrivarkurser. Ända
sedan hon var liten har hon vetat att hon skulle bli författare. Men
debutboken
Tillbaka till Pompeji tog fyra år på sig från det
att hon skickade in manuset till B. Wahlströms förlag. Först dröjde det
två år innan en redaktör ringde upp henne och sa de ville skriva avtal.
Och sedan ytterligare två för att den skulle hamna rätt i deras
planering.
Hej Kim! Även om du blev belönad med grymma
försäljningssiffror – 11 000 sålda ex redan första veckan – verkar det
otroligt tålamodskrävande att gå och vänta i hela fyra år. Hur stod du
ut?
– De första två åren tänkte jag inte så mycket på det, jag skrev nya
berättelser och stoppade i lådorna. Till slut glömde jag faktiskt av att
jag hade skickat in ett manus. När förlaget ringde och berättade att de
ville ge ut min bok förstod jag först inte att de verkligen menade det,
eftersom redaktören inte sa det rakt ut. Hon bara berömde och berömde
och jag satt och väntade på “men tyvärr …”
– När väl manuset var antaget var det mycket annat som skulle göras som fotografering och
att skriva text om mig själv, vilket var svårare än att skriva boken.
Min första “säljtext” om mig själv. Hemskt! Nu önskar jag att jag hade
sluppit vänta så länge, för jag vill gärna skriva hundra böcker innan
jag dör och åren tickar iväg. Ibland klandrar jag mig själv för att jag
inte skickade in några manus tidigare, utan väntade tills jag hade fyllt
39 år.
Efter två böcker om Theo och Ramona började en ny redaktör på
förlaget som ville göra om din tredje historiska äventyrsbok till en
banal kärlekshistoria. Så bra att du var stark och inte gav med dig utan
började ge ut dina böcker själv. Är det här vanligt inom branschen, att
författare får ge avkall på sina berättelser?
– Nej, absolut inte på det här sättet. En vän, och redaktör på Rabén
och Sjögren, sa att “det var det jävligaste han hade sett, så gjorde man
inte med en författares manus.” Visst kan man få tillsägelse om att
berättelsen skulle bli bättre om man ändrade si och så, men att få hela
sitt manus omskrivet och det väsentligaste struket, historia och
miljöskildringar som gjort de tidigare böckerna så populära, så gör man
bara inte.
Jag har precis avslutat din bok Att skriva med glädje.
Du har varit med om mycket sorg, ändå spritter du av glädje inför
orden. Det är smittsamt. Man vill kasta sig in i sin egen text och bara
njuta. Har du något enkelt tips till den som får värka fram orden?
– Åh, vad glad jag blir när jag läser din text, tack! Sluta ställ så
höga krav på dig själv, skriv det du brinner för istället för att pressa
dig att skriva det du tror kommer att accepteras av förlagen. Det är
oftast de unika manusen, de som sticker ut, som förlagen tar. Våga tro
på dig själv och skriv från hjärtat. Kanske låter det banalt i dina öron
om du har svårt att komma igång med skrivandet, men då ska jag berätta
en sak för dig:
– Min pappa dog den 18 juni 2015. Då hade jag precis stängt in mig i min skrivarlya för att skriva
TudorRosen Kampen om makten,
som redan då var en månad försenad till tryckeriet. Hela min värld
tippade över ände när pappa dog. Vi pratades vid varje dag och hade
alltid massor att prata om. Han följde spänt med i mina berättelser om
TudorRosen,
som under lång tid hade formats i huvudet på mig. Boken var starkt
knuten till pappa. Han längtade efter att läsa den. När han hastigt dog
kunde jag inte skriva. Det gick bara inte. Normalt skriver jag av mig
min sorg, men den här gången tog orden slut. När jag satte mig vid
datorn grät jag bara. Dessutom skulle vänner och bekanta informeras,
begravning ordnas etc.
