Nu är vi på väg till ännu en mayastad. Så här ser vår buss ut bakifrån.
Här är välkomstskylten till Palenque. Här finns Vrålapor, som jag hoppades få se och höra, men de visade sig inte den här dagen. Jag hade bättre tur på ett annat ställe.
Vindlande, mycket kurviga vägar förde oss uppför bergen i den tropiska djungeln.
Trots att jag hade åksjukeband på mig kände jag illamåendet komma krypande. Det var fler som blev illamående av att åka på den slingrande smala bergsvägen.
Då var vi äntligen framme. Här var tropisk, fuktig värme och jag gick omkring med ylletröja och frös, eftersom jag hade hög feber. Dessutom svettades jag så mycket att mitt hår var blött hela dagen... Alla dessa trappor. Den här leder upp mot mayastaden från parkeringen.
Här väntade många försäljare, bland annat mayaindianer som sålde pilar och pilbågar.
Det här var den första byggnaden som jag fick syn på när jag kom upp på höjden där mayastaden låg.
Längre bort skymtar fler byggnader. Det här känns mycket spännande.
Men innan vi fick utforska staden skulle vi få ett minne av vår guide Annika. Vårt alldeles egna mayatecken som den här kvinnan delade ut och berättade vad tecknen stod för.
Så här såg de små tecknen ut. Vi fick berätta vårt födelsedatum och fick därefter det tecken som tillhörde den dagen.
Mitt tecken symboliserade Livets träd och innebar energi och styrka. Jag tänkte att utan energi hade jag inte orkat stå där denna dag. Ser du min fina, nyinköpta mexikanska väska? (och min ylletröja trots den tropiska hettan...)
Palenque är en maya ruinstad som ligger cirka 145 km nordöst om Tuxtla Gutiérrez i delstaten Chiapas i Mexiko. Staden var bebodd från cirka 400 f.Kr. Från det århundradet utvecklades staden till ett av mayakulturens främsta centra. Staden övergavs någon gång efter 800 e.Kr.
Här finns pyramider, som egentligen kallas för trappstegsförsedda tempelbaser, rikt utsmyckade tempelbyggnader och öppna torg. Staden har en underjordisk akvedukt och en tornbyggnad som är unik. Den är på fyra våningar och är väl bevarad.
Under Inskriptionstemplet har graven över härskaren Pacal påträffats. Han regerade 615-683 e.Kr. Graven innehöll flera människooffer, en ansiktsmask, smycken av jade och en omsorgsfullt skulpterad sarkofag.
Här går vi in i gravkomplexet.
Det var trångt, små, smala gångar och trappor...
Här var så fuktigt att det droppade från taket och dörrposterna.
Det var både spännande och lite läskigt att gå här inne.
Det här är drottningens gravkammare.
Visst är det underbart vackert? Det här är Inskriptionstemplet. Här kan du läsa mycket mer fakta om Palenque.
Mayaindianerna har i alla tider burit sina bördor på detta sätt, så än i våra dagar. Här är en försäljare på väg till sin plats för att visa upp sina varor.
Här ser du en del av palatset.
Det här är gravkomplexet. Palmtaket är uppbyggt för att vi turister inte ska bli så blöta när det regnar. Det här är ju tropisk regnskog och rätt som det var kom det en skur.
Detalj av huset på höjden.
Palatset! När vi gick omkring i Palenque var det många av mina medresenärer som tyckte att handlingen i min bok skulle utspela sig här. Men just då kände jag att det var Uxmal som var min favoritplats.
Men när jag kom hem och gick igenom mina tvåtusen bilder från Mexikoresan ändrade jag uppfattning. Visst väcker en sådan här bild fantasin?
Här är ingången till palatset, kantad av försäljare, som inte var det minsta påträngande, tack och lov!
Nu är vi i de undre regionerna i palatset. När du läser min bok Mayafolkets hemlighet ska du ha de här bilderna i tankarna, för det är här i Palenque boken utspelar sig!
Tänk dig att gå här alldeles själv, utan några lampor som lyser upp mörkret...
Som tur är lyser solen in genom vissa dörröppningar och fönster.
Nu har vi kommit upp från gångarna under palatset.
Det var en mycket vacker plats, med den regnskogshöljda bergen som reste sig runt omkring.
Det fyra våningar höga tornet är mycket välbevarat.
Överallt i palatset fanns inre, öppna gårdar och givetvis trappor, många trappor.
Tyckte mycket om palatset i Palenque. Här fanns många gångar, vinklar och vrår, en bra plats att väva ihop en historia om...
Palatset var rikt dekorerat.
Palatset hade flera våningar.
Varje gång jag kikade ut genom en dörröppning, eller ett fönster såg jag de omgivande bergen täckta av regnskogen.
Mycket välbevarade friser som tydligt visar mayaindianer.
Palenque var troligtvis en av de mest betydelsefulla städerna under mayatiden. Staden fick sitt namn av spanjorerna. Vad mayaindianerna själva kallade staden är höljd i dunkel.
En innegård. Sidorna var täckta av relieffigurer.
Vackra valvbågar i väggen på palatset.
Mayainskription.
Något man bör tänka på när man går omkring i Palenque är att alla dessa byggnader är gjorda utan metallverktyg, hjälp av dragdjur eller hjul. Det är endast människors hårda slit som har byggt dessa otroligt vackra byggnader.
De här trapporna var HÖGA, nästan omöjliga att ta sig uppför.
Den omgivande skogen är boplats för många vilda djur, så som tukaner, papegojor och apor, bland annat vrålapan.
Älskade de fantastiska taken och alla gångar som fanns i palatset.
Här har du ännu en vacker väggdekoration.
