Research Skalbankarna Uddevalla

Research Skalbankarna Uddevalla

Det här var en plats jag verkligen hade längtat till. Här tänkte jag ta massor av foton för att studera naturen. Allt för att kunna ge läsarna en så klar bild som möjligt av hur det såg ut på den här platsen för 11.000-12.000 år sedan. Hit tar jag med läsarna i boken Äventyr i Uddevalla.

Vädrets makter var inte på vår sida. Ulrika, Simone och Roger tog mig med på en rejäl tur. Jag hade tagit på mig för att klara av regnet som ibland kom horisontellt, trots det tog sig vattnet in i fickor, rann ner i skorna och resulterade i dyblöta fötter innan vandringen var över, men vad gör det när man är på research. Ulrikas paraply vände sig ut och in ett par gånger i blåsten.

Det var halt på stigarna när vi tog oss allt högre upp i terrängen. Ser du byggnaden med ett litet tak? Där är det utfodring för fåglar. En man som ofta var där för att mata fåglarna testamenterade sina pengar för att man skulle fortsätta hans arbete när han var borta. Nu finns där en stationär byggnad, med rejäla foderautomater för fåglarna, som matas året om. Fint.

Trolska klippor fick mig att tänka på min research för Det osynliga folket på Island. Jag rös. Om det var av vätan och kylan, eller tankarna på osynliga väsen vet jag inte.

En av de bästa sakerna när kommunen är mån om att visa upp vad som finns att se, är alla tydliga anslag som sitter uppsatta på kulturellt värdefulla platser. Här är en av dem.

Det var verkligen inte lätt att ta några foton av utsikten när regnet vräkte ned, något som gör bilden suddig. Det blev så fuktigt att min kamera slutade fungera. Då fick jag ta mobilen till hjälp.
Jag använde mig av Ulrikas paraply som jag stod under när jag fotograferade, men ibland hjälpte det inte eftersom regnet blåste in under det.

Skalbankarna: I meter på meter ligger skal av sedan länge döda musslor och snäckor och är bevis för landhöjningsprocessen och hur strandlinjen förskjutits genom årtusendena. För 11 000 år sedan låg området delvis under havsnivå efter att inlandsisens tyngd tryckt ned jordskorpan. Smältvatten från inlandsisen fyllde på dåtidens Östersjöbassäng och smältvattnet rann ut i havet via Vänerbassängen. Detta skedde genom två utlopp, det ena genom en fjord som idag är Göta älv och det andra genom ett sund som gick över Uddevalla. Just i detta sund strömmade utsötat vatten ut i havet samtidigt som det bildades en motriktad havsström av näringsrikt bottenvatten. Detta skapade exceptionella förhållande för marina musslor och snäckor. Under några hundratals år levde enorma mängder av musslor och snäckor på klippstupen. När djuren dog trillade skalen ner och la sig nedanför stupet. Allt eftersom landet höjde sig spolade bränningar och strömmar samman de döda djurens skal nedanför bergbranterna. På så sätt bildades här en utbredd skalbank med ett cirka 15 meter tjockt lager av skal. Idag ligger bankarna högt över havet eftersom landet rest sig igen. I skaljorden har man påträffat över 100 arter av musslor, snäckor och havstulpaner. Vanligast är stenmussla, blåmussla, jättehavstulpan och vindeltornsnäcka. Även skelettdelar av val, säl, isbjörn och vildren har påträffats i skalbankarna. (informationen är hämtad från SGU Sveriges geologiska undersökning, där du kan läsa ännu mer information om Skalbankarna.)

 Här ser du hur stigarna ser ut på Skalbankarna. Krossat skal.

Skalbankarna

Skalbankarna är ett stort område som sträcker sig över ett betydligt större område än vad man kan se med blotta ögat. Om du åker till Uddevalla för att besöka Skalbankarna, ta då en guidad tur, det förhöjer upplevelsen. Här kan du se fler foton från Skalbankarna.

Jag tror aldrig jag har varit med om ett sämre väder än när vi var på Skalbankarna. Här är det Roger och Simone som försöker skydda sig för regn och blåst.

Överallt syntes spår av de skalen.

Efter ett par timmar ute i blåst och regn var vi alla stelfrusna om händerna. Mina vantar hade blivit genomvåta, så de åkte av efter ett tag. Alla beställde stora koppar te för att få värma händerna. Här är det Ulrika. När vi reste oss upp för att ge oss ut i regnet igen, hade stora pölar av vatten bildats runt våra stolar.

Simone ser nöjd ut efter att ha börjat få upp värmen igen.

Roger är i mina ögon en hjälte som trotsade väder och vind under hela veckan för att ta med mig på research. Men även Simone och Ulrika är hjältar som ställde upp och tog mig med på en oförglömlig tur runt Skalbankarna. Tack för all er hjälp! Kram

En sak är säker, det kommer definitivt att regna på Theo och Ramona när de besöker den här platsen!

Jag med några av
mina drygt 40 böcker.
Foto Bertil Knoester

 

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare och Föreläsare

Copyright Kim M. Kimselius 

Läs även Författarbloggen Kim M Kimselius.

På Kimselius skrivtips eller Författartips hittar du skrivtips, skrivtävlingar och skrivarkurser.

Kanske vill du gå en skrivarkurs sommaren 2017 för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå en skrivarkurs på distans?

Vad roligt att du läser min blogg. Blev du inspirerad av det här inlägget? Lämna gärna en kommentar och berätta längre ned i det här inlägget. Klicka på Skicka en kommentar eller Inga kommentarer, för att skriva och berätta vad du tyckte. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.



,