Få ut det mesta av livet

Få ut det mesta av livet

Många författare arbetar bara några timmar varje dag, sedan sysslar de med annat. Jag jobbar heltid och har vanlig kontorstid och lite till, ändå hinner jag njuta av livet varenda minut. Det gäller att ha livskvalité och njuta av det lilla.

Den här majmånaden är den underbaraste jag minns att jag har upplevt. Sol och sommarvärme och jag som är majbarn älskar verkligen det.

Under maj har jag kört en hel del och föreläst runt om i södra Sverige. Jag har sett naturen skifta, solen stråla och bott i stekheta hotellrum. Färden har gått genom täta granskogar och luftiga bokskogar, utefter ängar och blommande rapsfält, längs sjöar och hav.

Igår lät jag Barbro styra färden helt och hållet. Barbro är mitt ressällskap, andra skulle kalla henne för GPS. Hon pratar så fint med mig. Ibland blir hon tjatig, speciellt om jag inte uppmärksammat att jag skulle svänga, eller om jag väljer en annan väg hon vad hon har tänkt. Något jag vanligtvis brukar göra när jag ska mot Markaryd. Då protesterar hon den första halvtimman och försöker få mig att köra andra vägar. Igår lät jag Barbro bestämma och det är jag glad för. Vilka underbara trakter hon tog mig genom. Jag körde utefter åar, över dem, genom grönskande sommarlandskap, förbi idylliska gårdar där korna betade i hagarna.

Bildbevis, tänker du säkert. Visst funderade jag på att stanna och ta foton, eller lyfta upp kameran och fotografera medan jag körde. Men jag gjorde inte det. Bilderna bevarar jag inom mig, de är mina minnen, bara mina.

Trots att Barbro tog mig på slingrande skogsvägar kom jag fram betydligt tidigare än vad jag normalt brukar när jag kör till Strömsnäsbruk. Det gjorde att jag kunde sitta ute på skolgården och njuta av livet en stund, ringa min kusin som fyllde år, sedan var jag bara. Såg upp mot trädkronorna som vajade svagt för vinden, lyssnade på barnens skratt från förskolan och njöt av att finnas till.

Strömsnässkolan i Strömsnäsbruk, Markaryds kommun

Igår pratade jag om min stroke i skolan. Det är första gången. Jag fick frågan vilken sport jag ägnade mig åt på fritiden. Svaret blev löpning, eftersom jag älskar att springa och förr sprang en mil om dagen, fram till stroken, då jag fick lära mig gå igen.

När jag berättade om att jag varit halvsidigt förlamad satt alla eleverna och stirrade, några med öppna munnar, ingen rörde sig, det var helt tyst i klassrummet. Jag berättade om hur jag hade kämpat varje vaket ögonblick för att kunna skriva färdigt min bok, trots att jag inte kunde röra huvudet, eller flytta blicken, än mindre röra fingrar, arm och ben på höger sida.

När jag avslutade med att säga att jag är glad varje morgon jag kan stiga ur sängen själv, var det en pojke som utbrast "Det förstår jag!"

Jag är född glad. Visst kan även jag bli ledsen och arg ibland, men jag låter inte tråkigheterna sätta sig på mig och förstöra min glädje. Det finns så mycket att glädjas åt i livet och jag lever här och nu, varenda sekund av det liv jag har kvar.

Blomprakt. I bakgrunden Kiara och Tudor.

Hoppas du gör det också.

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius

Kanske vill du gå en skrivarkurs sommaren 2018 för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå en skrivarkurs på distans?

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.