En bit av paradiset

Funderar ofta på om andra människor ser omgivningen på samma sätt som jag gör. Om de njuter av att bara finnas till, av en "ogräsblomma" som plötsligt dyker upp i rabatten och är den vackraste av alla blommor där, eller om de går genom livet utan att se allt det där?

Stannar andra människor upp och bara andas, ser sig omkring i naturen och njuter, eller rusar de bara på?

Jag kan njuta av mossan på stenarna, av konstiga former på trädgrenarna, av att sätta mig på en sten mitt i skogen och bara finnas till.

Det finns stunder då jag njuter av att jag kan kliva upp ur sängen, balansera en bricka samtidigt som jag går uppför en trappa... Det är inte alla förunnat att kunna det!

Här är min plats på jorden, en bit av paradiset, med rosor i överflöd, vilda blommor och förädlade i en salig och underbar röra. En alldeles egen liten skog, med en egen motionsslinga gjord av sågspån, en runda som flitigt används varje dag av mig och hundarna, i alla fall när snön inte ligger nästan metertjock i skogen. Vi har just börjat kunna gå rundan igen, pulsa runt i snön, men ändå... efter flera månader utan vår mysrunda är det en fröjd att återigen kunna gå där.

I buskar och träd hörs fågelkvitter av de småfåglar som överlevt den stränga och långa vintern. Några har inte klarat sig och de plockar jag upp, allteftersom de dyker upp när snön smälter. Det skär i hjärtat, för jag har verkligen matat dem, allt vad jag kunnat den här vintern.

Råbocken stod vid fågelbordet igår och åt från marken, dit fåglarna knuffat ned många frön under vintern. Mitt hjärta tog ett glädjeskutt när jag såg att han hade överlevt vintern, för jag har hela tiden undrat vad rådjuren lever av under vintern. Jag har sett spår av en stor älg ibland, men inga rådjursspår. Men nu är de här!

Hur är det nu då... stannar du upp för att njuta av livet, eller jagar du bara morgondagen? Lever du nu, eller tänker du leva sedan? Tänk på att livet är alla de dagar som passerar medan du stressar fram genom det. Stanna upp, andas och njut av att bara finnas till.

Idag har jag andats mycket på mina promenader, njutit av myrstacken som nu börjar komma fram ur snön, av alla promenaderna med hundarna som är överlyckliga över att kunna skutta fram i de snöfria hjulspåren på skogsvägen.

Paradiset finns även i min skrivarlya. När jag kommer in dit och hör klockans lugna tickande i det annars tysta rummet, då mår jag bra och längtar efter att få sätta mig och skriva.

Att leva i en bit av paradiset ger mig inspiration och livsglädje och får mig att må otroligt bra!

Hoppas att även du har ett litet paradis.

Kramisar från Kim