Har precis sett ett jätteintressant program om Eyjafjallajökull, vulkanen som är aktiv på Island. Det var vetenskapens värld som sände det på TV2. Försök att se reprisen!!!
Naturens krafter är förunderliga och mäktiga och människan är bara en liten myra, som inte har något att sätta emot ett vulkanutbrott.
I programmet berättade en vulkanexpert att om Katla får utbrott får det konsekvenser för flyget under en mycket längre tid. Dessutom trodde han att även telekommunikationerna skulle kunna komma att slås ut! Hur skulle livet då bli, utan internet, ingen facebook, inga bloggar, inget twitter...?
Tanken var att jag skulle ha jobbat med Boudicas strid mot Romarna hela kvällen, men när Jan berättade om programmet om Eyjafjallajökull, då var jag tvungen att se det. Dessutom var jag rätt trött efter många veckors intensivt arbete med Theos Pompeji och Boudicas strid mot Romarna. Men nu är båda böckerna klara.
Jag håller på att "bryta om" Boudica-boken, alltså göra helt färdiga boksidor av den. Det är d
å, när boken är färdigskriven och egentligen skulle ha gått iväg till ett förlag, som det hade varit skönt att "bara" vara författare och inte ha eget förlag. För nu är det jag som ska göra allt det andra arbetet också, med färdiga boksidor, få iväg materialet till korrekturläsare, korrigera och skicka till tryckeriet etc.Armarna värker, huvudet är tung, men viljan finns där... och glädjen. En oerhörd glädje efter att ha läst igenom hela manuset till Boudicas strid mot Romarna idag och känt YES, I DID IT AGAIN... Alltså JA, JAG LYCKADES ÄNNU EN GÅNG! Det är så JAG känner det. Nu väntar jag med spänning på korrekturläsarnas, läsarnas och kritikernas utlåtanden.
Men hur den än är, det viktigaste är att jag är nöjd med min bok, för om jag inte är nöjd, då ger jag helt enkelt inte ut den. Varför skriva en bok om jag inte blir nöjd med den...?
Så kära vänner och bloggläsare, nu ska jag gå och fortsätta göra färdiga boksidor, för hade det inte varit för att jag hade fått i uppdrag att skriva en krönika om kronprinsessan Victoria och Daniel Westlings bröllop, så hade jag varit klar med Boudicaboken igår. Om det kan ni läsa i gårdagens blogginlägg.
Men sådant är livet, det kommer alltid saker emellan som jag inte har räknat med, ibland tråkiga saker och ibland roliga.
Med en sprudlande glädje över att min bok känns så bra, är det inga problem att fortsätta jobba ännu en stund.
Vi hörs imorgon igen.
Kramisar Kim
Det viktigaste är alltid att man själv är nöjd med det man har gjort, vad andra tycker och tänker borde man egentligen strunta i, men det är attans så svårt.. :o)
SvaraRaderaHej Kim, ja, jag läste att det var en jordbävning i Meulaboh i västra Aceh på Sumatra i söndags. Vi kände ingenting i Jakarta. Men förra året var det också en jordbävning på Sumatra och då kände vi av den här i Kuala Lumpur. Pärs jobb evakuerade alla efter att det hade skakat rejält. Det hade skakat i lägenheter och hus. Men jag satt i bilen på motorvägen i KL och kände ingenting. Jag tycker också att det är spännande med naturen, och som du säger, vi kan ingenting göra. Just Indonesien är också väldigt drabbad. Och du, Indonesien är ju också ett otroligt spännande land med massor av mystik. Kram!
SvaraRaderaHej Helena. Jag håller helt och hållet med dig, både med din första kommentar och den andra. Tack! Kramisar Kim
SvaraRaderaHej Eva. Känns det inte otäckt att leva i ett område med mycket jordbävningar? Jag har upplevt en jordbävning, i Skåne. Den kändes rejält trots att den bara låg på 4,7, om jag inte minns fel. Kan inte mycket om Indonesien, men så brukar det vara när jag bestämmer mig för att skriva om något. Det är därför jag väljer en plats eller ett ämne, för att jag vill lära mig mer. Ska ha Indonesien i åtanke. Kramisar Kim