Så var det då dags, att överlämna sitt skötebarn till korrekturläsarna. Det är alltid lika spännande att få tillbaka korrekturet och få läsa deras kommentarer. En av korrekturläsarna kommenterar efter varje kapitel, en fröjd att läsa, speciellt som hon alltid säger positiva saker.När man lämnar ifrån sig sitt manus som man har arbetat med länge, vänt och vridit på orden, tänkt, funderat och levt med texten natt och dag i många månaders tid, då är det inte roligt att någon kritiserar det man har gjort.
Men då ska du veta att korrekturläsarna/redaktörerna behövs. Det är så lätt att bli blind för sina egna fel, att göra tankehopp och låsa sig i vissa formuleringar, eller fastna för vissa ord.
Korrekturläsarna ser med nya fräscha ögon på berättelsen, ser den både som en "pekpinnetant" och en läsare. Om inte korrekturläsarna gör ett bra jobb, kastas man till kritikernas hårda granskning med ett ogenomarbetat manus... Inte bra!
När man som jag, har skrivit femton böcker, börjar man veta hur det ska vara och gör inte längre samma fel som i början. Något som mina korrekturläsare påpekar: De får inte använda rödpennan lika ofta längre. Vilket känns som om jag gör dem besvikna, men istället gläds de med mig. Ändå tycker jag att korrekturläsarna gör ett mycket viktigt jobb och behövs.
Tänk på detta när du skrivit färdigt din berättelse: Läs igenom den noga, gärna flera gånger. Var inte rädd för att ändra, stryka och lägga till. Lämna sedan över ditt manus till någon som vågar ändra och påpeka och, det viktigaste: Ta till dig kritiken för att utveckla ditt skrivande!
Jag lyssnar inte bara p
å mina korrekturläsare, jag lyssnar även på alla de läsare som skriver till mig. Det har gjort att jag hela tiden utmanar mig att förändra mitt skrivande till att försöka skaka om läsaren på ett helt nytt sätt. Ska bli spännande att se om ni läsare tycker att jag har lyckats även denna gång, med boken "Theos Pompeji".Men först väntar korrekturläsarnas bedömningar. Spännande!
Kramisar Kim
(På översta bilden ser du exempel på korrekturtecken som används av korrekturläsarna.)
Dina tips har verkligen hjälpt mig extremt mycket! Vill så gärna tacka dig på något sätt men vet inte riktigt hur, jag är mitt inne i min första bok just nu. Jag är bara 19 år och hade inte en tanke på att det kunde finnas möjlighet för mig att bli publicerad förens jag hittade din blogg. Men jag tror verkligen på min bok och det känns som att det är det viktigaste. Jag hoppas att jag någon gång blir publicerad, du har fått mig att tro att det finns en möjlighet.
SvaraRaderaTack!
Tack Nicole! Blev så glad över din kommentar att jag bloggade om den: http://kim-m-kimselius.blogspot.com/2010/04/det-kom-ett-mail.html
SvaraRaderaHör av dig den dag du får din bok utgiven och var inte rädd för att skriva och ställa frågor.
Lycka till!
Kramisar Kim
Hej!
SvaraRaderaHar själv skrivit under extremt många år men pga en skada inte kunnat bli klar med mina arbeten. Nu är jag bättre och håller jag på och bearbetar texten och såg din blogg. Du har inte möjligen något tips om en bra korrekturläsare? Jag har själv hållit på med korrekturläsning, men som sagt ... det är ju inte samma sak att korrigera sin egen text!
Med vänlig hälsning,
MW
Hej MW
SvaraRaderaOm du kikar till höger här på min blogg hittar du länkar till korrekturläsare/redaktörer, och även på min hemsida www.kimselius.se
Nej, det är något helt annat att korrigera för andra och att läsa sin egen text, det är inte så lätt att upptäcka felen på det man själv har skrivit!
Lycka till med din bok!
Kram Kim
Jag älskar att korrekturläsa andras texter. Får periodvis en del uppdrag och jag tar mig itu med uppgiften med liv och lust.
SvaraRaderaSenast ut var en avhandling och författaren fick mycket beröm för språket. Gissa om jag blev stolt!
Nu har jag för övrigt lagt till mig som följare på din blogg (via Google), det tog lite tid men nu är det gjort i alla fall :-)
Hej Annika
SvaraRaderaVälkommen som följare av min blogg. Det innebär att du har chans att vinna en av de nya böckerna, när jag lottar ut dem till mina bloggföljare.
Vad härligt att få sådant positivt gensvar på sitt arbete!
Kram Kim