Mina Bloggsidor

lördag 29 juli 2017

Att skriva trots störningsmoment

Att skriva trots störningsmoment

"Jag vet inte vad jag ska skriva!" utbrister jag, när jag ska skriva detta blogginlägg.

Mitt fjortonåriga barnbarn ligger utsträckt på soffan bredvid och kastar genast ur sig förslag:
"Skriv Tjaba! Det räcker!"

"Nej, det måste vara något ordentligt!" påpekar jag.

"Okej! Skriv att du inte har något att säga då!" säger fjortonåringen...

Sedan fortsätter hon kasta ur sig förslag, medan jag redan har påbörjat detta blogginlägg. Eftersom hon genom sina upprepade förslag gav mig uppslaget till att man faktiskt kan skriva trots störningsmoment.

Störningsmoment... Ett ord jag ofta hört, men blev lite osäker på. Därför sökte jag igenom alla mina uppslagsverk utan att hitta ordet, jag googlade på det, men hittade det inte där heller. Men, du förstår säkert vad jag menar, eller hur?

Att skriva trots att det är stimmigt och stojigt runt dig är något man måste lära sig.

Nu visar barnbarnet bilder för mig. Det är foton på katten, Troll. Jättefina säger jag och kastar en hastig blick, medan fingrarna fortsätter springa över tangenterna. Det gäller att hålla fokus och inte tappa taget. Jag vet, jag har varit med förr.

En gång satt jag på flygplatsen i Kupio och skrev slutet på Kinesiska Draken. En bok jag hade skrivit på under de två veckor jag föreläst i Finland. Jag var så nära slutet och hade alla orden i huvudet. Jag ville skriva färdigt boken innan jag reste hem. Men planet var bokat och det var bara att packa ihop. Då bestämde jag mig för att det var bättre att resa till flygplatsen direkt jag vaknade och sitta där "ostört" i flera timmar, än att bli avbruten mitt i skrivandet.

Jag reste. Jag hittade en, vid den tiden, ostörd plats. Snart blev jag dock omringad av andra resenärer som ivrigt samtalade med varandra. Jag skrev på i min anteckningsbok. Pennan flög över papperet och jag gjorde mig en egen liten bubbla och utestängde alla ljud, även utropen på flighterna. Därför hade jag för säkerhets skull satt på vibration på min mobil och ställt in "väckning" strax innan avgång.

När mobilen började hoppa omkring på bordet skriv jag just det sista, avslutande ordet. Boken var klar, jag hade uppnått mitt mål.

Sedan dess utnyttjar jag alltid stunderna på flygplatserna till att skriva. Jag är gärna där ett par timmar innan avgång. Sitter i en tom gate och väntar på avgång. Något som har gjort att jag en gång fått rusa genom hela terminalen, eftersom de bytte gate och jag kom med andan i halsen till flygplanet. Men skriva hade jag fått göra i lugn och ro, eftersom ingen annan kom till den gate jag satt i.

Försök göra din bubbla när du nu har semester och gärna vill skriva. Det spelar ingen roll var du befinner dig, eller vad du har omkring dig. Låt dig uppslukas av orden du bär inom dig och skriv!

Lycka till!

"Ja, ja, jag kommer Frida!"

Nu är det dags att åka till Färgargården och fortsätta helgens skrivarkurs.



Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare och Föreläsare

Copyright Kim M. Kimselius

Läs även Författarbloggen Kim M Kimselius.

Vad roligt att du läser min blogg. Blev du inspirerad av det här inlägget? Lämna gärna en kommentar och berätta längre ned i det här inlägget. Klicka på Skicka en kommentar eller Inga kommentarer, för att skriva och berätta vad du tyckte. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.  

 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du lämnade en kommentar, välkommen tillbaka!