Det pratas mycket om Hybridförlagen just nu

Det pratas mycket om Hybridförlagen just nu

Boktugg har skrivit mycket om hybridförlagen i olika artiklar. Vet du skillnaden på Hybridförlag och ett vanligt, traditionellt förlag?

Här är en bra förklaring (hämtat från Boktugg):


Traditionella förlag
Traditionella förlag (slarvigt kallade endast ”förlag”) är företag som investerar tid och pengar i att ge ut författares böcker. Man kan säga att bokutgivning är riskkapitalverksamhet även om den formuleringen inte går hem bland kultureliten. Egentligen är det väldigt orättvist att bunta ihop de traditionella aktörerna också eftersom begreppet innefattar förlag i alla storlekar, från mikroförlag som ofta drivs på hobbybasis och bara omsätter ett par hundra tusen till storförlag som ibland ägs av en börsnoterad återförsäljare (Storytel äger Norstedts och ytterligare en handfull förlag). Vilken kompetens och vilka resurser dessa förlag faktiskt lägger på en utgivning skiljer sig också kraftigt åt, oavsett storlek. Men författaren slipper betala och får av seriösa förlag dessutom ett förskott (som avräknas mot framtida royalties) så att denne slipper vänta i ett år eller mer på första avräkningen. Ett traditionellt förlag refuserar ofta långt över 95 procent av alla insända manus.



Hybridförlag
Enligt definitionen av ett hybridförlag ska dessa göra samma bedömning av manus som ett traditionellt förlag: håller det kvalitetsmässigt och går det att få lönsamhet i den här titeln? Visst, ett traditionellt förlag kan välja att ge ut en bok som de vet blir ett förlustprojekt för att det har ett kulturellt värde eller för att de av annat skäl verkligen vill att boken ska komma ut. Ett hybridförlag ska ur kommersiellt hänseende vara hårda och frågan de ska ställa är: Kommer den här boken att sälja tillräckligt för att författaren ska få tillbaka sina pengar?

Om svaret är nej ska de refusera. Och hybridförlagen refuserar. De seriösa refuserar merparten av de manus som kommer in. På den tiden jag var aktiv i Hoi (ja, jag lämnade VD-rollen för tre år sedan och är idag en passiv delägare utan insyn i den dagliga verksamheten) så handlade det om uppåt 70 procent av de manus som kom in.

Hybridförlag kan däremot ge ut betydligt fler böcker än de flesta andra mindre förlag. Anledningen är enkel: författaren står för finansieringen. Ur förlagets perspektiv innebär dock detta att de inte tjänar lika mycket på varje såld bok som ett traditionellt förlag gör. Vilket är helt rimligt, den som tar störst risk ska ha störst del av kakan. Det här är kärnan i det som gör många misstänksamma mot hybridförlagen. Borde inte deras affärsmodell locka till att anta alla manus? Eftersom de tar betalt för sitt arbete med utgivningen så spelar det ingen roll om böckerna säljer.

Ja, så kan förstås en kortsiktig ägare till ett hybridförlag arbeta. Eller en desperat ägare som inte får in tillräckligt många bra manus. Men då får de snart många missnöjda kunder och därmed svårare att attrahera nya. Dessutom, ger de ut dåliga böcker blir det svårare att sälja in dem till bokhandeln och få intresse från media. Vilket är en del av vad författaren betalar för att få tillgång till. Så för att överleva långsiktigt måste ett hybridförlag vårda sitt rykte genom att göra bra jobb och ha en hög andel nöjda författare.



Egenutgivare
Den som inte vill (eller får) ge ut sin bok på traditionellt förlag eller hybridförlag kan alltid välja att ge ut den själv. Det här sticker också i ögonen på vissa som tycker att en refuserad författare bör tiga still och inte släppa sin undermåliga bok på marknaden. De vill inte se eller förstå att det finns de som faktiskt aktivt väljer bort traditionella förlag för att själv ha full kontroll och avkastning. De verkar ha lättare att förstå att de väljer bort hybridförlag.

