Mina Bloggsidor

onsdag 3 mars 2010

Min källa till inspiration

Om det inte hade varit för min man, Jan, hade jag nog aldrig blivit etablerad författare.

Visst hade jag redan som åttaåring bestämt att jag skulle bli författare och jag skrev.

Som tonåring trodde jag inte längre på mina berättelser och stoppade dem i byrålådan och behöll drömmen inom mig.

Så kom Jan. Han läste berättelserna, älskade dem och försökte få mig att skicka till förlag, men jag vägrade eftersom jag inte tyckte jag skrev tillräckligt bra. Jan avslöjade för alla våra vänner att jag var författare och jag kände mig tvungen att skicka in till förlag och resten är en annan historia. Men så mycket kan jag berätta att jag fick manus godkänt och publicerat och gjorde dundersuccé med debutboken "Tillbaka till Pompeji".

Jan har fortsatt att uppmuntra mitt författarskap och mitt skrivande. I hans ögon får ingenting stå i vägen för min inspiration och mitt skrivande, jag kan lämna honom med disk och städning om jag får lust att skriva. Han är helt fantastisk. Det gäller att inte utnyttja hans tålamod alltför mycket, kanske det en dag tar slut?

Det var Jans förslag att vi skulle börja ge ut böckerna på eget förlag. Sedan 2002 ger vi alltså ut mina böcker på eget förlag och det fungerar jättebra. Ännu bättre sedan i höstas då Jan blev ofrivillig pensionär och nu hjälper mig på heltid med förlaget och hemmet.

Jan korrekturläser och kritiserar och kommer med idéer. Ibland säger han "gå du ut på en promenad med hundarna, så skriver jag resten". Men det är bara hans sätt att säga att jag nog behöver göra ett avbrott i skrivandet. Han skulle aldrig få för sig att skriva istället för mig. Även om jag nog tror att han skulle kunna.

Livet har gett mig många hårda smällar och hela tiden har Jan funnits där, i 31 år. Stöttat och gett mig inspiration, mod och energi att fortsätta.

Han är väldigt stolt över mig, det märks, fastän han försöker skämta bort det om jag säger något. Dessutom vill han vara lite osynlig i mitt författarskap och det är därför jag har valt ett foto av Jan där han skymtar långt bort bland växtligheten. Det är en bild som jag älskar för den representerar mycket av det jag tycker om: Jan, blommor, vatten, natur.

Vet att jag inte alltid räknar upp Jan när jag blir intervjuad av journalister och ska berätta hur jag prioriterar mitt liv. Men det beror på att han är så självklar för mig, utan honom skulle jag inte vilja leva och inte heller vilja skriva mer. Han är min källa till inspiration, orsaken till att jag mår bra och orkar vara glad varje dag.

Nu är det bäst jag slutar skriva, för snart kommer Jan upp och ska ha sin dator, vid vilken jag sitter och skriver detta. Får han se att dagens blogginlägg handlar om honom ber han mig säkert radera det... Men det vill jag inte, för jag vill att alla ska veta hur mycket Jan betyder för mig och mitt skrivande. Om ni undrar över hur Jan är som person är det bara att läsa mina böcker om Theo och Ramona, för det är Jan som är Theo...

Kramisar Kim

19 kommentarer:

  1. Så fint och varmt skrivet, jag blev glad ända in i kroppen av att läsa. Tänk; att bara öppna ögonen och se vad man har kan ge arbetslust! =)

    SvaraRadera
  2. Så fint, hoppfullt och fyllt av kärlek. Jag blir varm om hjärtat!

    SvaraRadera
  3. Tack, era kommentarer är så fyllda av värme och får mina ögon att tåras.

    Hade planerat ett annat blogginlägg idag, men så såg jag Jan inom mig och orden bara flödade.

    Kramisar Kim

    SvaraRadera
  4. Låter såå härligt med din Jan! Jag har även jag en man som stöttar och vill att jag ska skriva, mer och mer...

