Snart klar med att lägga "kött på benet" på berättelsen. Ibland måste jag hejda mig när jag läser, eftersom jag fångas av berättelsen och bara vill läsa vidare. Samtidigt säger jag till mig "Vad löjlig du är, det är ju du som har skrivit texten och du vet vad som ska hända."Men när jag läser texten har jag svårt att förstå att jag har skrivit allt det där, för det låter så bra. Precis som något jag har läst ur en bok... Om du förstår hur jag menar.
Kanske beror den här känslan på att när jag skriver så flödar texten bara ur mig, sprutar ut, och jag bara skriver och skriver utan att tänka efter.
Jag läser inte igenom det jag har skrivit förrän hela boken är färdigskriven och det är därför det är så spännande att se om jag har gjort tankehopp, berättat samma sak flera gånger, tappat röda tråden eller helt enkelt inte fått ihop en bra berättelse. Därför är det extra roligt när jag blir nöjd med boken.
Som ni ser på mina nya gula lappar skriver jag upp vad varje kapitel handlar om, sista raden på kapitlet och vad jag tycker om kapitlet. Om jag bara skriver "Bra" på lappen, då går jag tillbaka och bearbetar kapitlet när jag läst hela boken, för jag vill att det ska stå "Jättebra" eller "Jättespännande" på varje lapp.
Det är därför det här arbetet alltid tar längre tid än vad jag räknar med: jag ger mig inte förrän jag är helt nöjd.
Vet att det är många av mina läsare som önskar att de var mina ögon just nu när jag läser "Theos Pompeji", eller en liten fluga på min axel. För ni, mina kära läsare, är tvungna att vänta ända till 15 augusti innan ni får läsa boken. Kan trösta er med att jag kommer att lägga ut ett smakprov långt innan dess. Kanske det bara är frustrerande för er. Vad säger ni, är det kul att läsa smakprov innan boken kommit ut, eller vill ni helst låta bli?
Nu ska jag fortsätta läsa igenom Theos Pompeji. Hoppas bli klar idag, få se vad som händer i kapitlen och hur mycket arbete de för med sig.
Kramisar Kim
Förstår precis vad du menar! Ibland när jag läser korrektur på en ny bok så tycker jag det är så spännande att jag glömmer läsa korrektur och bara läser för att det är roligt eller spännande. Sen får jag säga till mig själv: "Skärp dig Eva, du vet ju vad det handlar om, det är du som skrivit det!"
SvaraRaderaHej Kim!
SvaraRaderaNågot jag tycker är knepigt med att redigera sin egen text är att kunna kliva ut ur sin egen hjärna. Jag menar så här: jag har ju skrivit just precis den boken som jag själv vill läsa, personerna i boken reagerar så som jag tycker att människor reagerar och texten utgår från hur just jag ser på världen. Så när jag läser den så tycker jag att den fungerar bra, men jag har svårt att se om läsarna kommer att tycka det. Har du något knep för att distansiera dig till boken när du läser igenom den?
Hejsan!
SvaraRaderaja jag kan inte göra annat än att hålla med de andra.
Ibland blir det en konstig känsla när man läser något man skrivit.
Jag håller ju på med första redigeringen av min bok, och undrar alltid hur i all världen jag skall kunna bli nöjd helt och hållet.
Texten kan ju ändras i det oändliga.
Jag tänkte bara tala om att jag länkar till din blogg på min nya skrivarsajt för unga som kommer att finnas på www.skrivarungar.se
Kika gärna in.
Eva: Underbart att höra att det inte bara är jag som känner på det sättet.
SvaraRaderaJenny: Jag brukar lägga ifrån mig boken några månader. När jag därefter läser den ser jag den med nya ögon och har lättare att ta bort det som inte är bra. Berätta om det fungerar för dig.
razaha: Anitha, jag håller med dig om att man kan ändra sin text i det oändliga. Det gäller att sätta en deadline och säga till sig själv "Nu är det klart!"
Jättekul att du har länkat till min sida. Ska gå in och kika på din sida. Vi hörs igen.
Kramisar till er alla från Kim
Jag brukar också bara: skriva, skriva, skriva, skriva några sidor. Sedan blir det: Skrev jag det där?
SvaraRaderaMen jag är nöjd med det jag skrivit, fasst det är ju egentligen dåligt