Utsikten härifrån tog nästan andan ur mig. Det var så vackert!
I Palenque finns gravkammare av mayaledare och härskare. Det pågår fortfarande utgrävningar av staden. Vissa platser av staden är stängd för turister eftersom det pågår arbete med att hitta de skatter som djungeln gömt undan sedan århundraden. Endast några få av staden cirka 500 byggnader har tagits fram ur djungelns grönska.
Här ser du den nedgrävda vattenledningen som försvinner under jord till slut.
En blick tillbaka på Inskriptionstemplet som tronar så vackert på höjden. Nu är vi på väg bort från palatset.
Vi stannade till vid en försäljare som sålde skinn med målade mayamotiv. Vår Temaguide Annika berättade historien bakom varje målning. Den här fångade mitt intresse direkt, för den var som hämtad från första kapitlet i min bok Mayafolkets Hemlighet. Givetvis köpte jag ett skinn med det här motivet. Det kan du se på Bok & Biblioteksmässan i Göteborg i september i min monter B09:20.
Här ser du en tukan, en jaguar och mayakalendern.
Här ser du mayakalendern lite tydligare.
Ja, det här var första delen av min berättelse om, och mina foton från Palenque. I nästa inlägg får du följa med upp till Soltemplet och vandra genom regnskogen, kika på vanliga mayabostäder från förfluten tid, och mycket mer.
Här kan du se alla mina blogginlägg om Mexiko och Mayafolket:
Nu är jag på väg till Mexiko. Här kan du läsa om hela resan.
Förälskad i Mexiko.
Mexiko / Chichen Itza.
Mexiko / Merida / Den vita staden.
Mexiko Mayakyrkogård, Mayafolkets begravningsritualer.
Mexiko, Mexikanska golfen, Flamingos och Sötvattenpooler.
Mexiko, ståtlig Hacienda och besök i en mexikansk statlig skola.
Mexiko, Mayastaden Uxmal och annorlunda mexikansk mat.
Mexiko, Besök i ett Mayahus, fanastisk dag vid Mexikanska golfen, Pelikaner och mycket mer.
Mexiko, den fantastiska Maystaden Palenque, Del 1.
Mexiko, Palenque, den magiska mayastaden i tropisk regnskog, del 2 samt Welib-Ja vattenfallet.
Mexiko Restaurangbesök i regnskogen, vardagslivet i Mexiko, på väg.
Mexiko Mayastaden Becán, boende i regnskogen i mysiga mayahyddor i Chicanná Ecovillage.
Mexiko Cenote Azul och Laguna Bacalar.
Här kan du läsa om alla mina researchresor runt om i världen.
Kramisar Kim
Min historiska äventyrsbok Mayafolkets Hemlighet är orsaken till min researchresa till Mexiko. Boken utkommer augusti 2012.
Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker.
Vilka fantastiska bilder! Spännande resa du gjort och strongt med tanke på att du var sjuk. Att du orkade i det klimatet! Livets träd är nog helt klart ditt tecken. Energi och styrka. Förstår att du fått extra bränsle i ditt bokskrivande i denna kittlande mytomspunna del av världen. Nu ska jag läsa fortsättningen :)
SvaraRaderaHej Anne
SvaraRaderaTack. Ja det var en otrolig resa och så här i efterhand förstår jag inte hur jag orkade. Men jag pressade mig till det yttersta och är därför ännu inte helt frisk. Ja, jag kände precis samma sak om Livets träd, passar mig perfekt!
Kram Kim
WOW Kim, vilket inlägg! Förstår att du väljer att förlägga handlingen hit. Tänker på hur roligt och spännande dina medresenärer måste ha tyckt att det var att få en livs levande framgångsrik författare med i sin resegrupp. Du borde haft med dig en resväska med böcker att signera och sälja! (Nåja, det hade nog missuppfattats trots allt.) Kan inte tänka mig att en enda i gruppen kommer att kunna låta bli att köpa din bok när den kommer ut. Blir den en superframgång kan du ju skänka dem var sitt ex som tack för trevligt sällskap :) . Känner på mig att reseledaren lär få en i alla fall :))) !
SvaraRaderaOtroligt att de byggde akvedukter redan på den tiden. Det är verkligen fantastiskt!
Det där skinnet kommer verkligen att göra sig SÅ bra på bokmässan!
Jag skulle velat sett det där Livets träd märket på nära håll. Är det meningen att bäras som ett halsband?
Hej Ingrid
SvaraRaderaTack! Snart är mina inlägg i klass med dina fantastiska inlägg...
Vet inte om mina medresenärer tänkte så, iallafall kändes det inte så.
Ja, de var långt komna redan på den tiden.
Bara för att få se skinnet kanske du kommer till bokmässan...
Ja, det är meningen att det ska bäras som halsband, det kommer jag att ha på mig på bokmässan, tillsammans med de vackra klänningar jag köpte i Mexiko.
Kram Kim
Det var verkligen snällt sagt!!! Dina inlägg slår nog det mesta!
SvaraRaderaJag tror dina medresenärer vad duktiga på att dölja det, eller var det du som inte avslöjade vilken dunderförfattare du är...
OM jag kan ska jag definitivt komma på bokmässan!! Framtiden är ju dock väldigt oklar just nu, så jag kan inte planerar så långt fram i tiden....
Hej Ingrid
SvaraRaderaTack, du är rar. Sitter här och skrattar över dina ord om medresenärerna och mitt författarskap.
Det hade varit JÄTTEKUL att träffa dig på bokmässan, gärna i sällskap av din syster som jag inte fick träffa på Underbara Ungar i år.
Vi tar en dag i taget, ingen vet vad morgondagen för med sig!
Kram Kim