Om du inte har något att säga, var tyst...

Orden "Om du inte har något att säga, var tyst..." kommer från min barndom. Minns inte vem som alltid sa det till mig, men de orden har etsat sig fast inom mig. Kan inte minnas att jag pratade speciellt mycket när jag var liten, eftersom jag var väldigt blyg. Kanske jag hörde orden sägas till någon annan och tog till mig dem och blev ännu tystare, eftersom jag inte ansåg att jag hade något att säga. Istället för att uttala orden skrev jag alla mina ord på papperet i form av berättelser.

När jag nu är vuxen bär jag fortfarande orden "Om du inte har något att säga, var tyst!" inom mig och lyssnar mycket på folk när jag inte har något att säga. Däremot kan det vara svårt att få stopp på mitt ordflöde när jag väl sätter igång. Inom mig bor ju en liten berättare som har många ord att berätta och gärna vill dela med sig av alla sina berättelser.

Ibland önskar jag att alla politiker hade fått höra dessa ord när de var små "Om du inte har något att säga, var tyst!" För politiker kan prata på i all oändlighet utan att egentligen säga någonting.

Nu har jag inte mer att säga, så nu är jag tyst!

Kramisar från Kim (som tyckte en sommarbild, med hunden Namie i bakgrunden och katten Silke bredvid de vackra blommorna passade bra till detta inlägg.)