Lissabon och spårvagn 28
Första researchdagen i Lissabon. Varje dag gjorde vi så mycket att en dag inte ryms i ett blogginlägg. På bilden ovan har jag åkt uppför en av Lissabons kullar med spårvagn 28 och har Castelo de Sao Jorge i bakgrunden. Idag tänkte jag berätta om en liten del av första dagens research i Lissabon, en dag som slutade mycket sent och gjorde att jag somnade direkt jag lade huvudet på kudden.
Eftersom vi bodde i Costa de Caparica, utanför Lissabon, tog vi först bussen till färjan Cacilhas - Cais do Sodré som tog oss över bukten till själva Lissabon stad. Något av det första jag såg var delar den den tidigare hamnen, som hade sparats från jordbävningen 1755. Den som min bok Tsunamikatastrofen i Lissabon ska handla om. Nedan ser du själva hamnen. Ovan ser du skylten som berättar om hamnen och jordbävningen.
Triumfporten låg vid stora torget, där allt tycktes hända. Här låg förr palatset. Den här dagen förberedes det för Lissabon Maraton som skulle hållas några dagar senare.
Efter den stora jordbävningen med efterföljande tsunami, försökte de bygga upp palatset i sin forna glans.
Märtha och Thomas, mina guider, berättade om en fantastisk utställning de hade sett under sommaren. Vi försökte hitta den, men den hade stängt veckan innan. Men vi fick gå in i själva huset och se prakten.
Tänk att bo med den här utsikten.
Märtha var en utmärkt guide och väl förberedd. Hon berättade om varje plats historia och levandegjorde den för mig. Här berättar hon om torget, Praca do Comércia, statyn av kung José I, uppförd av Machado de Castro (1775) Kungens häst trampar symboliskt ned ormar under hovarna. Men även om palatset. I bakgrunden ser du kajen och havet.
Vi besökte Lisboa Story Centre som berättade om stadens historia och självklart om jordbävningen. Det var en mycket intressant utställning, som är permanent om du också vill se den. Efteråt var vi hungriga och begav oss till stadens äldsta kafe, Café Martinho da Arcada. Här åt jag min första Nata. När vi skulle beställa efterrätt frågade jag vad kyparen rekommenderade, det var pastel de Nata, som jag då inte hade en aning om vad det var. När kyparen lämnat bakverket till mig, med medföljande kanelkar och instruerat mig hur jag skulle göra, stod han kvar och väntade på min reaktion. Han blev nöjd, när jag tog första tuggan och insåg hur himmelskt gott det var. Då nickade han och gick. Därefter blev det obligatoriskt med en Nata varje dag, minst. Här är receptet på Pasteis de Nata om du vill prova på att göra en själv.
Jag var mycket nöjd med den planering Märtha och Thomas hade gjort av mitt besök i Lissabon. Vi var alltid uppe och iväg tidigt. Trots det var det redan fullt på spårvagn 28, som är ett måste när man är i Lissabon. Det gjorde inget att det var packat med människor, det gav mig möjlighet till många fina foton under färden, eftersom jag stod längst fram vid föraren.
Så här kaotiskt var det vid vissa platser. Det var populärt med Tuk-Tuk, där passagerarna satt helt öppet. Det såg livsfarligt ut, speciellt som de körde fort och slingrade sig mellan spårvagnar och bilar.
Ibland låg gatan helt öde framför oss.
Det här var mitt första möte med Lissabon stad och jag fotograferade byggnader och miljö. Allt inför Tsunamikatastrofen i Lissabon.
Bougainvillean blommade överallt i alla sina färger.
Spårvagn 28 passerade en magnifik utsikt mot havet.
Efter att ha stått längst fram och tagit fina foton, blev jag tvungen att gå längre bak när passagerare gick av och nya kom på. Då fick jag en fönsterplats och kunde fotografera ut istället.
Thomas hade berättat för mig, när vi stod och väntade på spårvagn 28, att förra gången de hade åkt spårvagnen hade en bil stått parkerad mitt i vägen. Då gick passagerare ut och lyfte undan bilen. Samma sak hände den här gången. Någon hade parkerat så att spårvagnen inte kunde köra vidare. Spårvagnen ringde ilsket upprepade gånger utan att något hände. Till slut klev en förbipasserande in i bilen och flyttade den, eftersom nycklarna satt i. Något som tydligen är vanligt i Lissabon.
Goa, härliga, underbara Thomas och Märtha. Saknar dem grymt mycket.
Självklart ville jag föreviga mig på spårvagn 28. Kanske åker jag bara där en gång i mitt liv. Även om jag längtar tillbaka har jag svårt att tänka mig att vara i Lissabon utan Märtha och Thomas.
Husväggarna var kaklade i vackra mönster. Några dagar senare besökte vi kakelmuseet i Lissabon, Museu Nacional do Azulejo.
Vid vissa partier körde spårvagn 28 så nära husväggarna att jag kunde sträcka ut handen och röra vid dem. Där tryckte sig folk tätt mot väggarna när vi passerade. Läskigt!
Till slut var färden över och vi gick till fots till Miradouro da Craca, den perfekta utsiktsplatsen över Lissabon. Där är även översta bilden på mig i det här blogginlägget tagen.
Fantastisk vy över Lissabon med bron Ponte 25 de Abril i bakgrunden.
Här tittar Märtha på kartan efter närmaste vägen till Castelo de Sao Jorge.
Thomas och jag pustar ut.
Nedan ser du mig sitta vid utsiktspunkten med Castelo de Sao Jorge i bakgrunden. Ovan har jag zoomat in kastellet. Det låg långt bort och det blev en rejäl promenad i uppför- och nedförsbackar innan vi hade nått dit. Men om det berättar jag i nästa blogginlägg.
Läs även:
Mitt första möte med Lissabon.
Nå, vad tyckte du? Känns det som om du också vill resa till Lissabon. Det rekommenderar jag dig varmt att göra!
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare och Föreläsare
Copyright Kim M. Kimselius
Kanske
vill du gå en skrivarkurs sommaren 2018 för mig, Kim M Kimselius?
Du kanske vill gå en skrivarkurs på distans?
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna
gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!
Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.
Lissabon har jag aldrig besökt och inte funderat så mycket över, efter att ha sett dina foton skulle jag mycket gärna vilja åka dit. Detta med research-rese-foton är ett speciellt kapitel: man vill ju gärna ha foto på allt så inget fattas när man kommer hem. Själv brukar jag ta massor av foton som jag sedan inte tittar på (och, förstås, många som jag tittar på). Tänker att det nog ändå har en funktion att fylla, att man lagrar små detaljer i minnet och kan plocka fram dem just genom att ha tagit ett foto. Om det stämmer vet jag inte. Verkar i alla fall ha varit en underbar resa - och detta var ju bara första dagen! Tack för att vi fick följa med via fotona! Kram Eva
SvaraRaderaHej Eva
SvaraRaderaJa, det stämmer att jag tar MASSOR av foton. Det är bara en bråkdel jag delar med mig av, många är små detaljer som kommer att vara med i berättelsen, många foton är minnesanteckningar för mig.
Den 13 november kommer ett nytt blogginlägg om Lissabon.
Tycker absolut du ska besöka Lissabon. Jag hoppas jag får komma dit ännu en gång.
Kram Kim :-D