Så här såg det ut när dörrarna öppnades på Billingska Bokhandeln i Höör 1:a advent. Kunderna vällde in och stod i kö för att köpa mina böcker. På 15 minuter hade vi sålt slut flera titlar och det var inte många böcker kvar. Som tur var hade jag med mig många Theos Pompeji och Boudicas strid mot Romarna, eftersom de var nya och sålde bäst.
Trogna fans återkommer år efter år...
...lika glada över att fått en ny bok om Theo och Ramona...
Ibland blev det lite hektiskt när det var många som ville ha böcker, fråga, få autografer, prata och handla... Men det var bara kul.
Medan jag signerade böcker för fullt och pratade, hände mycket utanför dörrarna. Det var stor marknad på torget alldeles utanför dörren, det var sång och musik, och luciatåg med häst och vagn, samt ryttare passerade... och jag missade alltihop!
Normalt brukar det finnas tid över för att ställa mig i dörren och titta på luciatåget, men inte i år. Vips så hade fyra timmar gått och det var dags att gå hem. Här på bilden ser du personalen i butiken och så jag. Ledsen att bilderna är suddiga, men jag hade glömt kameran och lät folk fotografera med min mobil och då gäller det att vara stadig på handen och inte röra mobilen förrän kortet tagits... Men jag ville visa dig på den glädje vi alla kände när dagen var slut. Hoppas det ändå framgår av bilden.
Det var som vanligt en jättekul dag på Billingska bokhandeln i Höör och jag ser fram emot nästa års signering där, eftersom jag nu har fått en trogen skara läsare i staden. Dessutom kom det många nya kunder som "hade hört talas om mina böcker" som de sa och så köpte de ett par stycken.
Det var verkligen julstämning. Det hade snöat hela dagen och det låg ett tjockt snötäcke över allt. Det var kallt och när jag anlände till butiken såg de som byggde upp stånden på torget mycket frusna ut och då skulle de stå där ytterligare flera timmar. Stackars dem. Jag fick stå inomhus men till slut frös även jag eftersom ytterdörren som vanligt var öppen. Snön började falla på kvällen och det var ett perfekt 1:a adventväder.
Dagen efter reste jag hem från Skåne till Blekinge och då råkade jag ut för något riktigt otäckt, som du kan läsa om här.
Kramisar från Kim
Kim! Hur orkar du bara hålla detta tempo!!!!
SvaraRaderaSigneringarna är inspirerande, det är bilkörningen som är tröttande och väldigt hemsk så här års. Önskar jag kunde göra som i Science fiction-filmerna, transportera mina atomer mellan platserna. Tänk vad fort och lätt det hade gått. Om jag hade förlorat några små atomer på vägen hade inte gjort så mycket... Kram Kim
SvaraRaderaJag säger samma sak, du borde ha en husbil! Förstår att väglaget gör det svårt nu med att resa runt.
SvaraRaderaKul med alla boksignerar du har och så många människor du träffar!
Hej Katarina. Usch nej inte köra husbil i det här väglaget. Försöker lägga boksigneringarna så att det inte blir alltför mycket bilkörning, men det går ändå inte att undvika. Ja, det är jättekul med alla möten med olika människor. Kram Kim
SvaraRadera