Rapport från skrivarlyan hos Kimselius mitt i Coronapandemin

Rapport från skrivarlyan hos Kimselius mitt i Coronapandemin

Ingenting är sig likt efter att Coronapandemin slog till runt om i världen, förutom skrivandet. Orden flödar på som vanligt.

I fredags bestämde jag mig för att ställa in sommarens skrivarkurser på Färgargården. Det känns otroligt trist, men jag vet att det är många fler som har drabbats av inställda arrangemang. Istället har jag många olika distanskurser som skrivkursdeltagarna kan välja på. Det kommer att bli en mycket annorlunda sommar, eftersom det är första gången sedan 2014 som jag inte har skrivarkurser sommartid. Men jag överlever nog. Det blir fler tomater och gurkor till oss. Vi kommer att få leva på grönsakerna i sommar när inte kursdeltagarna mumsar i sig en del av vår skörd.

Våren har kommit till Blekinge, även om det nog är rätt kallt vissa dagar när nordliga vindar drar fram över mitt paradis.

Vi har börjat vänja oss vid att leva i karantän. Livet har fått andra rutiner och det känns trist att inte umgås med vänner, men det blir så mycket mer gjort här hemma. Inget ont som inte har något gott med sig.

Jag ska inte klaga, även om jag förlorar en hel del inkomst på grund av inställda föreläsningar och många inställda skrivarkurser, så vet jag att det finns de som har det värre.

Den som fick mig att alltid tänka så var en äldre dam, en kund, som sedermera blev en kär vän till mig när jag hade reklambyrå på 1980-talet. Hon var nästan blind, ryggen var krum och hon var rätt ensam i livet. När jag någon gång sa att jag tyckte synd om henne, där hon satt med glasögon och GIGANTISKT förstoringsglas för att se texten i böckerna som hon översatte, sa hon alltid "Det finns alltid de som har det värre". 

Det var i min ungdom, men orden sitter kvar och har följt med mig hela livet. En sorglig dag som slutade i leende var när jag var på hennes begravning. Så många som slöt upp för ett sista farväl. Det gjorde gott i hjärtat att se att en människa som alltid brytt sig om andra, om än i barska ordalag, var så älskad av så många.

Därför tycker jag inte synd om mig på grund av alla ändrade förutsättningar, för jag vet att jag är inte ensam om att genomlida pandemin och det finns faktiskt de som har det värre!

Första bilden är från vårt blommande äppelträd, andra från det blommande körsbärsträdet vid kanten av vårt staket. Tredje bilden tog jag precis innan jag skulle skriva det här inlägget och det är en bild över datorn och det jobb jag håller på med just nu.

Ha en fin dag!


Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius   

Vill du utvecklas i skrivandet har du möjlighet att gå distanskursHitta glädje i skrivandet och distanskurs Skriv om ditt liv för mig. Eller någon av mina skrivkurser på Färgargården i Eringsboda.
 
Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!