Efter att ha läst igenom gårdagens kapitel infann sig en konstig känsla: Har jag verkligen skrivit det här?Anledningen till min undran var att jag tyckte texten var så bra. Men kanske är det som jag alltid har sagt, att när jag sätter fingrarna till tangenterna tar mina huvudpersoner över och för handlingen framåt.
Här ett smakprov på vad de åstadkom igår:
"Theo! Från och med denna dag gör jag precis vad som helst för dig. Precis vad som helst! Det är bara att be mig. Jag gör det inte som slav, jag gör det av tacksamhet, för att betala tillbaka den stora skuld jag från och med nu är skyldig dig."
Utklippt ur sitt sammanhang låter texten inte lika bra som om man läser helheten. När ni läser allt, förstår ni bättre min känsla.
Men nu har jag inte tid att sitta här och prata med er. Nu ska jag försvinna bort i Theos Pompeji och se hur det går för Theo, för nu är det mycket spännande...
Kramisar Kim
Åh, den där världen skulle jag också vilja försjunka i och låta den skapa sig. Eller någon annan värld. Ser fram emot att läsa boken!
SvaraRaderaUnderbart att du längtar efter att läsa den färdiga boken, det gör jag med! Har haft en fin dag tillsammans med Theo. Känner mig nöjd med dagen, och längtar redan till nästa, för att få träffa Theo igen.
SvaraRaderaKramisar Kim