Tänk att jag äntligen har fått undan allt material som väntat på att arkiveras. En förunderlig känsla att ha rent och fint.
Mycket av papperen och böckerna var från pappa dödsbo. Det känns skönt att de inte längre ligger där som en evig påminnelse till mitt dåliga samvete. Men ibland orkar man bara inte ta tag i saker och de blir liggande. Det är risken med att ha utrymme. Det kan vara stöket i ett rum, eller flera, det gör inte så mycket. Det finns gott om plats ändå.
Samtidigt som ytorna blivit renare har det även känts lättare i hjärtat. Jag ler när jag plockar fram gamla foton och sätter in dem på sin plats. Jag ser boken pappa läste innan han dog, nu fick han aldrig veta slutet.
Kanske är just påskhelgen lämpad för sorgearbete, att röra runt i högarna av minnen. Speciellt om snön ligger tung utanför, trots april månad.
I en av pappas högar hittade jag ett foto av mig när jag var 26 år. Stående på stallplanen, iklädd ridkläder, med min stora Berner Sennehane Cerox stående med tassarna på mina axlar. Så lycklig jag ser ut. Mina största fritidsintressen, förutom skrivandet, hästar och hundar.
Jag såg slutet av en dokumentär om Stina Dabrowski igår. En programledare jag älskade att titta på. Hon avslutade intervjun med orden (fritt citerat) "Jag tycker synd om mina kollegor nuförtiden. På min tid fanns inte sociala medier. Jag kunde gå hem till familjen och umgås med dem efter en arbetsdag. Mina kollegor måste fortfarande vara aktiva på nätet, för om man inte syns där finns man inte."
Det är så jag minns hennes ord, jag är inte övertygad om att det är exakt rätt ordalydelse. Jag förstår precis vad hon menar, eftersom jag också är uppväxt utan sociala medier. Kanske jag inte hade haft så mycket tid för både hundar, hästar och skrivandet om jag även skulle ha varit ute på nätet. Om inte sociala medier funnits, hade jag inte suttit här och skrivit detta blogginlägg, utan istället gjort något helt annat. Förmodligen skrivit på en bok, eller varit ute i skogen med min hund, eller umgåtts med min käre man, Jan...
Idag kommer en journalist och fotograf hit, för ett "Hemma-hos-reportage". Det är av den anledningen jag har tagit tag i alla högar. Ska tacka dem när de kommer. Nej, nu har jag glömt baka kaffebröd. Kris när man bor på landet!
Ha en fin dag!
Författare, Skrivkurslärare och Föreläsare
Copyright Kim M. Kimselius
Läs även Författarbloggen Kim M Kimselius.
På Kimselius skrivtips eller Författartips hittar du skrivtips, skrivtävlingar och skrivarkurser.
Kanske vill du gå en skrivarkurs sommaren 2017 för mig, Kim M Kimselius?
Du kanske vill gå en skrivarkurs på distans?
Vad roligt att du läser min blogg. Blev du inspirerad av det här inlägget? Lämna gärna en kommentar och berätta längre ned i det här inlägget. Klicka på Skicka en kommentar eller Inga kommentarer, för att skriva och berätta vad du tyckte. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!
Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnade en kommentar, välkommen tillbaka!