En sak som jag tycker är viktig är att göra det bästa av varje dag. Min ambition är alltid att skriva på min bok från 08.00-17.00, men så fungerar inte livet. Inte ens för en heltidsförfattare.
Just nu håller Jan på att göra en bok för Eringsbodas hembygdsförening, där jag också medverkar med text. Dessutom står jag för layouten och korrekturläsningen. Igår kom Jan med ännu ett manus för korrekturläsning, ny text hade tillkommit, nya bilder. Mycket att gå igenom med andra ord.
Deadline för skrivkursdeltagarna närmar sig, 1 december, och berättelserna strömmar in. Alla ska läsas och läggas in i InDesign för att bli en färdig bok. Men de ska också läsas för att godkännas. Till den här boken har jag också skrivit text och ska skriva ytterligare en text.
Skräckresan med Titanic säljer och säljer och säljer. Just nu är det Titanicutställning i Malmö och de beställer ständigt nya böcker. Med andra ord är boken slut och vi har beställt nya från tryckeriet. Idag kom Inlagan, alltså den text som du läser i boken, för godkännande. Då ska den gås igenom för att hitta eventuella fel. Ett snabbt arbete i många fall, men idag fastnade jag i boken och började läsa. Tårarna steg i ögonen och jag tänkte "Har jag skrivit det här, det är jättebra!" Sedan skärpte jag till mig och tänkte att jag fick lyssna på boken när den kommer ut som ljudbok istället.
Mejlen kommer hela tiden och ska besvaras. Nu har jag en enda plats kvar till grundkursen på Färgargården. Helt fantastiskt! Det är också sådant som tar tid. Bekräftelse ska skickas till de som anmält sig. Det gäller att se till att de hamnar på rätt vecka, samt att det blir rätt antal deltagare och inte överbokat. Av erfarenhet vet jag att några kommer att hoppa av, därför har jag reservplatser till samtliga kurser, något som visade sig vara bra i somras då det blev några återbud.
På grund av allt detta gick jag upp extra tidigt idag och hann skriva en hel del i mörkret, medan hundarna och maken låg och sov. Just nu är det Tsunamikatastrofen i Lissabon som jag skriver på, varvat med allt det där andra.
Vet du vad jag skulle vilja göra just nu? Jo, jag skulle vilja ta min dator, sätta mig på planet till Lissabon och stanna ett par veckor på det hotell där jag bodde på researchresan. Där skulle jag vilja sitta och skriva färdigt boken. Med havsutsikt, med långa strandpromenader medan orden tumlade omkring inom mig, ljumma dagar och kvällar, inga mejl, inga andra måsten som pockade på, bara skriva.
Samtidigt vill jag inte det, innerst inne. Jag tycker det är underbart skönt att få vara hemma november/december i år. Något jag inte har varit på cirka 15 år, eftersom jag brukar resa runt och signera som mest under de månaderna. I år blir det inte så. Jag har varit sjuk till och från sedan jag var på Island i september och jag känner mig sliten, orkar inte mer med andra ord. Jag vill inte sätta mig på ett flygplan, med all den oro det innebär, främmande mat, främmande människor. Jag vill vara med Jan och hundarna och för en gång skull få vara den som julpyntar vårt hus. Det om något är lycka! Att dessutom kunna gå ut på förmiddagen och plocka in salvia och mynta för att göra en god kopp te, då känns det som paradiset. Vad gör det då att febern far omkring i kroppen, att jag inte riktigt hinner med, att det är mörkt och regnet smattrar på rutan. Jag är hemma, hos de jag älskar mest i hela världen och jag får skriva och göra det bästa av varje dag. Är det vad man kallar för Carpe Diem/Fånga dagen?
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare och Föreläsare
Copyright Kim M. Kimselius
Kanske vill du gå en skrivarkurs sommaren 2018 för mig, Kim M Kimselius?
Du kanske vill gå en skrivarkurs på distans?
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!
Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.
Kombinationen av att hinna skriva, få göra de små nära sakerna och få vara med sina närmaste är fin, då känner man att dagen varit lyckad. Det kan också vara en lyckad dag när man får undan allt som ligger ivägen, det där andra som måste göras och som man kanske skjutit framför sig tills det plötsligt blir svårt för att det skjutits så långt, de dagarna när det äntligen försvinner från att-göra-listan är inte dumma. Och de dagar man lyckats glädja eller hjälpa någon annan, människa eller djur, är också dagar när man känner att sig tacksam över att finnas till. Tänk att lyckas göra alla dagar sådana så man kan lägga sig på kvällen och känna att dagen varit helbra! Det ska man kanske ha som mål för nästa år?
SvaraRaderaLycka till med julen Kim, hoppas du får koppla av efter allt och att du får tid att julpynta och pyssla och vara med dina kära!
Kram
Eva
Hej Eva
SvaraRaderaSå fint du skriver <3
Javisst är det en skön känsla när man lägger sig på kvällen efter en väl uträttad dag :-D
Tack! Vi lär väl höras innan jul hoppas jag. Annars får jag önska dig fina förberedelser inför julen.
Kram Kim :-D