    SvaraRadera
  5. Man märker att Theo är likadan som Jan..
    Han gör ju allt för Ramona :-)

    SvaraRadera
  6. Du är rar Linda. Ja, det stämmer nog... Kramisar Kim

    SvaraRadera
  7. Ethel: Underbart, det finns inte så många av dem. Jag har hört att det finns många som är motsatsen, där männen tycker det bara är "trams" att hustrun skriver. Vi är lyckligt lottade du och jag.

    Kramisar Kim

    SvaraRadera
  8. Helt underbart varmt inlägg. Älskade det. Ser verkligen fram emot att träffa Jan och tacka honom hihi! :)
    Kram Roxana

    SvaraRadera
  9. Hej Roxana
    Han blir nog förvånad om du tackar honom, eller så kommer han att lusläsa min blogg i fortsättningen. Ännu har han inte upptäckt blogginlägget. Han lär väl göra det när jag är ute och reser, för då läser han mina blogginlägg för att få ta del av mina upplevelser under resorna. Kramisar Kim

    SvaraRadera
  10. Åh så fint, jag blir alldeles tårögd..vad underbart att ha en människa som Jan i sitt liv. Bilden är mycket vacker och nu ska jag definitivt låna hem dina böcker, jag blev så nyfiken på Theo :-))
    Kram

    SvaraRadera
  11. Hej Ylvali
    Välkommen till min blogg. Kul att du tyckte om inlägget. Bilden är från Nya Zeeland och Jan står längst bort. Han vill inte gärna vara med på bild nämligen... Förstår att du blir nyfiken på Theo, det är det många som blir. Testa Theos Pompeji, min absoluta favoritbok! Hör av dig och berätta vad du tyckte om den!
    Kram Kim

    SvaraRadera
  12. Låter väldigt kul att ha någon som Jan i sitt liv, som stöttar och peppar en:D Tur att han "övertalade" dig att skicka in böckerna till förlaget. Annars hade jag ju inte kunnat läsa dem otroliga böckerna;)

    SvaraRadera
  13. Hej Lakritsmonstret
    Ja, jag är lycklig som har Jan. Och mycket glad att han lyckades övertala mig att skicka in manus till förlag. Annars hade jag fortfarande suttit där och drömt om att bli författare och fortsatt stoppa mina berättelser i byrålådorna...
    Kram Kim

    SvaraRadera
  14. Inne och läser din blogg. Gillar! Vilken underbar varm kärleksförklaring till din Jan.

    SvaraRadera
  15. Hej Anne
    Välkommen hit. Kul att du tycker om min blogg!
    Jag älskar verkligen min man Jan! Han betyder oerhört mycket för mig!
    Kram Kim

    SvaraRadera
  16. Jag blir alldeles tårögd av all kärlek som lyser i din text, och kan berätta att jag har lyckan att ha en likadan kille som nog nästa år blir min man på min födelsedag om allt går som jag vill.
    Han är klippan i mitt liv, och den som bär mig och barnen då min hälsa sviktar.
    Det är svårt att hitta sådan män, och jag försöker visa honom uppskattning, men allt runtom gör att han ibland blir bortglömd.

    SvaraRadera
  17. Hej Anitha
    Trodde jag var den enda lyckliga som hade en sådan underbar man. Härligt att höra att det faktiskt finns fler sådana guldklimpar som Jan.
    Ska bli härligt att få läsa om ditt bröllop. Lycka till med planeringen!
    Kram Kim

    SvaraRadera
  18. Spännande och inspirerande läsning,
    Så härligt att få det stödet av sin man, fint att du delar med dej.
    Hälsningar Lena

    SvaraRadera
  19. Hej Lena
    Tack! Ja, han är fin min käre make.
    Kram Kim :-)

    SvaraRadera

Tack för att du lämnade en kommentar, välkommen tillbaka!