Annorlunda sätt att skapa karaktärer

Annorlunda sätt att skapa karaktärer

Igår skrev jag ett blogginlägg om att skapa karaktärer och vad du skulle tänka på. Inatt hade jag en dröm om att skapa karaktärer. Den var så vansinnig och samtidigt så inspirerande att jag vill berätta om det för dig. Egentligen är det exakt så man ska skapa en karaktär, från ett blankt papper. Okej, till drömmen:

Eftersom jag har haft skrivarkurser hela sommaren handlade drömmen om just det, samt om att skapa karaktärer. När kursdeltagarna skulle gestalta varandra blev de till opersonliga, blanka gestalter i drömmen. Det var som om det hade trätts en kåpa över dem, en plasthinna som suddade ut alla karaktärsdrag och gjorde att man bara anade konturerna av dem. Lite som i det verkliga livet, man kan aldrig se det allra innersta hos de man umgås med, det finns alltid lager under ytan som döljer mer än man kan ana.



Nåväl i drömmen fick de suddiga figurerna i uppdrag att måla upp karaktärerna för att återge dem dess former. Det var fascinerande att se hur sanna bilderna blev, men ändå olika beroende på vem det var som gestaltade.

När jag skulle välja en bild för att visa lite på karaktärer föll valet lätt på Anastasia i boken Anastasias öde, Werner Dieterman i På flykt från andra världskrigets fasa och På Henrik VII och Henrik VIII samt Elisabeth I i TudorRosen Kampen om makten. Detta på grund av att alla dessa personer var starka karaktärer, som jag har fått förmånen att lära känna mer när jag har läst om dem. Alla har funnits på riktigt, förutom Werner Dieterman, som är en SS-officer under slutet av Andra Världskriget. En man med djup och många lager som jag byggde upp som en huvudperson, utifrån illustratören Mats Minnhagens bokomslag.

Att bygga en karaktär från grunden, som med Werner Dieterman, är fascinerande. Han var lika blank och suddig figur som mina drömfigurer från början, men tog snabbt form och blev en stark personlighet som fängslat många läsare.

Anastasia har jag fascinerats av sedan jag var tonåring, det är 50 år sedan. Till slut kände jag att jag ville ta reda på hennes öde och berätta om det. Långsamt växte karaktären fram utifrån det material jag hittade om henne. En läsare tyckte jag kunde mörda Ramona och låta Theo och Anastasia fortsätta serien, så nog har jag lyckats gestalta henne väl, eller vad tror du?

Henrik VII fanns det inte lika mycket fakta om, mest på engelska. Några av mina vänner tyckte jag skulle börja berättelsen om Tudorfamiljen med Henrik VIII, för han är den mest välkända av Tudorfamiljen. Just därför valde jag Henrik VII, det var han som grundade ätten, utan honom hade Henrik VIII inte funnits, inte heller Elisabet I, som var Henrik VIII:s dotter. Jag älskade verkligen att bygga upp dessa karaktärer och ge läsaren en bild av dem.

Att gestalta personer som verkligen har funnits är både roligt och jobbigare, eftersom jag  inte kan låta dem vara hur som helst. Utifrån det jag läser bildar jag mig en uppfattning om karaktärerna och målar upp en bild av dem i huvudet, som jag sedan sätter på pränt till mina läsare.

Nu längtar jag efter att bygga upp karaktären på det här bokomslaget, som blir min 30:e bok om Theo och Ramona: Pirater och lava på Island.

Det är fascinerande att ha ett blankt blad, en suddig, oformlig figur, som jag kan ge färg och karaktär för att du ska lära känna personen genom hela boken.

Dags att jobba igen!

Lycka till med att gestalta dina karaktärer!


Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius

Kanske vill du gå en skrivarkurs för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå min skrivarkurs på distans?

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.