– Paniken växte inom mig för att boken inte skulle hinna bli klar
till Bokmässan i Göteborg i september, samtidigt som jag var ordfattig
på grund av sorgen. Minnet svek mig, orden blev fel, jag kunde inte sova
och tårarna rann konstant. Då kom jag på ett sätt att skriva boken. Jag
lät en av figurerna i boken bli pappa. Jag gestaltade min pappa, hans
humör, hans kärlek till musiken, glimten i ögat, glädjen till livet och
allt det där andra han stod för. Hans livsord till mig innan han dog,
var desamma som han hade fått av sin far: “Allting är möjligt!” Med de
orden inom mig skrev jag boken och lät figuren i boken ha just de orden
som sin livsfilosofi. På så sätt skrev jag en tjock bok på 350 sidor.
Tårarna strömmade fortfarande, men jag gladdes varje morgon över att få
träffa “pappa” igen när jag öppnade datorn. När sista ordet var skrivet
var det med sorg i hjärtat jag tog farväl av pappa ännu en gång.
– Så visst kan man skriva även om det är svårt att få fram orden, det
gäller bara att se till att göra det och hitta på ett sätt att komma
över hindren man själv skapat.
Du säger att de bästa berättelserna föds när du sover. Och
att du ofta får rusa upp till datorn när du vaknar. Ger du dig själv ett
uppdrag innan du somnar eller kommer det av sig självt?
– När jag håller på med en berättelse tänker jag på den innan jag
somnar. Då kommer ibland flera kapitel till just den berättelsen när jag
sover. När jag inte är inne i ett intensivt skrivskede händer det att
det dyker upp nya berättelser inom mig. En del blir noveller, andra
skriver jag ned första kapitlet och stolpar, för att sedan lägga in i en
mapp i datorn. Där ligger nu 49 påbörjade berättelser. Bara att plocka
fram och skriva vidare på.
– Ett exempel på en sådan berättelse är
Mördande foto. Den
fick jag inspiration till efter att jag hade varit iväg och föreläst. På
natten drömde jag fram berättelsen. Jag valde att lägga ut det första
kapitlet på Wattpad, en plats där man kan lägga in sina berättelser och
få respons på dem. Detta gjorde jag för att mitt barnbarn älskade
Wattpad och jag visste att hon skulle älska den här berättelsen och få
följa hur den blev till. Tanken var att det bara skulle bli en lite
längre novell, men berättelsen fortsätter att växa inom mig under
nätterna och nu har jag bestämt att den ska komma ut som bok 2016. Gå in
på
Wattpad och sök på Kimselius och
Mördande foto.
Tar du någonsin semester?
–
Nej, orden tar aldrig semester. Jag är författare 24 timmar om
dygnet. Jag har varit på spa 3 dagar i år. Det är den enda semestern jag
har haft och kommer att få det här året. För mig är inte sammanhängande
semester viktig. Jag har fördelen att kunna ta långa promenader med
hundarna när höstens färger sprakar utanför fönstret och solen lockar
mig ut. Jag älskar att få vara tillsammans med min man dygnets alla
timmar när jag är hemma. Jag är ute och reser en hel del, signeringar,
föreläsningar och research. Då är Jan hemma. “Semester” för mig är att
vara hemma med min familj och få skriva så mycket jag vill. Då mår jag
som bäst.
Tack Kim för dina fina svar. Önskar dig och alla som läser en härlig helg med många fantastiska drömmar.
Tack själv Eva för att jag fick vara med på din blogg.
En rättning: Jag har nu gett ut närmare 40 böcker.
Missa inte morgonens blogginlägg, där jag berättar om den 21:e historiska äventyrsboken
Döden på Island.
Blev du nyfiken på mina böcker? Fråga efter dem hos din bokhandlare, annars finns den på nätet, till exempel hos
Adlibris ,
Bokus och
CDON.COM.
Kramisar Kim
Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius.
Välkommen tillbaka!
Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida
www.kimselius.se.
Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här
Jag med några av mina närmare 40 böcker. Foto Bertil Knoester.
