När inspirationen flödar

Ibland blir jag så skrivsugen att händerna darrar om jag inte får sätta mig att skriva. Idag är en sådan dag. Det har fallit en hel del snö under natten, Jan är sjuk och kan inte skotta och jag vill bara skriva. Jag prioriterar skrivandet, snön försvinner inte, däremot kommer det hela tiden mer.

Berättelsen har byggts upp under natten och finputsats under morgonpromenaderna (går två promenader, eftersom Tola får en egen pga sitt skadade ben) och nu är det alltså dags att försvinna bort i fantasins värld. Få uppleva sol, värme och medelhavsdoft, istället för snö och kyla.

När inspirationen flödar är det lätt att jag skriver för snabbt. Orden liksom bara snubblar ur mig och ibland måste jag ta en paus, stanna upp och andas lite. I normala fall brukar jag ta hundarna på en promenad på tomten (2 tunnland inhägnad tomt) och då tänker jag på boken jag skriver, är egentligen inte medveten om något annat. Hundarna är glada över promenaden, jag får energi och går tillbaka in och låter fingrarna dansa över tangentbordet igen. Nu är det så mycket snö att jag endast kan gå fram och tillbaka på de skottade gångarna. Snön går en bra bit upp på låren, hundarna vägrar att gå ut i snön. Lilla Tickie försvinner helt om hon ger sig ut i snön.

Många frågar mig hur jag får min inspiration, svaret är: Idéerna dyker upp när jag som allra minst förväntar mig: när jag sover, när jag promenerar, mitt i ett samtal, ja i princip när som helst. Men jag kan inte avbryta mig mitt i samtalet för att gå och skriva, utan får ge mig till tåls. Det är då händerna kan börja darra, som i abstinens av att inte få skriva.

Det känns som om fantasin är en gåva jag har fått, en gåva jag är mån om att förvalta på bästa sätt genom att dela med mig av den i form av böcker till mina läsare. Men också genom att ge tips och råd till andra som drömmer om att bli författare. Jag finns här, det är bara att ställa en fråga om det är något du undrar över.

NU SKA JAG SKRIVA på min nästa bok!

kramisar från en mycket skrivsugen Kim