"Jag vet inte så mycket om skrivarutbildningar, men de lär inte ut sanningen om de inte berättat att, för det första, skrivande är hårt arbete och, för det andra, att man måste försaka en stor del av sitt sociala liv för att bli författare."Ord som Dorris Lessing har sagt, men som lika gärna kunnat komma ur min egen mun.
För det är sant: Skrivandet är ett hårt arbete och man försakar mycket av sitt sociala liv. Visst träffar man mycket folk när man är ute och signerar och föreläser, eller gör researchresor. Men det är arbete, och den tiden tas från den tid man skulle kunna ha tillbringat med släkt och vänner.
Själva skrivandet tar också stor plats i en författares liv. Det är inte ett 8-5 jobb, utan skrivprocessen pågår dygnet om. Man är liksom aldrig ledig, eftersom böckerna hela tiden jobbar i huvudet.
Nu tänker jag inte beklaga mig, för jag älskar att vara författare och ha böckerna svävande inom mig hela tiden. Det finns säkerligen andra i min omgivning som tycker att jag borde träffa dem mycket mer än vad jag gör. Men det är som med allt annat i livet, man måste välja och prioritera, och ibland måste man helt enkelt avstå från något.
Jag vill absolut inte vara något annat än författare. Däremot vill jag att alla som drömmer om författaryrket ska veta att det inte alltid är en dans på rosor och att man verkligen måste satsa på sin dröm för att nå ända fram. Det tror jag att även Doris Lessing håller med om, en fantastisk författare!
Kramisar från Kim
Författare är ett drömyrke, för mig. Men jag vet ju att även i drömyrken hittar man saker som är allt annat än perfekta. Det är också ett jobb som man ibland ruttnar på och önskar vore annorlunda, det förstår jag. Men ändå - drömyrke!
SvaraRaderaKim, vad jag instämmer i varje ord. Precis så är det. Underbart - men mödosamt. Jag älskar när det börjar pirra av röster och historier i mitt huvud men jag vet också att det då är en värld jag går in i som kräver tålamod och energi. Det är det enda jag vill göra, skriva historier, leva i fantasier, men visst krockar de med den verklighet man lever i allt som oftast.
SvaraRaderaVad bra med popup-fönstret! Nu försvinner inte kommentarerna ut i luften.
SvaraRaderaEva
Hej! Jag tror att de flesta som är intresserade av att skriva och som när en dröm om att en gång få bli debutant och sen författare vet att det inte är en räkmacka de ställer sig på. Men sen är det naturligtvis inte möjligt att sätta sig in i sitsen utan att ha varit där. Att det är ett ensamt arbete är jag övertygad om att alla är medvetna om. Och det kan ju ha sina fördelar att lägga upp sin dag helt utan inblandning av andra ;-).
SvaraRaderaTack Ethel, Eva och Marie för era fina kommentarer.
SvaraRaderaEthel: Det är helt sant att det är skönt att kunna lägga upp sin dag, även om den inte alltid blir så som man har tänkt sig ändå. Jag tror faktiskt att många som drömmer om att bli författare tror att man direkt blir rik och berömd. Orsaken till att jag tror så är alla mail och brev jag får: "Hur mycket tjänar man som författare", "Hur fort blir man rik", "Hur rik blir man som författare" "Har du en Rolls Royce" osv. Dessutom tror många att man är RIK bara för att man är författare. Senast hörde jag det av en väninna igår: "Men du är väl jätterik nu, Kim".
Ja, jag är rik: på idéer, erfarenheter, underbara upplevelser, fina möten med människor och många vänner. Men pengar... det är en annan sak.
Så roligt att höra att du Eva håller med mig och instämmer.
Marie: För mig har alltid Författare varit ett drömyrke och jag är lycklig över att få leva min dröm.
Kramisar från Kim
Visst är det märkligt på alla skolbesök: Det finns alltid någon, allra oftast en kille faktiskt, som tar upp det där med pengar och frågar om man blir rik, hur rika vi är. När vi försöker förklara så som du gör att man skriver för att man vill och älskar det, möter vi ibland helt oförstående ansikten som om pengar är enda drivkraften för skapande. Det är sorgligt tycker jag varje gång det händer!
SvaraRaderaJa, det stämmer Eva, att det oftast är en kille som ställer frågan på skolbesök.
SvaraRaderaJag sitter med i en panel på Unga Fakta där jag svarar på frågor och där får jag också många frågor om pengar/författarskap. Samt i de beundrarbrev/mail jag får.
Min idé är att det är de här "Big Brother" "Robinson" och liknande program som får yngre att drömma om att snabbt bli kändis och rik. Dessutom hör de ju bara talas om de mycket stora författarna som verkligen slår igenom stort, eftersom det mest är de författarna som det skrivs om (som vi diskuterade på din sida om jag inte minns fel).
Jag skriver också för att jag helt enkelt måste, jag har en brinnande drift inom mig, får jag inte skriva mår jag inte bra. Förr var författarna fattiga, satt på caféer och skrev sina noveller, kåserier och poesier. Ja, tänk vad annorlunda det har blivit.
Jag är glad över att jag får leva i den dröm jag älskar: Att vara författare.
Kramisar Kim