Den som trots allt bestämmer sig för att ge ut en bok kan, precis som den som bygger hus, välja mellan att göra allt eller delar av jobbet själv. Man kan anlita experter i form av frilansare för de moment man inte anser sig ha kompetens för. (Tips från coachen: Korrekturläsning är något man alltid bör anlita en extern person för.) Men man kan också välja att göra det som de allra flesta husbyggare gör, anlita någon som blir projektledare för alla de andra, ett komplett paket. Precis som med husbyggen är det väldigt svårt för en lekman att veta vad som är ett rimligt pris för snickarens, elektrikerns eller rörmokarens jobb. Att bedöma om den som levererar betong är bra kan vara lika svårt som att bedöma en redaktörs förmåga eller omslagsformgivarens prisnivå. En seriös byggare/egenutgivartjänst fungerar som kvalitetssäkrare gentemot sin kund (författaren i detta fall). En oseriös egenutgivartjänst är som en fuskbyggare och efterlämnar en undermålig produkt. Viktigt att komma ihåg när vi talar om bokutgivning är dock att kvaliteten på det manus som författaren i första läget fattar beslut om att ge ut kommer att ha stor inverkan på slutresultatet. Ungefär som den byggherre som gör en egen husritning i Excel utan att anlita arkitekt och sedan lämnar till byggaren att lösa det utan att ändra en enda detalj.



Egenutgivartjänster
Alla som säljer tjänster till egenutgivare verkar på en marknad. Där finns de som vill konkurrera med pris och de som vill konkurrera med kvalitet. Ofta får man vad man betalar för, men det finns också exempel på motsatsen. En egenutgivare som väljer att pruta på vissa tjänster, exempelvis genom att göra omslaget själv trots bristande kunskaper, kommer också att sänka kvaliteten på slutresultatet, oavsett om kompetenta hantverkare varit inblandade i andra delar av kedjan.

Uppdragsutgivning
En typ av förlagsverksamhet som funnits i många år. Böcker ges ut på uppdrag av organisationer eller författaren själv. Ofta är spökskrivare inblandade eller redaktörer som står för innehållet i boken. Det kan vara jubileumsböcker åt företag och föreningar, men även memoarer och biografier. Oftast finns ingen kommersiell tanke bakom denna typ av utgivningar, men det finns undantag. Även uppdragsutgivning är något som vissa traditionella förlag talar tyst om men som finns med som en viktig inkomstkälla. Även här finns det seriösa och oseriösa aktörer. Jag har sett exempel på hur förlaget låter uppdragsgivaren garantera ekonomin genom löfte att köpa ut alla osålda böcker efter en viss tid. Då är det inte en författare som blir blåst utan ett förbund, företag eller kommun utan koll på bokbranschen. De luras att det går att sälja böcker men inser i efterhand att de står med en faktura på 3 000 osålda böcker à 400 kr och ett par lastpallar i källaren. Alla med koll på förlagsekonomi gör snabbt kalkylen – en sådan utgivning ger lika bra avkastning som en bästsäljare.


Anledningen till allt prat om Hybridförlagen är några ord i tidningen Författaren: "Medlemmar i Författarförbundet avråds från utgivning på hybridförlag och varnas för egenutgivartjänster."

Författarförbundet skriver också: ”Vi avråder författare från att upplåta rättigheter till förlag utan förskott”.

Om du vill följa debatten om hybridförlagen vill jag tipsa dig att prenumerera på Boktugg. Det är helt kostnadsfritt.

Det är mycket att tänka på som författare. Håll i dina pengar och tänk dig noga för innan du skriver på ett kontrakt. Se till att du får ersättning för allt ditt jobb. Det är trots allt du som har skrivit boken!

Lycka till!

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius   

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!
 
Här kan du läsa mer om 10 tips för att leva på din kreativitet.